musicandlyrix

 

Här kommer lite bilder från gårdagen. Igårkväll fungerade inte internet, så jag laddar upp dem nu.

 

  

Här är bästa Gunilla och goaste Patrik

 

 

Senare passade jag dessa små pärlorna.

 

 

 

 

 

Sitter med frukosten i munnen, lyssnar på p3, och bloggar. Känns minst sagt helt okej.

 

Äsch, göra en lista kanske?

 

♦ Idag vill jag:

 

♦ Gå till kyrkan

 

♦ Träna

 

♦ Shoppa

 

♦ Måla på kylskåpet

 

♦ Måla om naglarna

 

♦ Få tillbaka viljan att sluta äta så mycket socker

 

♦ Åka lite tidsmaskin

 

♦ Lära mig åka longboard

 

♦ Rida

 

♦ Ut och evighetslöpa

 

 

 

 

 

Är lite putt på att livet står så still. Det händer liksom inget nytt, känner ingen glädje riktigt i det jag gör, och jag bara är allmänt ensam.

Önskar att någonting bara ville uppenbara sig och öppna vägen till något som är gladare! Det är inget fel så som det är nu, men jag vill ha en förändring!

 

 

 

Godmorgon!

 

Nu har jag haft en riktigt välförtjänt sovmorgon. Så skönt!

 

Igår hände det lite märkliga saker.

Först jobbade jag 7-14, sedan cyklade jag hem, vilade upp mig lite, och sedan skulle jag göra iordning mig för ett kalas som jag skulle till. Då, helt plötsligt får jag utslag vöer hela kroppen och det kliar hur mycket som helst! Jag mådde jätteilla och var nära att spy, och mina ögon var helt röda.

Vi ringde vårdcentral och jourcentral, och de tyckte att vi skulle ringa ambulans, så det gjorde vi. (Tog även en anti-histamintablett i denna vevan.)

Vi väntade en halvtimma, 45 minuter, och det blev en timma. Då ringde vi tillbaka igen och sa att det inte kommit någon ambulans, men att det inte var någon fara eftersom det hela hade lagt sig.

Men vi åkte ändå bort till jourcentralen och där fick jag träffa en läkare, och inte heller han kunde säga var felet var. Men själva nässelutslagen kunde man tydligen få av allt möjligt, men det var konstigt att det inte gick att få en riktig förklaring till varför de kom. Jag hade inte ätit något då heller, så det var jätteskumt.

 

Nu mår jag som vanligt igen, och jag känner ingen illamående eller någonting. Jag kunde även gå på kalaset senare, och vi tog även en sväng till KU på vägen hem.

 

 

Idag ska jag städa, planera lite framtid, samt senare passa lite barn! Ska bli jätteroligt! De är så söta!

 

 

Torsdag. En helt vanlig dag, men lite annat på schemat.

 

Imorse gick jag upp tidigare än vanligt för jag skulle till tandläkaren och spänna ihop tandställningen (aj nu!). På väg dit inträffade en liten sak, en liten smålustig en kan man säga.

 

Jag gick på tåget, och som vanligt är det överfullt på morgonen. En kille som sitter alldeles nära där jag står, reser sig upp och gestikulerar att jag kan ta hans plats. Jag säger: Nejnej, sitt du kvar. Och han sätter sig. En dam tyckte tydligen detta var riktigt rart och satt och smålog en bra stund. Själv tänkte jag mer att det var lite överdrivet, men tja, lite gulligt kanske.

Sedan när vi ska gå av så gör han samma igen, visar med händerna att jag ska gå före och så. Gulligt tycker de flesta, men jag tyckte det mest var jobbigt. Är antagligen bra svårflörtad och allmänt kall, haha. Men nej, jag gillar inte detta överdrivna artiga liksom. Fast samtidigt vet jag inte heller vad jag hade gjort om personen i fråga var dösnygger.

 

 

Kan undrans om han tänkte såhär... Haha, skoja! Isåfall hade jag skrattat ihjäl mig!!

 

Nog om det!

 

 

 

 

Ikväll var jag i Borås igen, och denna gången för en informationskväll för kontaktpersoner, gode man, och dylikt. Jag har funderat på att istället för att jobba mycket med äldrevård, gå över och jobba mer med ungdomar, och gärna med ungdomar som har en funktionsnedsättning.

När jag såg inforutan om detta i våran tidning för bygden så var jag intresserad, och jag var även tipsad av en lärare som arbetar på särskolan som tyckte att jag skulle söka.

När jag ringde sa jag precis som det var, och vad jag var intresserad av att jobba med. Men vad händer när jag kommer dit? Jo, allting handlar om kontaktpersoner för asylsökande. Precis det jag inte ville, ungefär. Jag kan liksom inte arbeta med utländska killar mellan 15 och 17 år, som inte pratar varken svenska eller engelska, och som antagligen har en helt annan syn på kvinnor. Nej, precis, det går ju inte.

 

Jag blev ganska sur, eftersom hon jag talade med i telefon sa att "Ja, men vi pratar om allt som rör kontaktpersoner på informationskvällen". Mm, eller hur. Flera timmar helt i onödan till detta ju.

Suck.

 

Men det är bara till att bita ihop och ringa kommunen nästa vecka istället, och sen leta mig vidare därifrån.

 

 

 

Nu ska jag sova. Jobbet väntar imorgon. Längtar inte ihjäl mig, men det är jag och Barbro imorgon, och vi ska rocka placet, så då blir det alltid roligt!

 

 

Godnatten!

 

 

 

 

 

 

Har förresten klarat av något jobbigt idag. Det kändes inte bra, men nu är det över för denna gången.

Idag i skolan hörde vi på en föreläsning av Annika Östberg, kvinnan som klarade av att sitta 28 år i amerikanskt fängelse, eller "kåken" som hon kallade det.

 

Jag blev verkligen tagen av hennes historia, och alla satt som knäpptysta under hela hennes berättelse.

Så mycket droger, så många felval, vägen tillbaka, och inte minst tillbakakomsten till Sverige. Alla creds till henne! Sjukt fantastiskt! Jag är verkligen stolt över henne som ändå vet hur man uppskattar livet trots att oddsen inte alls la sig på hennes sida.

 

Hej!

För en Beck-film sedan kom jag hem från inomhusklättringen med denna bruden!

Molly alltså.

Hon undrade om jag inte ville hänga med och klättra igen, så varför inte? Det är verkligen kul!

 

 

 

Föreberedelser..

 

 

Hej!

 

Nu är jag hemma efter en jättemysig kväll med tjejerna. Det var Isabella, Cassa, Vickis och jag som först såg på Magic Mike och sen "fikade" vi.

 

Magic Mike alltså. Channing Tatum. Jag förstår inte att det kan finnas en så sjukt vacker människa. Helt galet. Jag vet att jag låter som en fjortonårig tjej, men oj, det går inte att beskriva!

 

 

Man blir gosenödig!

 

 

 

Hejsan!

 

Fina goa Hanna kom hit igårkväll och sov över tills idag. Vi hade en jättemysig kväll, först med lite Jackass (inte alls mysigt kanske nä, men,,) och sedan en film som hette Machingun preacher tror jag. Riktigt bra, riiiktigt bra! Sjukt tänkvärd, och verkligen hemsk.

Den handlade om hur Kony styr och ställer i Uganda, och hur barn tvingas vara soldater. Tycker ni borde se den!

 

 

 

 

Idag gick vi upp jättetidigt då jag skulle iväg på swopping, min allra första swopping! Riktigt mysigt, och jag tyckte det kändes lite sådär amerikanskt faktiskt!

 

 

 

Slutade tidigt och bestämde mig för att åka hem och sova.

 

Men än har jag inte sovit eftersom jag blev så sugen på att se på "Hela Sverige bakar". Blir verkligen superinspirerad av det där alltså!

 

Själv hejjar jag på Emelie Ullberg. Jag hittade faktiskt hennes blogg ett tag innan hon berättade att hon skulle delta i programmet.

Hon är förresten brandman, så ja, det är ju inte så konstigt att jag hejjar på henne då kanske.

 

Men vad är det för fel?

Jag blir så arg, så ledsen, så besviken. Men jag har ingen aning om varför.

Egentligen skulle jag vilja åka hem, lägga mig i sängen och sova i hundra år. Eller åtminstone tills jag slipper leka glad hela tiden.

Seriöst, jag trivs inte nu. Jag vill ut, bort och iväg.

Jag vill bort från skolan, iväg från Sverige, men jag har ingen aning om vart jag vill ta vägen ändå.

 

Jag har ingen aning om varför jag är nere, det finns liksom inte ens någon tänkbar anledning till varför.

 

Jag sitter just nu i skolan. Mitt i klassrummet. Jag "pluggar". Jag skulle vilja åka hem, dra på löparskorna och springa. Springa iväg bara. Långt.
Men vad händer? Jo, jag har filmkunskap klockan tre. Det känns som en bra och lugn låt, men sen kopplar någon ur högtalarna. Den känslan. Inte go.

 

 

Sitter helt ensam i ett klassrum och pluggar. Ljuset har släckt eftersom jag inte har stört rörelsedetektorn.

 

Har ett stort arbete att ha in tills imorgon och det är så sjukt mycket att skriva! Det är en etikuppgift om en tjej som fått CF, cystisk fibros, en lungsjukdom.

Först ska vi skriva om sjukdomen och sedan ett jättearbete om själva donationen och det är liksom inte "såhär gör man" bara, utan man ska vända och vrida på det så man får med egna åsikter och religiösa aspekter och så. Så nu är det riktigt tjockt med plugg, bokstäver och knapperitryck. 

 

Bild från weheartit

Väldigt långt upp på min önskelista står:

 

Egen lägenhet.

 

 

Just nu bor jag hos min syster och hennes familj, men jag känner ändå att snart, snart måste jag skaffa eget. Antagligen kommer det bli efter gymnasiet då jag kan jobba mer, och inte känner att jag kommer backa i ekonomin.

 

När jag har egen lägenhet så längtar jag efter mysiga hemmakvällar med kompisar, tepartyn, spelkvällar, hemma-SPA osv. Så underbart härligt!

 

Ta en titt på bilderna vettja!

 

 

 

 

 

 

Att helt och hållet kunna bestämma själv, liksom.

 

 

Men ännumer längtar jag tills jag har eget hus. En man. Ett par katter.

Spola fram nu!

 

 

Hur snygga är inte de här två?

 

Hade inte sett/hört talas om dem innan jag kikade in på Annas blogg häromdagen. Sen har jag väl fastnat lite, måste jag säga.

 

 

 

I helgen drömde jag att jag hade klarat uppskrivningen på körskolan. Hur skön var inte den känslan? Och hur jobbigt var det inte att vakna och inse att inte ens repetitionsproven var klarade?

 

Wellwell. Nu är det som så att jag har bara ett prov kvar innan uppskrivningen! Tjoflöjt!

Dock har jag en del körning kvar eftersom det inte finns alls många körtider. De har tyvärr för få körlärare (bara två) så då får man ta tiderna man får liksom.

 

Men jag ska köra imorgon morgon, och sedan en gång i nästa vecka.

 

 

 

 

Inte helt överlycklig över att behöva gå till skolan denna veckan.

Flera muntliga framställningar ska göras, plus en hög med inlämningar...

 

skulle vilja spola fram.

Hade planerat en myssöndag.

Tjocka mig i soffan, läsa bok, se på tv osv. Då ringer jobbet såklart. Och jag är för snäll för att säga nej.

 

Såhär känns det just nu:

 

 

Åh, jag vill inte. Längtar tills jag har nytt jobb!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite bilder från gårdagens KU

Hej!

 

Idag var jag återigen på brandstation, och det kändes riktigt bra! Ungefär som man var där typ förra veckan liksom.

Jag skulle vara markör vid en uppvisning av trafikolycka eftersom det var öppet hus idag för allmänheten. De var lite oroliga först, för bilen jag skulle sitta i var rejält tillknödd, men jag lyckades klättra in genom rutan lätt ändå.

 

Sen gick det på ett kick, och jag var utdragen på båren.

 

Jag kunde inte ta några kort under just det som jag gjorde där, men jag tog ett par kort på när det var barn som fick släcka eld.

 

De var så lyckliga de små barnen!

 

 

 

 

GODDAGENS!

 

Nu är jag SÅ glad! Har gått på denna lyckan hela dagen! Wiiie!

 

Idag hade jag riskettan och satt och ugglade och lyssnade på vad han sa i ca 3-4 timmar. Mitt i alltihopa fick jag ett sms. Blev SKITGLAD.

Det var från Insatsledaren på brandstationen! Han undrade om jag ville komma dit imorgon och vara markör i en trafikolycka, och SÅKLART jag ville det! Jag är så glad, så glad! Sjukt taggad alltså! Åh, vad jag saknar räddningstjänsten alltså. Kan inte säga det för många gånger!

 

 

 

På denna bilden agerade jag insatsledare då ett barn hade klättrat upp på ett tåg och fått ström i sig. Måste säga att vi löste problemet galant.

 

Hoppas jag kan ha 18-kläderna imorgon igen om det är så att de vill att jag ska ha larmstället. Som jag längtar!

 

 

 

 

Nu strax ska jag bege mig till KU där det är spelkväll och övernattning! Trevligheter!

Tar nog med mig kameran eller iallafall kanske tar några bilder med mobilen. Och jag lovar, imorgon blir det bilder från min älskade brandstation med dess goa gubbar.

Mitt liv består just nu av:

 

 

 

 

 

Det känns lite tugnt. Jag har faktiskt inte tid med någon förkylning nu då jag har en hel del inlämningar att göra färdigt. Historafördjupning, lite om hjärnan, cystisk fibros, alternativ medicin, svenskauppgifter och säkert lite annat som jag har glömt. Japp, nu är det full rulle i skolan igen, och mina två bästa pluggkompisar är såklart ute på praktik och min motivation till att plugga går i botten. Fantastiskt..!

 

 

Kom precis på en sak!

 

Först ska jag säga att något som skrämmer vettet ur mig (nästan) är när jag måste prata inför klassen. Detta ska vi göra bl.a. på fredag, och nu kom jag på att jag ska faktiskt på Riskettan då, alltså, tjoho! Jag missar det!

Men jag lovar, läraren kommer säga att jag ska göra om det en annan gång, sketans.

Jag ska även ha ett muntligt framförande nästa onsdag om lite medicin och så, men jag tror att det kommer gå bättre och jag kanske kan vara lugnare då det är halvklass och ämnet är mer intressant än när man ska stå och prata om sig själv..

 

Nä, prata inför klassen skrämmer mig, och stressar upp mig så jag blir galen. Jag mår verkligen dåligt av att bli så utstirrad av den där klungan med folk. Sen när jag blir nervös får jag oftast "nervösutslag" över hela halsen och upp på kinderna. Usch. Då vill jag bara gå och stänga in mig i en garderob eller något. Jag är redan nervös över det muntliga nationella vi ska ha i svenskan i april nästa år.. Usssscch!

 

 

 

 

Förkylning.

 

 

Får försöka krya lite.

Jag förlorade. Eller nej, det blev en walk over.

 

Som sagt, jag är en tävlingsmänniska i allt. Precis allt.

Jag satte tänderna i matte C-kursen, men nu förstår både jag och min mattehjälp att jag kommer inte hinna med om jag ska räkna så fort på den extremt lilla tiden som vi har. Jag förstår talen om någon annan räknar dem, men jag kan inte lösa dem själv.

 

Detta är extremt nyttigt för mig, men samtidigt ser jag mig själv som förloraren själv. Jag gör mig själv till åtlöje på insidan. Fast jag inte borde.

 

Jag var den enda i min klass som valde denna skiten, men jag får tacka för mig, lägga hatten på hyllan och kasta in handduken.

 

 

Jag läste matte B. Klarade den precis. Jag borde inte bry mig mer eftersom bara matte B är ju överkurs för mig egentligen.

 

 

 

 

Jag får försöka tänka på något annat nu innan jag överanalyserar min brist på kunskap.

 

 

Jag hade planer på att börja med military training skrev jag en gång, och jag tror fortfarande det är sjukt bra träningsform, men nu funderar jag lite på att tänka ett snäpp längre.

 

På marknaden igår gick jag och mina vänner fram till hemvärnets lilla corner och vi fick information om mängder med saker som hör till hemvärnet. Sara var nog den som var mest taggad, hon är ju liksom lite taggad på att skjuta liksom haha.

Jag har inte varit jättesugen på att göra lumpen, eller jo, alltså det hade ju varit kul och sådär, men jag vill absolut inte vara tvungen att medverka i något krig (om det nu skulle bli så). Hade aldrig avlossat något skott mot en levande individ, nejnej!

 

Men det finns ju andra saker man kan göra! T.ex. vara sjukvårdare, det låter ju faktiskt väldigt spännande!

Man kan också gå på military weekend helt gratis och faktiskt testa på hur det är att "lumpa". Jag blev lite taggad faktiskt!

 

 

Den klassiska toalettbilden från i fredags

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar på grund av att rullen har varit full.

 

Fredags - Sara hängde med mig hem och vi åkte till stan på kvällen och var ute på klubben till ca 2. Trevligt och roligt, men jag var så trött så jag somnade med en gång på bussen hem sen haha. Men mycket trevligt folk fanns det!

 

Lördags - Satte väckarklockan på halv tolv och sedan for vi till marknaden i Skene och sen åkte jag hem och bara tog det lugnt. Dear John gick på teven så jag tittade såklart på den. Dock somnade jag igen och bestämde mig sen för att strunta i slutet och sova ännumer istället. Ibland är det inte alls bra att inte vara kvällsmänniska alltså..!

 

Idag Söndag - Varit i kyrkan, på kyrkkaffe och nu har jag kommit på något. Jag ska börja igen. Tjoho, jag ska tillbaka till gymmet!

 

Strax ska jag äta, och efter det ska jag ta bussen dit och kämpa litegrann med min lilla kropp. Känns skönt att "innesäsongen" är på väg och det ska bli skönt att lyfta skrotet på gymmet nu och mer tänka på muskelbyggande än kondition. Nu ska här köttas! När Viktorias fot läker lite till blir det ännu värre träning. Hon kommer skrika hål i öronen på mig så jag måste värma upp lite i förväg... Haha, det är BRA detta!

 

 

Titta vad jag har gjort! Jag har piercat mitt öra!

 

Jag har länge funderat på att göra detta, och idag bara jag gjordet det! Det kändes litegrann, men det var absolut ingen vansinnessmärta, inte alls! Jag tänkte när jag åkte dit att det är nog inte värre än att dra ut ett par tänder, så det var liksom bara att köra.

 

 

 

 

 

Jag: Gunilla? Varför känner man sig ibland ledsen utan någon som helst anledning?

Gunilla: Haha, gumman, det är hormonerna...

Jag: Men åh, de suger!

Gunilla: Hormonerna? Men gör som så då att du tar vara på de melankoliska stunderna också. Mys ner dig under täcket, lyssna på musik och bara ha det skönt.

Jag: Ja! Åh, det är ju underbart!

 

 

Nu har jag kommit så långt att jag återigen, eller iallafall snart, är i normal fas igen. Jag lyssnar på goa lovsånger och myser ner mig i soffan och bara funderar. Låter tankarna åka hit och dit. Reflekterar och analyserar. Över ingenting och allt.

 

Jag: Gunilla, nu har jag kommit på en sak.

Gunilla: Jasså? Vadå?

Jag: Jag har analyserat fram att jag analyserar för mycket.

 

 

Men just nu ikväll får det lov att vara okej. Det är höst, det är varma drycker, det är filtar och det är tankerace. Det är mysigt. Önskar dock att jag kunde dela allt och ingenting med just någon. Någon mer speciell. Men det får tydligen vänta. Och väntar man på något gott så ska det väl komma tillslut.

 

 

 

 

Nu ni! nu är det disciplin som gäler för fulla muggar!

Tillät mig spela piano i fem minuter, och nu får jag ströa runt lite på internet tills klockan är tjugo i sex. Sen ska jag plugga järnet på hjärtat och chocker, för det måste sitta imorgon på provet!

 

Jag har t.o.m. skippat fotbollsträningen för detta! Oj, då har det gått långt.. Men måste man så måste man.

 

Nu gör jag en lista med konstiga saker..

 

* Jag och Viktoria ska satsa stenhårt på styrkan i höst, vinter och vår. Bara för att köra igång den biten med.

 

* Idag har jag klarat sista provet på körskolan. Bara tre repetitionsprov kvar innan slutprov..!

 

* Snart kan jag boka halkkörning

 

* Jag har inte bokat göteborgsvarvets biljetter än, och har världens beslutsångest

 

* Jag vill köpa ett par skitcoola hörlurar

 

 

 

 

 

 

 

Så, idag var alltså rätt dag att bege sig till tandläkaren. Det enda jag glömde var busskortet såklart, men det löste sig sen ändå.

 

Min tandläkare är en riktig lustigkurre och han tyckte jag var jätterolig så han skrattade igenom båda ingreppen.

 

Jag bestämde mig för att dra ut båda tänderna på en gång så när han bedövade båda sidorna såg jag rätt kul ut, så bara det var tydligen värt att skratta åt, haha.

 

 

Det kändes som om min läpp var gigantisk, och det enda jag kunde känna var "snorkanalen" för där hade inte bedövningen tagit.

 

Bedövningen alltså, jag tror han satte i sprutan säkert 8 gånger för det inte tog sig, men sen blev det bra.

Jag frågade om jag kunde få se i spegeln hur han gjorde och han tyckte nog jag var riktigt knäpp när jag sa att jag tyckte detta var kul och spännande.

 

När vi var färdiga så frågade han om jag inte kunde ta kort, så då gjorde jag det haha.

 

So here comes the SuperMario-man!

 

 

 

Jag ser riktigt sjuk ut på bilden, men jag bjuder på det!

När vi ändå snackar om pissed life så ska ni bara veta att denna tjejen inte haft det lätt.

 

Christina Perri

 

 

 

 

 

Förresten, om det är någon tjej som klär i sina tatueringar så är det hon!

Ibland önskar jag att detta humöret kunde ta och dra något gammalt över sig, bara försvinna.

 

Grunden till detta är såklart (som alltid?) en fet PMS. Jag hatar alla dessa hormoner som bara förstör så sjukt mycket för mig.

Imorse när jag skulle ta ut cykeln mötte jag min syster som varit ute och sprungit, och hon frågade hur det var med mig. Vad hände? Jag började storböla. Och slut tog det inte heller. Hade skitbråttom och fick cykla igenom alla tårar och springa den sista biten för att hinna med bussen. Blev jag gladare? Nej. Och det blev inte bättre när jag slog mig själv i ögat med väskan.

 

Hela bussresan var hemsk. Jag satt med ansiktet vänt mot fönstret och försökte hålla tårarna innanför skinnkanten vid ögat. Lyckades, men nöd och näppe. Varför ska det bara balla ur såhär?

 

 

Min kära syster säger att det beror väldigt mycket på dessa sista 5-6 åren då jag tagit "för mycket" ansvar i familjen. All stress är svår att få ur kroppen och det är svårt att då ha koll på precis allt man ska göra.

 

Saker har förändrats väldigt mycket nu på ett par år, men spåren sitter fortfarande kvar. Jag jobbar hårt på att bli en bättre människa men de svagaste punkterna är att jag faktiskt har svårt att acceptera hur jag själv är (till viss del).

Lyckas jag inte blir jag arg, ledsen och helt enkelt förtvivlad. Det är sjukt svårt att "träna" bort. Men någon gång ska jag väl kunna hantera motgångar bättre. Någon gång.

 

 

 

?

 

 

Goddag oflyt.

 

Jag blir så irriterad. Inte ett enda dugg har jag koll på, och om någon skrattar åt mig för min extrema glömska och distä-het så vet jag inte vad jag gör. Eller jo, jag kommer gå iväg och bara gråta. För så ont gör det.

 

* Jag glömde min systers laddor i köket på bröllopet, jag som lovade att ta med dem hem.

 

* Jag höll på att glömma min brors present igår när han skulle firas

 

* Jag glömde kvar min tröja där

 

Och idag. Vad börjar vi med? Jo, jag gick upp tjugo över sex för jag skulle ju till tandläkaren kl 8.10. Jag möter min syster som säger; Men vänta lite Salome, är det inte imorgon du ska till tandläkaren? Jojjomensan. Den fjärde.

Jag gick ut och tog en lång promenad för att försöka dämpa min ilska. Det har inte hjälpt kan jag ju säga.

 

 

 

Det går liksom inte en enda dag utan att jag förstör för mig själv genom att glömma saker. Det måste vara något fel på mig. Eller så har jag Alzeimers.

 

Snart hundra procent säker.