musicandlyrix

Rakt in i finkan

Resor, }

Skepp ohoj! 

Sitter just nu på en färja mellan Melbourne och Tasmanien. Det är en sträcka på 300 km som kommer att ta hela natten. Vi har bokat denna båten redan när vi var hemma så det är inget nytt påhitt som så mycket annat av det vi gör ofta är. 



Mitt liv som avslappnad lurk. 

Just nu sitter jag och funderar. Jag tror att dagarna råkat flyta ihop litegrann. Eftersom jag inte har tillgång till internet när jag skriver just nu så kan jag inte heller se efter vad det var jag skrev imorse. 
Om jag minns rätt så har jag inte skrivit något om Dandenong. Visst är det så? 
Eller vänta lite... Okej, jag låter det vara oskrivet och hoppar över till vad vi gjort idag, 27 oktober, istället. 

Även gårdagen blev väldigt sen efter att vi, jag och Molly stod för middagen (hasselbackspotatis och köttfärsbiffar) och vi sedan satt och slötittade lite på teven. Vi släckte lampan och lade ifrån oss telefonerna vid ettiden. Molly slocknade inom ett par sekunder och strax efter det så bröt det loss ett helt otroligt åskväder. Eftersom Molly sov så ville jag inte dra upp persiennerna och titta, men jag såg blixtrarna igenom ändå och det var knappt några uppehåll alls mellan dessa ljussken och knallar. 
Jag somnade någon gång efter två och när vi vaknade på morgonen så höll ovädret fortfarande på. På nyheterna visade de att det tydligen blivit något kaosartat i Melbourne då alla tåg blivit inställda, det var översvämningar samt flygplanen på Melbourne Airport kunde inte starta och de som skulle landa kunde inte göra det heller. 

Mik gick till jobbet tidigt imorse och vi kramade varandra hejdå. Det var sorgligt. Han har varit en sån fantastiskt bra host! Riktigt bra humor på den killen! Ett exempel på det var när han lurades men vi inte fattade om det stämde eller inte. Vi skulle sätta in potatisen i ugnen men fick inte upp luckan. Den satt verkligen stenhårt. När vi frågade hur vi skulle göra så förklarade han att vi skulle vrida ett vred på spisen tre gånger till höger och fyra gånger till vänster. 
Jag sa till honom att jag trodde han drev med oss, men när vi väl skulle få upp luckan var det helt omöjligt. Så vi var ju tvungna att testa vredet ändå. Då hör vi ett skratt bortifrån soffan och han kommer till köket och bara sliter upp ugnsluckan. Den satt bara stenhårt. Det var självklart inget kodlås till den. Så dumt bara haha. 

Innan vi lämnade hans lägenhet så skrev vi en lapp. 




Riktigt flummigt, men hela vistelsen var ju flummig den med. 

Eftersom tågen var inställda så var det buss som gällde idag. Det var inte alls långt till bussen, men vi hade planerat att gå till Melbournes gamla fängelse idag och det blev en lite jobbigare färd då eftersom vi hade de stora väskorna på oss och bussen inte gick riktigt ända dit. 

Melbourne Gaol (läs Jail) var en underlig upplevelse. Som tur var kunde de låsa in våra väskor i en cell (hundra procent sanning) då vi fick gå med på en liten guidad tur/experience. 

Det kom en fängelsevakt som gav oss order om vad vi skulle göra och hur vi skulle uppföra oss. Kalla honom "Sergant", inte luta mot väggen när vi stod uppställda, låta honom titta under tungan m.m. 

Efter att ha blivit inlåsta i en fyllecell som togs ur bruk 1994 så fick vi gå runt och ta lite foton. 




Här står jag utanför kvinnornas rastgård. Till höger är en enmannacell där det kunde sitta fulla kvinnor. En i taget förståss. 


Mugshot 


Vi var även inne i den delen av fängelset som var till för de som satt länge. Den byggnaden där vi blev guidade var endast för de som var fulla eller på annat sätt gjort brott. Exempelvis kunde vara att de användt ovårdat språk eller varit uppkäftiga. En lustig detalj är att redan på fängelsets invigning så fick de plocka in den första människan. Det var en kvinna som antagligen inte tänkte på vad hon sa och då blev det cellen nästa. 

I den andra delen som var till för de långsittande fanns det tre våningar med plats för både män, kvinnor men även barn. Man kunde gå in i nästan alla celler och läsa om olika människor som befunnit sig där. Bland annat läste vi ett brev som en av fångarna skrivit till hans mamma. Fruktansvärt tragiskt. 

Längre ner i korridoren fanns galgen. Det var originaldelar så repen och allting var det som användes senast 1967. 


Vi var ganska länge på fängelset innan vi insåg att klockan var såpass mycket att vi var tvungna att dra oss ner mot hamnen. 
Och där sätter vi check på resans hitills jobbigaste vandring. Jag hade min stora väska på ryggen samt min dagstursryggsäck på magen. Alltsomallt gick det på nästan 20 kilo. Min fot har börjat kärva litegrann också, men det var bara att bita ihop. Cirka en och en halv timme senare var vi vid hamnen. Där lyckades jag somna mitt på golvet i terminalen. Mycket skönt. 

Men som sagt. Nu sitter vi på båten och är beredda på nya äventyr. Vi har redan insett att vi saknar Melbourne, men var sak har sin tid, och man kan ju alltid komma tillbaka om det skulle vara så. 


See ya Melbs! 



Nu ska vi plocka upp ett par doughnuts ur väskan och sedan blir det dags för tandborstning innan vi ska försöka sova på denna gungande båten. 

Hoppas ni alla har det bra där hemma. Skriv gärna långa/korta/roliga/tråkiga kommentarer! Allt uppskattas då jag knappt har en aning om vilka som läser om vårt äventyr eller om vad som händer där hemma. 

Kram! 

Tiden bara flyger förbi

Resor, }

Hej Vänner! 

Nu har det gått ett par dagar utan bloggande. Jag skrev ett långt inlägg igår men det försvann, så nu är det bara att skriva om allting igen. 

För två dagar sedan lämnade vi vårat mysiga hotell på Spencer street. Det var riktigt skönt att slippa kånka på våra jätteryggsäckar. De lämnade vi ju hos Mik kvällen innan. 
Så vad skulle vi göra denna dagen? Vi bestämde oss för att besöka Melbourne Aquarium, och det var minsann en bra upplevelse! Bland annat så såg vi en sju meter lång krokodil, King Yarra. 





Vi såg även massa andra varelser. Här följer en liten bildström. 







Ser ni lejonet i fisken??










När vi först gick in på akvariet så sa tjejen i kassan att det tar ungefär en til en och en halv timme att se allting. Vi var där i fyra timmar. Så länge att guiden undrade om han inte kände igen oss några timmar senare. Men det var verkligen mycket att se på! 


När vi kom ut från akvariet var det gassande sol. Man fick gå riktigt långsamt om man inte ville svettas för mycket. Vi la oss ner en stund i en park, på andra sidan kanalen Yarra för att sedan traska vidare och se vad som fanns längre bort. Vi hittade en stor park som var som en slags memorialpark men en stor byggnad och det fanns även mängder med statyer på folk som kämpade i krig. 

Efter ett tag satte vi oss ner i skuggan igen och knaprade på varsin morot. Då ringde Mik och vi begav oss för att möta upp honom. 
Han undrade om vi var sugna på att hänga med på ett couchsurfingmöte på en pub lite längre bort, och det lät som en helt okej idé. Och visst var det det! Det kom massor med folk och alla pratade med alla om exakt allting! Vissa bjöd runt på kannor med öl och andra på lite mat. Vi träffade allt ifrån Melbournebor till en psykolog från Hawaii. Otroligt trevligt! När vi varit där i några timmar så ville Mik och John (som också dök upp) att vi skulle dra vidare. Vi var egentligen lite smått besvikna då man inte alls ville lämna c-surfinggänget. 
Vi skulle ta oss till en klubb där man lärde sig lite latinodans men det var inträde på det stället så vi struntade i det och gick till en pub. Men det var faktiskt riktigt tråkigt. Mest eftersom Mikes kompis var riktigt klängig. 
Tillslut sa vi att vi ville hem så äntligen kunde vi lämna puben. 



Denna natten skulle vi för första gången sova hos Mik. Det är en ganska underlig känsla att nästan bara möta upp någon på stan som sedan låter en sova hemma hos dem. Men vi har fått ett riktigt toppenställe att surfa på. Och Mik är störtskön! 
Vi har ett eget rum så jag och Molly delar en dubbelsäng. Lite skönare än soffa så det är ju pluspoäng! 
Jag trodde knappt jag skulle kunna sova första natten här men det gick ju hur bra som helst. Sov som en liten gris som vanligt! 

När vi vaknade morgonen efter så åt vi en god frukost framför teven innan Mik visade oss runt på ställen i city som vi missat. Vi hittade bland annat ett köpcenter som var byggt runt omkring en gammal fabrik. 


Efter kiket där så gick vi till Melbourne museum där vi lärde oss mycket om urinvånarna. Riktigt tragiska historier men även intressanta. 
Vi passade även på att leka lite på barnens playground. 



En gratisguidning och fyra timmar senare var vi riktigt hungriga. Eftersom magen gapade efter mycket mat så tänkte vi att vi skulle äta något ordentligt. Vi besökte en asiatisk restaurang där halva Kinas befolkning befann sig. 
Det var här jag kom att tänka på mamma. När vi var små så råkade hon tappa i alldeles för mycket tacokrydda i färsen såden knappt gick att äta. Men jag kan säga att i jämförelse med den kycklingenrätten vi fick så var mammas tacos riktigt mild. Detta var första gången jag kände att jag inte ens kunde äta upp maten. Det var så starkt att det slog lock för Mollys öron.  

Hela denna dagen var kantad med promenader hit och dit och egenligen var vi ganska trötta. Men vi drog ut senare på kvällen på en riktigt ordentlig träningsrunda. Skönt! 

Mik hade också tränat så vi gjorde mat ihop på kvällen. Mik är från Kenya så han gjorde en Kenyask maträtt som vi åt med händerna. Extra gott! 
Vi hade en jättemysig kväll. Tror inte man kan hitta en bättre c-surfinghost än honom! 



Vad vi gjorde idag ska jag berätta mer om imorgon när jag orkar skriva mer. Kan hinta om att denna dagen varit en av de allra bästa här nere! Interesting, huh? 



En magisk del av Melbourne

Alltiallo, }

Idag var en sån dag då vi bara fixade massa ärenden som fullständigt tröttade ut våra redan ganska skrumpna hjärnhalvor. Vi gick till banken och öppnade våra nya konton, vi fixade telefon som jag skrev i tidigare inlägg och vi ringde även vår första Couchsurfinghost! 

Han skulle sluta jobbet på kvällen och då skulle han höra av sig igen. 

Vi var så trötta att vi råkade somna på hotellrummet och när telefonen ringde blev det lite småkaosigt när han säger att han och hans vän ska möta upp oss utanför porten om ca 10 minuter. 

Och så blev det! 
Men vad vi inte riktigt var beredda på var att de ville bjuda ut oss på varsin drink, så det blev att snabbt byta om till något vi kunde ha ute. (Vi har nästan endast tränings- och funktionskläder.) Men vi löste det och de bjöd in oss till ett ställe som såg riktigt lugnt och mysigt ut. 
Men vad händer? Den ene killen, tror han heter John, våran surfhostares kompis, öppnar något som ser ut som en lönndörr. Så häftigt! Men sen kom det bästa. 
Han drog i en bok som stod i en hylla, och plötsligt glider en annan hylla ur vägen. Där är trappan till nedervåningen och den absolut snyggaste baren jag sett! Svårt att beskriva hur den såg ut, men tänk er att hela väggen ovanför en bar på kanske 10 meter var som en vinkällarhylla. Riktigt snyggt! 

John bjöd mig på en god öl och Molly på någon sour variant av drink. Vi hade en trevlig kort stund ihop innan vi åkte och lämnade våra största väskor hemma hos Mik, där vi flyttar in imorn. 

Detta är ju en helt ny och främmande upplevelse, men jag hoppas det kommer gå bra. 

På tal om främmande upplevelse. Att åka med någon som kör på passagerarsidan och även "fel" sida av vägen, det är förvirrande! 




En dag med ärenden

Resor, }

Vet ni vad som är otroligt skrattretande när man är lite för trött? 
En indier som stressar en genom att klicka med sina långa naglar ner på disken när vi försöker få koll på hur kontantkorten till telefonerna funkar. Han var nog även väldigt trött på oss med tanke på hur lång tid det tog för oss med att bestämma oss för vilket kort vi skulle ta. Så trött att han började snacka skit med sin kollega som antagligen också var indisk. Hela situationen blev absurd. 

En annan sak som är lite lustig är när en kille verkar tro att han är en fågel och går omkring dubbelvikt och noppar efter saker på gräsmattan. 


Sådär gick han omkring i säkert tio minuter. 


Vi misslyckades.

Australien förberedelser, Resor, }

Melbourne: The Great Southern Hotel. 23:25 
Sverige: 14:25

Vi är framme i Melbourne!! 

Egentligen kändes lyckan total. Egentligen skulle hela kroppen krylla av endorfiner. 
Men det var inte så. Vi var totalt utpumpade. Halvdöda. 

Vi gick ur planet och skulle igenom tullen. Jag blev faktiskt lite smått nervös eftersom man hört så mycket om att den skulle vara så hård. 
Mannen bakom disken tog mitt pass samt ett deklarationspapper med uppgifter vi fyllde i på planet. Han granskade mitt kort, höll upp det, lade ner det, stämplade och gav mig ett leende. 
Skönt! 



Efter den första tullen kom vi till bagagehämtningen. Jag tycker att oftast när man står vid ett sånt ställe så är ens väskor alltid sist av någon anledning, men våra kom ganska snart efter att bandet börjat rulla. 
När vi drog på oss väskorna var de verkligen hur tunga som helst. Jag började fundera på vad jag gett mig in på, men insåg ganska snart att det var hela min kropp som var så utmattad att allt kändes som bly. 

Tull nummer två. En polis undrade om jag verkligen hade kryssat i rätt angående hur mycket pengar jag hade med mig. "I think so" sa jag. "No" sa han och lät mig gå vidare. Vi fattade ingenting. 
Nästa polis frågade om vi hade massa "soil" på skorna som vi hade på oss eller med oss. Vi vände upp fötterna och konstaterade att de var rena och fina. Sedan sa han: "Have you washed your toes? Haha, just kidding" och så var vi klara! Nemas problemas och inga bekymmer! 

Men vi var fortfarande så trötta att vi knappt orkade le. 

Efter att ha tagit ut lite kontanter köpte vi en bussbiljett och åkte med Skybus in till Southerns station. Där började jag märka av hur häftigt det var att vi verkligen var framme. 
När jag jobbat natt på jobbet i sommar och haft ledig tid, har jag bl.a. "vandrat" runt på google maps på just de ställena jag satte mina fötter på idag. Jag hade liksom varit där förut. Otroligt häftig upplevelse! Jag kunde visa Molly exakt var hotellet låg och var Batman park fanns. 

Vi kunde lämna in våra väskor på hotellet för 2$ var. Vi kunde inte checka in förrän vid tvåtiden så återigen så skulle vi försöka döda tid utan att somna någonstans. 

Innan jag berättar vad vi gjorde så måste jag tala om hur vädret i Melbourne är. 
Det jag hört och läst om vädret här är att man kan få vara med om alla årstider på samma dag och att vädret kan ändrad på bara en kvart. 
Men Melbourne visar sin allra bästa sida mot oss. Solen skiner, jag kavlar upp träningsleggingsen och hoppar i ett linne. Samtidigt är det lite blåsigt så det är alldeles perfekt. Som en riktigt varm svensk sommardag, förutom att man känner att solen tar mycket snabbare på en. 

För att döda tid började vi med att slå oss ner på en bänk i Batman park. En riktigt tråkig park. Mer som en liten gräsmatta. Där satt vi och såg ut över kanalen en stund innan vi senare gick iväg längs den. 



I Melbourne är nästan alla byggnader riktigt snyggt byggda. Till exempel smäller man inte bara upp en bro bara sådär, utan den ska även vara snygg att se på. 




Har ingen bild på den från sidan, men det kanske kommer, vem vet? 

Här var det även dags för tre armhävningar. Vi gör armhävningar varje dag, en mer för varje dag som går. 
Första var på Heathrows flygplats. Gårdagens två var uppe på Victoria Peak. 




Här passade det med dagens tre. 


När vi vandrat runt en stund samt återigen kikat på kartan så insåg vi att det finns en gratis tram, spårvagn, som man kan åka med runt i en cirkel runt den centrala delen. Vi blev positivt överraskade då det även var en röst som hela tiden berättade om byggnaderna och ställena vi åkte förbi. Kul! 

Tröttare än någonsin förr gick vi och köpte lite mat, gick förbi ett wifi-ställe och sedan, äntligen, kunde vi gå och checka in på hotellet. 

Det är här vi misslyckades. 

Vi tog varsin dusch (i vårt badkar, hör du Isabella, vi har badkar!) och sedan skulle vi sova i max tre timmar för att sedan vara vakna i några timmar så vi skulle kunna sova på natten. 

Jag hörde precis när Molly slog på vattnet, sen var jag i drömmarnas värld. Eller nej, jag var ännu djupare bort. Vi vaknade samtidigt båda två och Molly konstaterar att vi misslyckades med våra tre timmar. Vi vaknade kl 20 istället. 
Men äh, det gör inte så mycket. Hela staden verkade ha somnat också så vi är fortfarande kvar på hotellet. 
Vi har haft ett litet träningspass och nu precis ätit upp den andra hälften av maten vi köpte tidigare idag. 

Så nu ligger vi i sängen redo för att försöka sova. Så nu håller vi tummarna för att dygnet är färdigvänt imorgon. 




Annars ska ni veta att jag inte ångrat mig en enda sekund. Detta blir fantastiskt. 


Snart framme!

Australien förberedelser, Resor, }

Måste bara dela med mig av en liten tanke. Störtar flygplanet nu så har jag iallafall nått mitt drömland. Jag befinner mig alltså ovanför Australien nu. 

Jag är så himla glad. Detta är så otroligt spännande! 

Tänkte först berätta lite om flighten. 

Plan nr 1. Från Landvetter till Heathrow. Allt började bra. Det var en del tårar på flygplatsen men så går det när man är en blödig variant av människa. 


Efter att ha sagt hejdå till mamma, Kajsa-Lena, Paulina och Isabella på flygplatsen kom en ordentlig pulshöjare. 
Kvinnan vid incheckningsdisken säger något till Molly som jag inte riktigt kan uppfatta, men jag märker en viss spänd stämning i luften. Hon har precis sagt att Molly visum kommer att gå ut redan sista maj. Mitt skulle gå ut 10 juli. 
Min enda tanke var att vi löser det. Vi går till The Australian Government och förklarar oss så får de lösa det. 
Men sen läste vi i papprena och insåg att kvinnan hade lite fel. Våra visum börjar först gälla när vi satt foten i landet, men vi har ett år på oss sedan vi fixat visumet att ta oss ner till Australien. Pjuh. Äntligen kunde vi lugna oss. 



Första flighten avklarad! Vi kom till Heathrow! London var inga problem. Det var fem timmars väntan (om jag inte minns fel) och de timmarna slog vi ihjäl med lite rundvandring bland shoperna, spelade kort och låg lite hullerombuller på varandra på någon konstig bänk. Sen var vi redo för den längsta flighten. 

Heathrow - Hongkong Airport. 
Det var min längsta flygresa någonsin. Hur gick den? Utan problem! Det som var trögast var väl att det inte gick att sova. Man kanske sov fem minuter hör eller där men det blev aldrig någon ordentlig avslappning. Det kanske även berodde på att jag satt i mitten av mitten. Men äsch, vad gjorde det? Ingenting! Jag är bara glad över att vara iväg! 

När vi närmade oss Hongkong insåg vi att vi hade två val. A) Leta reda på en bänk och sova ikapp några timmar för att hindra eventuell jetlag. B) Skita fullständigt i att vi inte sovit på över 24 timmar och bara leva livet som resenär. 

Valet var enkelt. Här skulle upplevas! 
Det första vi gjorde var att fixa lite Hongkongianska riksdaler. Sedan immigrerade vi. Yep, vi immigrerade! 



Ute i det fria i Hongkong! 
Efter att ha frågat folk hit och dit om hur vi skulle ta oss till något som kallades Victoria Peak så hoppade vi på en buss. Vi plankade tillochmed. Busschauffören gick inte att förstå sig på men vi förstod att sedlar gick tydligen inte att betala med, så han viftade bara bort oss så vi gick och satte oss på övre däck längst fram. 
Kan berätta att både mitt och Mollys lokalsinne försvann nästan direkt då färden var den rörigaste någonsin. Men vi hamnade tydligen vid Hongkong central tillslut. Tydligen. 
Pulsen i stan var verkligen hög! Men det mest påtagliga var värmen. Vi svettades som grisar! Men det fick inte stoppa oss så vi fortsatte irra runt. 

På vår upptäcktsfärd fick vi bl.a. syn på en grupp upptagna damer. 


Sedan hittade vi en jättefin Katedral. Var det St Johns Cathedral? 






Sedan sprang vi på någon som visade oss hur vi skulle ta oss upp till Victoria Peak. En helt otrolig grej verkligen. Ett tåg som gick i brantare backe än Lisebergsbanans första i Göteborg. 





Ser ni lutningen?? 



Väl uppe såg vi en helt otrolig utsikt över staden. Det var disigt, men som tur var så såg man riktigt långt ändå. 

Vi tog oss även en liten promenad/löparrunda i lite djungelaktig miljö. 



Vi tänkte att vi bara skulle springa lite för att få igång benen inför sista flighten, och oj. Vi hamnade i lite småpanik när vi skulle tillbaka. Först gick vi till busshållplatsen. Vi var i riktigt god tid, men någon buss kom aldrig. Efter 40 minuter försökte vi vinka in taxibilar men det var ganska hopplöst. Vi frågade folk om hjälp och de pekade hit och dit men det kändes nästan bara ännu rörigare. Tillslut träffade vi en som visade oss hela vägen fram till den dolda tågstationen där vi fick ta ett Airline Expresståg tillbaka till flygplatsen. Då hade vi sprungit omkring riktigt länge. 

Man hade verkligen en konstig känsla i kroppen då man inte sovit på 30 timmar.  Men huvudsaken var att vi hann uppleva så mycket bara på de timmarna! Vi ångrar det inte för en sekund! 


Uppslängda ben vid gaten. 

Nu sitter vi på sista planet. Molly har haft mer flax med sömnen än mig men jag underhåller mig med lite poddar och detta bloggandet. 
Vi befinner oss just nu nästan exakt i mitten ovanför Australien. Något öster om Alice Springs. Vi har två och en halv timmes flygtid kvar, så nu ska jag försöka koppla av lite igen och evetuellt få ihop några minuters sömn. 

Här har vi the sleeping Molly 




Nähepp, nu tändes lampan? Är det dags för frukost snart kanske. Wellwell, mat är aldrig fel! 

Bloggar förhoppningsvis senare idag igen. 

Tid just nu: Gissar på 4am. 
Tid i Sverige: 20:00 

Kram på er! 

Jag kan inte greppa detta

Australien förberedelser, Resor, Träning, }

Jag kan inte fatta det. Den första Maj i år så bokade Molly och jag våra flygbiljetter. Jag satt hemma i min lägenhet på golvet med Molly i örat och skrek, tjöt och tjoade ikapp med henne som gjorde detsamma uppe i Åre där hon säsongade nu i sommar. 

Vi sa: Tänk, nu har man väntat hela vintern på att sommaren ska ta fart men nu vill man bara att den ska gå över så vi kommer iväg! 

Och nu är vi där! Imorgon, kl 08 på morgonen kommer mamma att hämta mig och vi åker först och hämtar upp Isabella vid bussen för att sedan åka till Landvetter. Där blir det tårar hit och dit, men sen. Sen är det dags. På riktigt. 20 Oktober 2014.  


De senaste dagarna har innehållt lite av varje, och jag tänkte bjuda på en kompott av bilder. 



Jag var nere i Småland och passade mina goa ungar, bl.a. mitt fadderbarn Emelie. (Jonatan på bild) 


Där firade jag yttepytte jul med glögg och pepparkaka. 

Påväg hem ifrån Småland passade jag på att kolla läget hos en av mina favoriter. Kråkan. Jag sov över hos henne på ett folkis i Värnamo. Helt underbart. Hon är underbar. 


Väl hemma kom Christoffer hem och då passade jag på att visa honom och Annika hinderbanan i Borås! Ett uppskattat träningspass! 



Kämpen! 


Psykande snubbeltråd. 


I fredags till lördags var en av de finaste vännerna man kan ha hos mig. Isabella var här och vi gjorde en riktigt god porterstek med hasselbackspotatis. Fruktansvärt gott! Vi drack gott rött till det och hade det verkligen jättemysigt! 

Inte bara hon har varit här och sovit över denna veckan. Paulina, också en av alla mängder med favoritkompisar man kan ha, var här. Det var en hel kväll plus natt med tjejsnack, lite fishshot och nattlig promenad. Såå glad jag har den tösen i min närmsta vänkrets! 


Det var en liten del av det jag gjort det sista. 

Nu ska jag ta och tappa upp vatten i badkaret och för sista gången på länge få ligga där och bara slappna av. Om det nu går... 
Jag är verkligen såå laddad inför resan nu!! 

Kram på er! 

Kommentera gärna, det gör mig så glad! 

Pirrigt

Australien förberedelser, }

Hej!
 
Idag är det onsdag och 5 dagar kvar innan avfärd. Nu börjar det pirra mer och mer i magen samtidigt som det på något vis ändå känns rätt lugnt. Jag har fått ordnat upp viktiga saker och ska nog kunna slappna av lite mer när helgen kommer. Förhoppningsvis! 
 
Det jag fått ordnat nu är följande: 
 
Jag har skrivit ett CV på engelska 
Ordnat upp med min telefon 
Fixat mitt mobila BankID igen
Jag och Molly har mejlat Louise (och Bruce) på Tasmanien
Vi har ordnat boende 24-27 oktober
 
 
Det som är så sjukt spännande är detta med boendet! Vi ska nämligen couchsurfa! Alla som aldrig har gjort det säger att det är osäkert och att man kanske inte borde göra det, men alla som däremot har couchsurfat säger att det är riktigt bra! 
 
Ni som inte vet vad det innebär att couchsurfa, läs här:
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Couchsurfing
 
Självklart finns det undantag. Det finns det alltid.
Jag hade nog tvekat länge på couchsurfing ifall jag reste ensam, men nu är vi två, och då känns det hela mycket bättre. 
 
 
Nu ska jag ta ur tvätten från maskinen och sedan göra mig i ordning för att åka till Vårdcentralen och ta andra twinrixsprutan och sedan säga hejdå på jobbet. 
 
Hej så länge!
 

Den dryga veckan

Australien förberedelser, Resor, }

Hej allesammans! 
 
Idag är det söndag den 12 Oktober 2014. En hel del har hänt i mitt liv bara på ett par veckor. Det största är väl att jag lämnat min lägenhet för gott. Väldigt skönt att ha gjort det. Det har varit ett bra boende som förstalägenhet, men jag vill inte ha kvar den sen när jag kommer hem från Australien igen. Men nog om det just nu. 
 
Om precis en vecka så kan ni ju bara gissa hur nervös och konstig jag känner mig. Måndagen därefter är det ju dags att dra härifrån. Ifrån Svea rike, fosterlandet. 
Men innan dess så hade jag tänkt att sista veckan skulle bli en lugn en, där jag i lugn och ro kan fundera färdigt på vad som är kvar att ordna innan avfärd. 
Följande vecka kommer nog nästan gå på ett punktligt schema. Allt måste skrivas ner så jag inte missar något. Här är en lista på hur min vecka kommer att se ut. 
 
Måndag - Träffa Molly för att planera, ringa diverse tråkiga telefonsamtal och sedan åka till Isabella och ha en myskväll där med henne och Cassandra och sova över till - 
 
Tisdag - Då jag ska bege mig hemåt igen för att byta om och samla ihop ett gäng och köra hinderbanan en tredje och sista gång (körde i förrgår igen, men med Coffe och Annika.) Efter det ska jag bju det gänget på något att äta. Inte bestämt det än. 
 
Onsdag - Då ska jag förhoppningsvis ha en sista pannkakskväll med Emelie, min förra granne och fina vän! Men innan dess ska jag åka och klippa mig samt ta min andra spruta för Hepatit A och B. Eftersom jag då är alldeles bredvid mitt jobb så smiter jag in där och säger hejdå. 
 
Torsdag - Förhoppningsvis en dag sprängfylld med planering, samt att jag eventuellt åker in till stan och inhandlar eventuella nödvändigheter som ska finnas med i packningen, och även säger hejdå till Klara. En Skypedejt med Annika väntar också, och det ska bli SÅ skönt att få prata med henne igen, för hon vet exakt vad som försiggår i min mage. Och mitt huvud. 
 
Fredag - Då har min syster Antonia sin examensmiddag hemma hos min mamma som för övrigt precis (och äntligen) flyttat ner till mer lokala delar av orten. Dagen innan där är oplanerad än sålänge men kommer säkert fylla sig smockfull ändå. 
 
Lördag - Då ska huset städas och det ska fixas innan resterande familjemedlemmar ur detta hus kommer hem från Malta på måndagskvällen, samt att på - 
 
Söndag - kommer en tjej från Martinique hit som utbyteselev för min lillebrors klass. Så henne ska jag och bror min köra och hämta på flygplatsen och så ska vi försöka få henne att känna sig som hemma här. Spännande! 
 
 
Ni kanske tycker att jag har en del att göra. Och jag kan säga att detta verkligen inte är allt. Följande är en lista på ytterligare saker som måste fixas under veckan. 

• Skriva CV och personligt brev. På engelska då också. 
• Skriva en ordentlig och utförlig (ny) packlista
• PACKA och återigen PACKA. 
• Skriva ett brev till paret på Tasmanien som vi ska till knappa veckan efter vi anlänt.
• Boka boende mellan fredag och måndag, 24-27 oktober.
• Skriva på fullmaktspapper
• Pausa telefonabonnemanget
• Skriva ner viktiga telefonummer, adresser m.m. på ett mail och skicka till mig själv.
• Kopiera passet samt viktiga papper så man har flera kopior ifall något råkar försvinna.
 
 
Det finns mycket mer att skriva och jag ska uppdatera så ofta som möjligt. Kommentera gärna inläggen och ställ frågor om det är något ni funderar över. Det uppskattas! 
 
Hej sålänge! 

Kransmossens hinderbana

Träning, }

I onsdags hörde en gammal klasskompis från gymnasiet, Rasmus, av sig och undrade om inte jag ville hänga med och träna på Kransmossen dagen efter. Lät som en ruskigt bra idé, så i torsdags var vi där. Kan säga att det var det roligaste jag gjort på länge! 
Man kan gapa och gorma av sig hur mycket man vill och det enda som styr träningen är viljan egentligen. Fantastiskt kul! Måste dit nån mer gång innan jag åker till Australien! 















Som sagt. Galet skoj!