musicandlyrix

Denna helgen har vi helt kunnat släppa tankarna på allt vad potatis och morötter heter. 

Vi skulle upp till Toowoomba igen för att träffa Rebecca, en ny tjej från Couchsurfing. 

Vi började själva trippen med att för första gången lifta med en lastbil! Scott, chauffören, tyckte vi var så trevliga att han ville att vi skulle träffa hans familj, eventuellt söndag eftermiddag, så vi kanske ska ringa honom sedan. Han ville iallafall att vi skulle höra av oss för han ville gärna skjutsa oss tillbaka till Gatton igen. 

Han hade aldrig hört talas om couchsurfing när vi berättade om det för honom så det slutade med att han hängde på oss tills vi mött Rebecca face to face, och då kunde han vara lugn och veta att vi hade hamnat i trygga händer. Annorlunda liftning men återigen en riktigt snäll människa! 

En timme efter vi kommit upp till Toowoomba så slutade Rebecca och vi åkte hem till henne. 

Hon kommer från en stor kristen familj och det kändes nästan som hemma för mig, men Molly var inte riktigt van vid alla bordsböner och sådant. 

På lördagen skulle vi ut på en utflykt över dagen. 

Hon hade samlat ihop ett gäng syskon och vänner så vi, tillsammans med åtta andra åkte iväg till en Nationalpark som hette Goomburra. Vi följde en bred bäck som ledde oss igenom en fantastisk djungel med mängder med ormar och andra djur. 

Vi såg runt femton ormar, en och annan ödla samt en enorm leguan. 

Jag gick ganska långt bak så jag såg endast bakdelen av den, men den var runt en meter långt och riktigt tjock! Jag hoppas någon fick bild på den så man verkligen får se hur den ser ut! 

Något som det även fanns gott om var blodiglar. Jag klarade mig utan även denna gång, men Rebecca hade sex stycken, men dock bara en som hade satt sig fast. Några av de andra killarna hade ett par stycken och en hade vuxit sig stor. 

Inga supermysiga kryp direkt. 

När vi kom tillbaka till bilarna hade vi en mysig liten picknick innan vi åkte hem igen. 

På kvällen innan vi skulle gå och lägga oss åkte vi med pappan i familjen ut i en stor hage för att leta efter en kalv som skulle matas med flaska eftersom kossans juver var förstockat. 

Det var hemskt att se, och de sa att man inte gör något åt det. Juvret var så stort och svullet att de nästan drog i marken. 

Denna kvällen var den första kvällen på kanske över en månad som vi upplevde kyla. Vi stog på flaket på bilen när pappan körde så då blev det kallt eftersom vi åkte ganska fort. Men det var riktigt kul! 

Nu är det söndag morgon och jag sitter på en trappa utanför vårt sovrum och skriver. Om några timmar ska det vara gudstjänst här. De har ett litet extrahus som de använder som kapell. 

Mamman är kantor och pappan ska hålla i läsningen eftersom prästen varannan vecka måste åka en bra bit till ett annat ställe och ha gudstjänsten där. 

I eftermiddag ska vi nog kontakta Scott igen och så får vi se om viska träffa hans familj eller om han iallafall kanske kan skjutsa hem oss. 

Vi ska iallafall vara noga med att komma hem innan klockan sju ikväll. Den nya arbetsveckan och sista arbetsveckan börjar imorgon och vi vill gå och lägga oss senast åtta för att orka upp tidigt igen. 

Det ska bli så skönt att vara klar med farmjobbet för denna gången. Jag är stolt över oss att vi orkat jobba så mycket som vi gjort! Ganska ofta har vi jobbat mellan nio och tio timmar. När vi kommit hem har det endast stått dusch, middag och sedan sova på agendan. Sedan samma visa igen och igen och igen. 

Men nu är det snart klart! Fantastiskt skönt! 

10-11 Januari

En helg. Två dagar ledigt men med ingenting inbokat. Vad i hela fridens namn ska man egentligen hitta på här ute när det inte finns någonting speciellt att göra?

Vi börjar med att försöka slå ihjäl lördagens timmar. På morgonen gick vi en lång promenad innan det blev alldeles för varmt i solen. Svetten rinner för varje steg man tar, men solen stekte inte alls för mycket på oss. Och ja, självklart använder vi fortfarande 50+ solskyddsfaktor varje dag innan vi går ut i solen. 

På dagen åkte vi in till Gatton och vi hittade för första gången sedan nyår, täckning så vi kunde bl.a. ta en titt på våra bankkonton och se till att våra tre löner kommit in. Underbart! Det är definitivt värt att slit när man ser att det klirrar till i kassan. 

Efter lite svaranden på meddelanden på facebook så gjorde vi lite veckohandling på Coles innan vi liftade tillbaka hem till Tenthill Caravan Park. 

När vi kom tillbaka gjorde vi något vi väntat på nästan hela veckan. Något som ändå kändes svenskt men som härstammar bortifrån Mexico. Ja, ni är på rätt spår. Vi hade Tacofredag! Ni anar inte hur gott det var! Och för första gången så har jag köpt kött, köttfärs, här nere. Parentes: Det är ganska otroligt, men jag har börjat äta sjukt mycket vegetarisk mat här nere. Molly är vegetarian och jag har lärt mig att älska den maten också! Bönor, kikärtor och sedan en del tonfisk och ägg. I alla dess former. 

Men nu när det vankades tacos så köpte jag för första gången kött i butiken och för 3 dollar, ca 25 kronor, fick jag 500 gram urläcker köttfärs. Jag är ju trots allt en köttälskare så det kändes som en riktig fest upphöjt till två när vi senare åt våran fantastiska tacos ute på vår egenbyggda såkallade uteterass. (Brädor och backar vi hittat bakom toalett- och duschhuset där man säkert inte får vara egenligen. )

Det enda småtråkiga var att italienarna hade en fest, förlåt, "fest" igen, och de hade på riktig skitmusik ganska högt. Men vi smällde i oss mat för tre personer var innan vi gick in och hade en poddkväll. Vi slängde oss på sängen, lät maten smälta och lyssnade på Christer och Morgan från P3. Något som vi gör ganska frekvent. Vi älskar våra poddstunder. Mestadels har vi lyssnat på dem på farmen när vi har rensar ogräs eller potatis, men när vi rensat morötter istället så kan vi inte höra någonting eftersom maskinen är så fruktansvärt högljudd. Jag är så glad att jag frågade om öronskydd. Tyvärr äger tydligen ingen här nere någon form av hörselkåpor, men det fanns som tur var öronproppar som iallafall hjälper något innan de sakta ploppar ur öronen igen. 

Men nog om det. 

Vår tacosfredag var fantastisk. Inget fel med den alls. 

När vi vaknade upp på söndag morgon visste vi inte riktigt heller vad vi skulle göra. Matt, han som vi åt mat hos häromveckan hade skickat ett sms om att han var ledig söndag morgon i ett par timmar mellan hans arbetspass (ambulansare) och att vi eventuellt kunde hitta på något med honom då. 

Det sjukaste var att han jobbade fram till fyra på morgonen på grund av att han hade jouren, men sen, för våran skull så gick han ändå upp tidigt och tog sin motorcykel hit till caravanparken för att vi skulle få åka med honom. Vi fick åka med varsin gång på hans motorcykel!! Helt underbar känsla! Molly åkte först och jag satte min GoPro på hennes hjälm. Dock föll den av när de åkte, men den höll. Gött att veta! Den håller vad den lovar! Lite märken här och var på huset, men den är ändå hel och fungerar precis som den ska. Tråkigt nog så finns det ingen kraschfilm på den. Det verkar som den automatiskt plockat bort den delen precis innan den flög av. Rackarns, det kunde blivit en riktigt ball film. 

Sedan var det min tur att åka. Fantastiska fria känsla! Molly åkte i hela 170 km/h och jag åkte i 156 km/h vad jag kunde se. Är väl kanske lite avundsjuk, men samtidigt exakt lika lycklig efter allt adrenalinrus som gick genom kroppen. 

Matt är en så fantastisk människa! Och inte den sista fantastiska människa vi hängt med idag faktiskt! 

Vi bestämde oss för att återigen försöka ta oss in till Toowoomba bara för att få dagen att gå. Vi hade hört något om en japansk trädgård så vi tänkte att vi kunde ta oss till den och äta vår medhavda lunch där. 

Tummen upp vid vägen och ett par bilar drar förbi. Då ropar en kille som står vid macken som tillhör detta stället, om vi vill ha en lift. Javisst, det var ju precis det som vi ville ha. 

"Jag kan köra er till Gatton om ni vill, jag gissar att ni ska dit." 

Vi skulle ju till Toowoomba men Gatton är lättast att åka till först, så det blir jättebra! 

Tim, han bodde egentligen inte alls långt från Tenthill men ville köra oss ändå. När han hörde att vi skulle till Toowoomba så sa han att han lika gärna kunde skjutsa oss dit också. Han skulle ändå åka till sina föräldrar och hämta en låda med grejer. 

Vi åkte alltså med Tim ända till Toowoomba, och innan hans föräldrar hade kommit hem så besökte vi den Japanska trädgården (efter en lång tids sökande). 

Han tyckte uppenbarligen den var roligt att hänga med oss, och eftersom han ändå, precis som vi, inte hade planerat något särskilt för dagen, så fortsatte vi att besöka ställen lite härochvar runtom Toowoomba. Det var allra först The Picnic Lookout, samma som förra gången vi var där men då vi inte såg någonting på grund av alla moln, sedan den Japanska trädgården, efter det, en annan utsiktsplats och sedan åkte vi till ett ställe kallat Crows Nest. Det var en Nationalpark med mysiga stigar kring ett vattendrag med vattenfall. 

Vi hade en fin lunch där och Molly tog sig ett dopp. 

Sist på dagens agenda med Tim så åkte vi till ytterligare en utkiksplats innan han skjutsade oss tillbaka till Tenthill. 

Hela denna turen blev av tack vare Margret, damen som jobbar här och som turligt nog stog och gjorde frukost imorse. Tim var inne och skulle köpa sig lite mat och hon sa till honom att han skulle skynda sig ut och se om de svenska tjejerna stog kvar och om han kunde plocka upp oss. Och så blev det! Ännu en helt fantastisk dag blev av. 

Nu ska vi ut och springa en runda innan det blir lite kvällsmat. Sedan är vi förhoppningsvis i säng innan åtta (senast!) eftersom vi ska upp till en ny jobbvecka som drar igång halv sex imorgon bitti. Upp vid fyra som vanligt. Nu kör vi! Två veckor kvar! 

Vi hoppas denna veckan går riktigt fort eftersom det redan nästa helg är inbokat en spännande grej med nya människor vi inte träffat än. Allt via underbara Couchsurfing! 

När vi åkte till Toowoomba för ett par veckor sedan fick vi lift av en tjej som heter Lindsay. Hon verkade vara en trevlig tjej och vi delade telefonnummer. 

Senare fick vi sms där hon frågade om vi ville äta mat hos henne någon kväll. Javisst, tänkte vi. (Skönt att vara ifrån caravanparken ännu en gång.) 

Dagen innan vi skulle till henne fick vi sms om att hon hade kommit upp med en annan plan. Hon äger nämligen en häst som hon har på en gård inte alls så långt bort från där vi bor. 

Hon plockade upp oss och vi åkte ut till ett fantastiskt fint ställe. Upp på ett berg med utsikt över många andra kullar låg en hästgård. Kvinnan som bor där har enorma marker där hästarna går i hjordar. Så stort är det. 

Och det bästa av allt var att vi fick rida! Det har varit på våran att-göra-lista att rida här i Austalien. 

Vi kommer inte ihåg vad Mollys häst hette, men jag hade Boris, en busig häst men som skötte sig riktigt fint ändå. 

Vi red en bra stund. Hela ritten var på hennes marker, och det kändes som att rida i en nationalpark. Så fantastiskt vackert! Svårt att få med en känsla på en mobilbild, men ni får försöka leva er in i bilden så gott ni kan. 

Med oss på ritten var Tip, kvinnans hund. Han sprang omkring lite överallt runtomkring oss medan red. Allt var verkligen så idylliskt. 

Det var en helt fantastisk kväll. Och som jag saknar att rida! Måste se till att göra det oftare i framtiden! 

Idag är det redan den femte Januari. Dagarna flyter på och vi sliter för fullt ute på åkrarna om vi inte står i skjulet och sorterar bort ruttna potatisar. 

Idag har vi nog haft den bästa farmdagen hittills. Det började med att vi var och plockade ogräs i nästan tre timmar. Sedan kom Dallas, supervisorn och sa att vi kunde hänga med och plocka pumpor tillsammans med en del andra. 

När vi kom dit så blev vi uppdelade mellan tjejerna och killarna. Vi tjejer stog på själva harvestmaskinen och lade i pumporna i stora lådor, bins, som är kanske 120x120x80cm stora. 

Vi sorterade bort de som var skadade av solen eller de som var för gröna. Alla jobbade riktigt hårt och vi tjejer hade riktigt kul tillsammans även fast tempot mestadels var snabbt. Killarna gick omkring på fältet efter ett stort rullband som stack ut där de la pumporna innan de åkte upp till oss. 

Ibland stannade allt upp, exempelvis när de hittade en hel flock med redbacks, svarta änkor, eller när det kom en meterlång orm slingrandes förbi. 

Annars slet alla på riktigt bra och vi var riktigt nöjda med dagen. Vi fick en hel del bins fyllda och vi tog med oss en stor pumpa hem hit till caravanparken som vi nu har rostat ihop med lite potatis och lök som vi ätit ihop med stekt ägg. Mycket gott. Och även idag går vi till sängs nöjda och glada. 

Ps. Vill inte skryta, men armhävningarna funkar riktigt bra för oss fortfarande. Nu ikväll ska vi göra 78 stycken. Men det bästa var faktiskt den förste Januari. Jag slog tidernas rekord och satte HUNDRA stycken. Helt galet. Inte de djupaste armhävningarna, men de var ändå armhävningar och de var på tå. I rad. 

Jag är lite stolt och tycker att jag kan få lov att vara det. Kändes riktigt bra att inleda det nya året på det viset. 

Nyår blev en svårplanerad dag i vår kalender. Vi skulle jobba på dagen och vad vi skulle göra på kvällen hade vi länge ingen aning om. Allra helst ville iväg från denna caravanparken, men visste vi inte vart vi kunde åka så var en av alla varianter på möjligheter att skippa nyår helt. Ungefär som vi gjorde med julen. 

Men innan vi skippade det helt så slängde vi ut lite frågor till både Matt, killen som bjöd oss på god mat hemma hos honom, samt Rick, Aussie-Daddy. Vi visste att vi alltid kunde åka till honom men han skulle ut och vara på någon camping sen på helgen och då tänkte vi att vi skulle jobba om det gick. Även fredagen skulle innebära jobb och han skulle åka på torsdagen så vi fick välja bort att följa med honom. 

Men vi valde inte bort honom helt. Nyårsafton skulle han ändå vara hemma på och han ville gärna att vi åkte till honom över nyår. Så det gjorde vi. Utan problem liftade vi hela vägen. Ja, verkligen hela vägen då sista killen ville skjutsa oss ända till dörren. Superschysst! 

Det var så skönt att vara tillbaka. Det var som om vi alltid varit där. 

Vi började med att tvätta upp våra kläder och självklart prata massa med Rick om senaste veckan. 

Vi lagade mat ihop som vi lite senare hade till streetpartyt som var utanför på grannens tomt. 

Det var en hel del äldre folk men även några stycken yngre. 

I träden hängde mysiga ballonger med lampor i och barn sprang omkring med tomtebloss. 

Mitt i alltihopa dyker en enorm orm upp på gatan. En carpetsnake, säkert 1,5 meter lång. Rick var modig och tog tag i svansen på den och den kissade på honom så det stank riktigt illa. 

Han gick med den till träsket bakom hans hus där den fick ringla sig ner i vattnet. 

Allteftersom kvällen gick så insåg vi att vi antagligen kommer bli ganska besviken på oss själva ifall vi inte beger oss in till South Bank och tittar på fyrverkerierna. En helt fantastiskt bra sak som gällde tågtrafiken under nyår var att den var helt gratis! (Detta hade aldrig hänt i Sverige.) 

Man fick åka fritt hur som helst! Riktigt bra med tanke på hur många som kanske eventuellt tagit bilen istället för tåget egentligen. 

Vi kom med tåget i sista sekunden. Vi sprang över tågspåren när allt blinkade rött och verkligen sprang snabbt in på tåget. 

Fyrverkerierna var fantastiska. Vi var så nöjda över att vi åkte in och att vi faktiskt inte stannade kvar på caravanparken iallafall. 

Grundplanen var Sydney från början men det gick bort när vi insåg att vi faktiskt inte hade vägarna förbi där just i dessa tider, plus att kaoset som råder där runt nyår inte tilltalade oss riktigt. Brisbane dög bra för oss. 

Efter ett fantastiskt sprakande blev vi sugna på att gå ut och fira in det nya året. För en gångs skull var vi ordentligt danssugna men det fanns inget ställe på South Bank som man kunde komma in på eftersom allt, hör och häpna, var privatfester? 

Danssuget svalnade av men vi bestämde oss för att gå ut och ta en drink iallafall. När vi äntligen hittade ett ställe så kom vi inte in ändå. Molly hade glömt sin legitimation. Lite surt, men samtidigt hade vi ju haft ett nyårsfirande bättre än väntat så det var inte hela världen. 

Vi tog tåget tillbaka hem igen och gick och la oss ändå nöjda och glada.