musicandlyrix

19 Februari ~ How not to do

Tankar om allt, }

Det värsta hittills.

Så beskriver jag min dag på jobbet. Det har aldrig någonsin varit så sjukt dåligt som det var idag. Många gamla människor kan bete sig ganska underligt, men det är egentligen inget konstigt eftersom de flesta äldre blir något förrvirrade när de riktigt gråa hårstråna tillomed trillar av. Att de kan skrika åt en eller kanske göra annat är för mig full förståeligt. Dock kan detta tära ganska bra på ens tålamod.



Jag har inget emot att arbeta inom äldrevården, jag tycker det är helt okej, så länge jag kan komma överens med mina arbetskompisar. De var detta som jag inte gjorde idag. Jag blev bemött på ett fruktansvärt sätt. Inte okej.

Det började med att vi delade upp oss mellan avdelningarna, och då hamnade jag med Helena (hon heter inte så, men jag använder mig av det namnet iallafall).
Allt jag gjorde idag var tydligen fel. Fel, fel och fel. Jag skrev på tavlan om vad det var för dag, personal osv, och det var tydligen fel, eftersom vi måste "prioritera" de boende först. Saken var att klockan var bara strax efter sju och vi skriver alltid på tavlan så tidigt som möjligt, men icke. Det fick jag strunta i.

Mellan olika fixanden av personer som skulle upp så är det ju självklart att man fixar gröten så att det bara är att starta spisen senare, men inte heller det fick jag göra. Ännu en gång kom detta med att prioritera de gamla.

Jag satte också in en löstandsrad på en tant, och det var tydligen SÅ fel det med, eftersom hon alltid tar ut den. (Hon har inte använt sina tänder någon gång detta året och jag tänkte att det kanske hade ändrat sig och hon hade kvar dem i munnen, men icke. Skit fick jag.


Det var kanske ett tiotal andra saker idag som hon sa till mig om. Jag fick nog. Jag trodde jag skulle gå sönder.
När jag gick i korridoren och ingen såg mig så tittade jag upp i taket, försökte hindra tårarna, och funderade på om jag inte skulle gå och låsa in mig på toaletten en stund. Men det hade inte gått. Vi var ju bara två i personalen. Två på EN avdelning. På tok för lite personal. Inte nog med det, avdelningen är för dementa. Ni kan tänka själva. Att ha koll på 7 andra medans man är två inne och hjälper en, nä, det går ju inte ens. 


Nä, så min dag har inte varit bra. Den har varit hemsk.
Better times has to come. I'm looking forward!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: