Uppmanar härmed alla läsare att starta låten, och sjung med! Lalalala la laaaa!
Sitting here, on this lonely dock Watch the rain play on the ocean top All the things I feel I need to say I can't explain in any other way
I need to be bold Need to jump in the cold water Need to grow older with a girl like you Finally see you are naturally The one to make it so easy When you show me the truth Yeah, I'd rather be with you Say you want the same thing too
Now here's the sun, come to dry the rain Warm my shoulders and relieve my pain You're the one thing that I'm missing here With you beside me I no longer fear
I need to be bold Need to jump in the cold water Need to grow older with a girl like you Finally see you are naturally The one to make it so easy When you show me the truth Yeah, I'd rather be with you Say you want the same thing too
I could have saved so much time for us Had I seen the way to get to where I am today You waited on me for so long So now, listen to me say:
I need to be bold Need to jump in the cold water Need to grow older with a girl like you Finally see you are naturally The one to make it so easy When you show me the truth Yeah, I'd rather be with you Say you want the same thing too Say you feel the way I do
Jag kan se dig även om jag blundar När du rör mig en fjärils lätta vingar Och jag vet du är min Här och nu
När du viskar kärlek i mitt öra andas natten Och skogens alla fåglar i en kör för oss Här och nu
Det finns nätter som jag helst av allt vill glömma Där det fula lever kvar Men vad gör det nu, jag kan känna dig Och du gör mig underbar
Jag vill leva lycklig här på jorden Jag vill höra när du säger orden Bara du och jag, här och nu Höra när du säger orden Bara du och jag Här och nu
Jag vill resa Flyga över haven vid din sida, låta vinden fylla seglen Dela allt med dig Här och nu
Och jag vill drömma Leva dina drömmar när du sover Och andas dina lugna andetag, hos mig Här och nu
Och du är våren, efter långa kalla vintern Och du värmer hela mig Som ett ljummet regn, att dansa i Och leka som ett barn
Jag kan se dig även om jag blundar När du rör mig en fjärils lätta vingar Och jag vet du är min Här och nu Som en fjärils lätta vingar Ja jag vet, du är min Här och nu Med fjäderlätta fingrar Ja jag vet du är min Här och nu
Tankar om allt, }
Nu har jag hittat en asmysig sak som jag vill ha!
Jag var inne på en blogg, kom inte ihåg vilken, men hon hade iallafall skrivit om såna däringa mysdressar som finns lite härochkvar, och jag gick in på onepiece.co.uk och där hade de värsta jättefina! Jag vill ha en sån här:
Tjoho! Jag är grymt stark, jag bara måste erkänna! Idag har jag byggt (tillsammans med min bror) en hel trappa! Våran gamla var väääldigt utschleten så det behövdes en ny.
Jag orkade inte springa och hämta kameran då, men sen, efter att halva dagen gick, så skulle jag baka också. Och detta blev det:
klaffs.. men sedan så..
..blev det bättre. En sak som jag blev helt crazy about var hur jag lyckades att göra en..
SKOTTSK TERRIER! Är det inte väldigt epic? Det är därför det kan vara lite roligt att baka såna häringa "klumpar" ibland.
Jag bakade också min egna Brownietårta, den blev lyckad, igen. Tjoho!
Dagens låt blir; A Bitter Song med Butterfly Boucher. Jag har "tagit" den från Grey's Anatomy, som kan kommer se på nu snart i några timmar in i natten.
Dagarna rullar på, och idag var jag med Elin igen, det är alltid trevligt, problemet är att alla samtalsämnen tar typ slut, och vi ligger på golvet i kyrkan och sover. Det låter helt knas, men så är det. Vi har en picknickfilt som vi la ut idag på golvet i sakristian, och eftersom det nästan inte kom något folk så kunde vi sova lite.
På kvällen var det musikafton i kyrkan och Katrin, också känd som Musik-Katrin sjöng, och det var så underbart vackert! Hon sjöng inte själv, men bara hennes röst är så underbart stark!
Nu måste jag lyssna på lite musik, just nu lyssnar jag på filmmusiken från Sherlock Holmes.
Hoppas alla göttar sig som jag (nästan), lite bättre bara. Just nu måste jag sitta hemma heeela veckan, för mamma gav mig utegångsförbud, jippie! Den bästa veckan också, men jaja, jag hittar på lustiga saker ändå, som t.ex att göra trädgårdslandet mycket större, och plantera ännu mer jordgubbar. Nu har jag 16 plantor, och de 6 sista planterade jag idag. Jag fick dem av min gamla engelskalärare, inte dåligt! Hon hade värsta söta barnen också, de gav mig jordgubbar ur händerna, gulligt.
Nu har jag också börjat på en ny bok. Eller nej, det är fel, jg har börjat på tre nya. Jag är sån. Alltid flera igång alltid. Men den nyaste jag började på, igår, är denna:
Den verkar bra hittills, jag kommer nog att klistra in en recension från nätet senare, men jag vill inte läsa dem innan jag själv har läst ut boken.
Nu ska ni få en låt också, det var ett tag sedan känns det som, men nu så. Det är Joshua Radin med They bring me to You
Tankar om allt, }
Jag kan med glädje berätta att jag orkade faktiskt ge mig ut och springa, men jag hade verkligen inte viljan, men jag kände mig tvungen. Dessa ständiga komplex. De är inte okej, och även fast jag har många fler positiva tankar när det gäller min kropp nu, så kommer de alltid och går känns det som.
Sen slappade jag loss vid teven. Det blev tv4fakta med händelser från Royal Prince Alfred Hospital i Sydney, och innan dess var det lite från Danmark, Riget. Man blir grymt tagen när det finns folk som har det så grymt mycket jobbigare än en själv. Det var bl.a en tjej som var 15 år som fick cancer i magen, vilket gjorde att av dessa ständiga cellgifter tappade hon sitt långa fina hår. Jag brjade nästan att gråta, för jag blev så tagen! Mina ögon fylldes av tårar när hon lyckades gå 5 meter framåt, man såg hur glad hon blev för stunden, att hon verkligen orkade att ta sig upp på fötter igen.
Sen till slut blev det faktiskt också fotboll. De sista minuterna mellan Spanien och Tyskland. Jag vet inte riktigt varför jag inte har fastnat i detta stora VM. Men jag kan ändå säga att K'Naan's låt är grymt bra!
Tankar om allt, }
Vadå slapp dag? Jag är så seg så seg så seeeg! Det som jag har gjort idag är bara att jag har åkt moppe in till Kinna sen Skene, babblat med nån vikarie på bibblan, åkt och käkat mat hos en vi känner, och sen bara slappat framför TVen med tanken på att jag måste ut och träna! Men jag har verkligen ingen lust nu, men kanske att jag drar mig ut snart ändå, det måste ju göras! Sen ska jag använda min nylånade bok om stretchning, göat.
Sen ska jag sova. Tror jag. Jag ska upp och jobba imorn, vilket kanske kommer att bli hur segt som helst, eftersom andra säger det. Vem orkar gå till en kyrka för att lyssna på alldeles för okunniga guider som står som frågetecken? Inte jag. Och vem vill lyssna på historia mitt i dessa sommartider som ska vara fyllda med ljus och skoj? Inte jag.
Wihoo! Nu är jag hemma från lägret som var i Varberg. Det var ett asgrymt läger, precis som förra året!
Jag träffade folk från förra året, tyvärr inte lika många norskar, men det gick finfint ändå. Såklart. Det är extremt vad jag gillar dessa lägrena. Att kunna umgås med människor som är kristna, som vill prata, umgås.
Måste bara berätta om en sak som hände, jag måste bara skriva ut det, det kanske får konsekvenser, men då år jag väl ta dem isåfall. Det var en kille på lägret, som jag har träffat innan, och tydligen så har han känslor för mig, men jag är inte 100. Nu får gärna avgöra och kommentera efter ni läst detta.
Vi skulle gå till bussen som gick till stugbyn, och så sa jag att jag frös, och vips så låg det en jacka i mitt knä, eftersom människan bredvid hade lagt den där. Jag fattade ingenting, antagligen för att jag var så trött, så jag frågade honom varför han la den där? Då sa han: You said you were cold.. So..? Jag är verkligen pantad. Förstörde det med en gång. Poäng där, Salome. Sen så lägger människan huvudet på min axel, och jag bryr mig inte så mycket, men jag är verkligen inte van vid sån närkontakt på det sättet, om man säger så. Sen tar han upp pengar som är i fickan av jackan, och jag kommenterar något om att det är ju hål i dem, vad knäppt. Hans kommentar: No, that's good. You can make a chain of it, so you can think of the cute guy in **********. Min kommentar: Ha. Ha. Ha.
Själva storyn är ganska mysig, men jag har ingen aning om vad jag vill egentligen. Allting verkar spela spratt med mig, och jag hänger verkligen inte med. Men jag ska nog ta mod till mig och åka och hälsa på människan. Han har ju trots allt varit och hälsat på mig, fast vi träffades i Göteborg. Men vi får se vad som händer. Jag har osm sagt ingen aning.
Igår åkte jag hem till syster, för hon ska flytta från sin lägenhet, fast bara ner till källarlägenheten, så jag, mamma och hon skulle städa. Eftersom det gick ganska segt igår, så sov jag över. Men på kvällen var vi på bio. Vi skulle se "Kommissarie Späck". Allting gick som det skulle, tills vi kom in i biosalen. Där fungerade inte ljudet, så jag skulle gå och säga till. Jag gick ut ur det dörren som ja kom in igenom, men helt plötsligt hade jag hamnat ute i en skum trappuppgång, och allting såg likadant ut på vilken våning jag än var. Sen började jag gå mot de gröna utgångsskyltarna, men rätt som det var, så verkade jag ha startat ett larm eller nånting, så jag tänkte att jag skulle springa så fort som möjligt för att ta mig tillbaka, men jag hade ingen aning om var jag var. Klaustrofobin började kittla mig på tårna, och jag började springa, samtidigt som jag så smått började hyperventilera. Sen fanns det ingenting att göra, alla dörrar var stängda, även den som ledde in på kontoret, och till slut fick jag springa tillbaka till dit som larmet lät ifrån, och jag tänkte att, nä, men om poliserna kommer och tar mig så får de la göra det då. Och sen så var jag helt plötsligt ute på gatan, där jag kunde springa tillbaka in i bion igen. Tyvärr hade jag inte med mig varken mobil, biljett, eller nånting, så jag fick flåsande berätta hela historien, och då fick jag komma in till bion igen. När jag kom dit, så hade ljudet kommit och jag kunde bara sätta mig ner och flåsa färdit, och sen började filmen.
När den var klar, så lyckades jag och syster komma ut i den här löjliga trappuppgången IGEN! Ingen aning om hur, men jag kunde ändå visa vägen ut. Som vi skrattade! Verkligen ett s.k. epic moment!
