musicandlyrix

Vi sa: Tänk, nu har man väntat hela vintern på att sommaren ska ta fart men nu vill man bara att den ska gå över så vi kommer iväg! 

Och nu är vi där! Imorgon, kl 08 på morgonen kommer mamma att hämta mig och vi åker först och hämtar upp Isabella vid bussen för att sedan åka till Landvetter. Där blir det tårar hit och dit, men sen. Sen är det dags. På riktigt. 20 Oktober 2014.  

De senaste dagarna har innehållt lite av varje, och jag tänkte bjuda på en kompott av bilder. 

Jag var nere i Småland och passade mina goa ungar, bl.a. mitt fadderbarn Emelie. (Jonatan på bild) 

Påväg hem ifrån Småland passade jag på att kolla läget hos en av mina favoriter. Kråkan. Jag sov över hos henne på ett folkis i Värnamo. Helt underbart. Hon är underbar. 

Väl hemma kom Christoffer hem och då passade jag på att visa honom och Annika hinderbanan i Borås! Ett uppskattat träningspass! 

Kämpen! 

Inte bara hon har varit här och sovit över denna veckan. Paulina, också en av alla mängder med favoritkompisar man kan ha, var här. Det var en hel kväll plus natt med tjejsnack, lite fishshot och nattlig promenad. Såå glad jag har den tösen i min närmsta vänkrets! 

Det var en liten del av det jag gjort det sista. 

Nu ska jag ta och tappa upp vatten i badkaret och för sista gången på länge få ligga där och bara slappna av. Om det nu går... 

Jag är verkligen såå laddad inför resan nu!! 

Kram på er! 

Kommentera gärna, det gör mig så glad! 

Man kan gapa och gorma av sig hur mycket man vill och det enda som styr träningen är viljan egentligen. Fantastiskt kul! Måste dit nån mer gång innan jag åker till Australien! 

Som sagt. Galet skoj! 

Hjärnan var totalt i fokus, och det kändes verkligen som om jag hade tunnelseende. Hur kändes kroppen? Har jag sovit tillräckligt? Druckit mycket nog? 

Det klaffade rätt ungefär överallt kändes det som. Enda negativa var nog egentligen att jag lyckades dra på mig en förkylning veckan innan varvet. Alltså då jag egentligen skulle hårdtränat för sista gången. 

Istället fick jag ta en lugn men tung 11-kilometare i Trollhättan på tisdagen som avslutning på uppladdningen. Sedan var jag mer eller mindre redo. 

Göteborgsvarvet är en fest. Alla pratar med alla och är allmänt glada och förväntansfulla. Tillochmed innan man kliver på bussen på morgonen så börjar folk prata med en om Varvet. Man blir så glad. Vi har alla ett stort gemensamt intresse. Löpning. Elit som vardagsmotionär. 

Väl på plats vid Slottskogsvallen var det dags att hämta ut nummerlappen och chippet. Äntligen. Då var man färdigklädd. Fem timmar kvar. Äta, strosa runt och titta på mässan, kissa, vila. 

Det är verkligen svårt att beskriva stämningen med ord. Min trogna vän Isabella var nästan överrumplad. Hon ångrade sig och ville också springa. Bara för att. 

Sedan var det dags. Jag startade i startgrupp 23. 15:46. Lite halvtråkigt eftersom det var jag och alla nybörjare. Jag sprang i ett annat namn för två år sedan vilket gjorde att jag gled bakåt i ledet. 

Loppet var faktiskt jobbigare än väntat. Benen blev tunga snabbt och jag fick pressa mig länge innan jag saktade av och gick några steg. 

Solen visade sin bästa sida vilket gjorde att allting blev ännu lite jobbigare, men struntsamma. Känslan av att kunna pressa sig själv till målet är fantastisk. Åtminstone när man väl kommit dit. 

Att springa igenom duscharna, ta en extra mugg med vatten bara för att kunna svalka kroppen - underbart. För att inte tala om vätskan man får i sig. Så fort man klunkat i sig de få munnar ur muggen så längtar man till nästa vattenstation. 

Nåväl. Tillslut var jag i mål. Vad skulle det nu bli för tid? 

Jag har som mål att springa under två timmar. Det slutade på 2:05:33. Två minuter snabbare än för två år sedan. 

Vet ni? Jag är jättenöjd ändå. För det första var vädret så varmt att man måste vara glad att man ens tog sog runt. För det andra var jag ju förkyld innan och kunde inte träna som jag borde gjort, och en annan intressant faktor är att jag faktiskt väger ca 10 kilo mer än vad jag gjorde för två år sedan. Bara det gör mig väldigt glad. 

Jag är så stolt över att jag återigen kunnat prestera och komma runt på Varvet. Medaljen, den otroligt fina blåguldiga medaljen hänger upphängd så fint här hemma nu. 

Jag är så stolt över att jag kan springa. 

Idag hade jag en usel dag träningsmässigt. Men vill man så kan man. 

När jag vaknade hade jag noll lust att träna, men när jag läste att det bara är 40 dagar kvar till Göteborgsvarvet så sa samvetet ifrån att det var dags att snöra på sig löpardojjorna. 

Cykeln upp till KSK-stugan. Inte den bästa idén. Alldeles för ivrig. Brände mjölksyra nästan genast. 

Jag väntade 5-10 minuter innan jag satte av i spåret. Vad händer? En brant backe och jag var tvungen att stanna och hämta både andan och kraften i benen. Utan resultat kändes det som. 

Men jag gjorde det. Jag tog mig runt. En mil och en timme senare var jag tillbaka vid min cykel och det var dags att rulla hemåt. 

Jag har aldrig känt av så tunga ben som idag. Var på vippen att jag började gråta. Tycker ju inte om att förlora. 

Men jag inser nu efteråt att jag vann ju faktiskt. Jag klarade av rundan! 

Vi behöver dåliga dagar för att veta hur de bra dagarna ska vara. Så är det! 

Igår kväll var jag ute på en löprunda. Det var andra gången för i år och jag lyckades springa dryga milen, kanske 11 km. Jag kan inte vara annat än riktigt nöjd! Jag var väldigt orolig att jag inte skulle hinna få upp konditionen till Göteborgsvarvet, men det var ungefär såhär långt jag orkade springa veckan innan startskottet gick, och nu har jag ju många fler veckor att träna på så det ska förhoppningsvis gå bra detta året också. Målet för varvet är att ta sig runt under två timmar. Jag sprang på 2:07:36 förrförra året. (Var sjukvårdare förra året) 

Igår i slutet av rundan 

När vi ändå snackar träning kan jag berätta att jag och Isabella bland annat var på spinning förra veckan. Det var en ny variant som hette nåt med RPM eller nåt och vilket pass! Fruktansvärt men så roligt!! 

Längtar tills imorn då det blir ännumer spinning samt även ett pain-pass för mina taniga stickor till armar. 

Vet ni vad som är roligt? När man känner att man faktiskt gör framsteg.

 

 

Dock är jag inte säker på att jag blivit så mycket starkare, men jag har tränat riktigt dåligt sedan Turkietresan eftersom jag blev sjuk efter det. Men nu är det på't igen, samt No Sugar.

 

Kanske är det mest psykiskt, men det känns verkligen som man är fräschare i hela kroppen när man avstår från socker och andra saker som rent ut sagt är mer onyttiga än nyttiga.

Jag har hållt upp i snart två veckor. Utan problem skulle jag säga. Visst, denna dagen har väl varit "värst" då. Jag är så jobbigt sugen på kakor som är min största fiende. Men jag KAN och jag SKA hålla mig borta ifrån det minst två veckor till.

 

Hörs senare!

 

Tillbaka i löparkläderna!

 

Jag har inte sprungit på hur många veckor som helst och jag var beredd på att knappt kanske klara av tre kilometer. När jag kom hem och fick mätt rundan blev jag riktigt glad! 6,3 kilometer!

Vägen jag sprang var nästan bara uppför också, så det var ett riktigt uppvaknande för både ben och lungor. Skönt! Jag vet att det går!

 

 

Ja, nu ska ni få höra.

 

Jag har alltid varit lite småintresserad av att testa någon diet. Inte för att gå ner i vikt, men för att faktiskt sätta pli på mig själv och framförallt inte vara så beroende av socker.

Detta året har jag som nyårslöfte att jag inte får lov att köpa godis till mig själv, men jag får bli bjuden av andra. Det har fungerat riktigt bra, och sockersuget har minskat ganska mycket tycker jag, men jag vill ändå sätta lite mer press på mig ändå.

 

Isabella och jag har därför kommit överens om att inte köra någon diet, men köra Clean eating. Inget socker, extra kosttillskott, mindre fett och lite extra nyttigheter. Ordentliga mål, dricka mycket mer än tidigare och inget slarv.

 

 

Detta är första dagen, och jag är riktigt peppad. Jag gissar att det kommer komma dagar som är PAIN men då måste jag försöka tänka på vad jag faktiskt håller på med. Som det ser ut nu så kommer vi köra all Clean i fyra veckor, och sedan ha max en cheatday i veckan fram till jul. Dessa fyra första kommer bli sjukt spännande. Har nog aldrig hållt mig borta från socker så länge. Så detta är en riktig utmaning.

 

 

 

Som det sett ut nu det senaste så har jag hållt mig undan från godis sen jag vet inte när, men däremot har jag fallit för alla kakor som dyker upp överallt. När jag jobbar så smakar jag mer än gärna på kakan till eftermiddagsfikat och även efterrätterna. Inte så bra. Alls.

 

 

Så nu kör vi. Med varning för grinighet. Men påminn mig då om vad jag håller på med. Jag vet att jag inte behöver bli smalare, och det tänker jag absolut inte heller, utan tvärtom, men jag vill bli nyttigare och som sagt, få lite mer disciplin.

 

Hej så länge!

Åtta. Så många timmar spenderade jag på jobbet idag. Fick alldeles för mycket dålig energi från en kollega som lägger för mycket skit på mig. Bra uppladdning.

 

Fyrtio. Så många minuter ägnade jag åt att befinna mig i gymmet. Det var tyngre vikter än vanligt, mest fokus på rygg och armar.

 

Nittio. Så många minuter cyklade jag på spinningcykeln. Jag tog fel på tiden och var där hela fyrtiofem minuter för tidigt. Varför inte börja köra direkt ändå?

 

 

En annan sak som blev till en uppladdning, var att jag drömde om pappa igen. Blir alltid lika tung i kroppen och bara ledsen eftersom de drömmarna verkligen är jobbiga. Där hade vi alltså återigen en bra anledning att träna. För att skjuta iväg de tankarna en bra bit bort.

 

 

En annan sak. En helt fantastisk sak. Det är att imorn ska jag skicka iväg papprena för utbildningen. Whoa!

 

 

 

Något som jag tycker är lustigt ändå, det är folk som säger till mig att jag är så nyttig. Och att jag tränar så mycket. Jag blir lika paff varje gång, för jag tycker inte alls att det stämmer. Speciellt inte det första.

 

Jag har en enorm svaghet, och den heter Socker. Jag äter socker jämt. Ständigt. Finns det efterrätt på jobbet - Jag tar det! Ligger det en (eller flera) kakor kvar från fikat? De är mina.

Jag kan liksom inte motstå. Det är inte möjligt.

 

Och träna? Visst gör jag det, men inte sådär mycket som alla tror. Jag kanske tränar 4 gånger i veckan. Men när jag gör det så är det inga mesigheter. Svetten ska alltid spruta, några muskler ska alltid skrika efter syre.

Just nu känner jag att den träningen är bra nog. För jag orkar inte mer. Där kom den. Men så är det. Jag har faktiskt ett jobb och en fritid också. Som inte alls innebär träning.

När jag (och om jag) kommer in på utbildningen, självklart kommer träningen trappas upp mer då!

 

 

I tisdags så sa min jobbarkompis: Jo, men du håller ju på att deffa och sånt där.

(Kan först berätta att hon inte har någon aning om vad det innebär. Hon tror att det innebär att man endast äter såna saker, typ som keso.)
Jag fick bevisa motsatsen med en gång. Jag käkade ännumer onyttigheter. Deffa tror jag nog aldrig jag kommer att göra.

Jag äter precis vad jag vill. Och det är absolut inte alltid nyttigt. Den saken ska ni ha klart för er. Sen att jag inte lägger på mig, det är en annan sak. Det går nämligen inte. Jag ska öka 5 kilo till har jag tänkt. Men det är sånt som får komma efter hand. Det tar tid.

 

 

Idag klarade jag rullbandstestet! Jag är så underbart nöjd med att nu äntligen kunna känna att jag är ett steg på väg, påväg mot att bli Brandman!

 

 

Ett sånt här test håller i 6 månader innan terminstart, så nu kände jag att det var dags att bara göra det! Jag ska så fort som möjligt (när badhuset öppnar efter sin sommarstängning) göra simtestet också och sen skicka in alla papper.

 

 

Jag frågade Magnus, en brandman som var testledare idag, om det var samma test som vi gjorde när vi sökte in till gymnasie-räddningstjänsten men han trodde att detta skulle vara svårare. Men jag kan med en gång säga att så kändes det inte! Jag tyckte nästan det var fånigt lätt och vips så var det hela över! En annan positiv sak som hänt sen förra gången är att min syreupptagningsförmåga har blivit mycket bättre! Från att ligga runt 205 i maxpuls har jag kommit ner till 190. För mig är det riktigt bra! Innan jag gick på bandet så varnade jag Magnus om att jag har hög puls eftersom jag vet att de reagerade starkt på det förra gången. Menmen, då kanske jag kan säga att jag tränat ordentligt sedan dess? Eller ja, tränat bra i alla fall!

 

 

 

Hej!

 

Dagarna går, och de går fort! Imorgon har jag jobbat åtta dagar i rad med nio pass. Det känns kan jag meddela. Ska bli riktigt fint när julilönen kommer i slutet av augusti!

 

Egentligen borde jag blogga lite oftare, jag har så mycket att skriva om!

 

Jag kan skriva lite smått om varje grej jag kommer på nu..

 

Norge.

Det blir nog Norge i höst. På riktigt. Träffade en frilansande sköterska på jobbet och hon sa: GÖR DET! Det är det allra bästa du kan göra i ditt liv nästan! I Norge är det så mycket bättre villkor och allting är verkligen jättebra där!

Så ja, det blir nog Norge!

 

Brandmansutbildningen.

Snart ska det sökas in. Eller ja, snart och snart, innan den femtonde oktober. Men innan det ska det göras två tester. Simprov och rullbandstest. Imorgon ska jag nog slå en signal ner till station för att höra om jag kan få en tid då jag kan göra testet. Sen ska jag även dra mig bort till simhallen för att göra det provet. Kommer bli så skönt när jag kan säga: Check, check!

 

Träningen.

Träningen rullar på helt okej. Två gånger har jag varit på mördande BodyPump och nej, jag tycker inte det är roligt. Inte än i alla fall. Blev riktigt förvånad över mängder med beröm från instruktören efteråt. Riktigt peppande, så jag måste ju komma tillbaka då! Det är riktigt bra träning, men när fötterna krampar och mina löparknän inte riktigt vill köra så tungt som låren vill så blir jag lite otålig. Men jag ska skärpa mig. Jag märker att jag börjar bli större nu och det är riktigt kul! 

 

 

I dagarna som kommer så väntar det roliga saker!

Eller nej, vi börjar med idag! Jag hade en riktigt trevlig lunch med Cassandra som jag inte träffat sen några dagar efter vi tog studenten, så det var minst sagt på tiden att vi sågs igen.

På tisdag så är jag äntligen ledig och då ska i alla fall kvällen spenderas inne i Borås där jag ska gå på bio med Isabella. Hon mer eller mindre tvingar mig att gå på Håkan-filmen (kan ungefär ingenting om Håkan) men det kan bli kul. Jag tvingar henne på fika efteråt. A win-win situation.

(Är det förresten någon som vill spendera dagen med mig på Styrsö?)

I helgen ska jag åka ner till Småland för att äntligen hälsa på min lilla Pärla Emelie! Dock ska jag hämta upp hennes storasyster (fem år) från en ort lite längre bort. Då ska hon och jag alltså åka tåg i över tre timmar. Hur mysigt är inte det? Jag ska ladda upp med roliga barnböcker, godis och annat som kan behövas för en lång tågresa!

 

 

Nu är det dags för mig att dra mig till sängs. Idag har jag jobbat delad tur så det kan vara bra för mig att få sova. Imorn går jag en kortare tur, halv åtta till halv två. Skönt ibland med såna dagar!

 

Hoppas ni har det bra!

Kram!

 

 

En kväll med jobb.

 

När jobbet var slut idag var det dags för mig att skingra tankarna.

 

Är dock så otroligt glad över att jag känner en lättnad och en styrka som jag inte riktigt visste om. Eller jag visste kanske om det, men nu är det bekräftat.

 

 

 

Sprang en riktigt snabb runda och det var det skönaste på länge.

 

 

Alltså detta med att träna och äta.

 

Jag måste säga att jag har nog sämst koll på det där med kolhydrater, kalorier, fett osv. Jag bara äter och äter och äter. Visst, vad som är nyttigt är väl inte så svårt att lista ut, men ja, vad gör det om det slinker ner en kaka ibland också?

Ärligt talat har jag ingen aning varför det egentligen är dåligt med kakor. Eller godis. Eller socker över huvud taget.

 

Jag borde egentligen kanske ta tag i detta och lära mig mer. Ibland funderar jag på att faktiskt köra igång med någon diet "för skojs skull", men jag är så hemskans svag för godsaker, det är ju det.

 

Men jag påstår inte att jag vräker i mig kakor, åhnej, men det är ju inte så att jag tackar nej i första hand.

 

 

Jag är inte pinnsmal och jag är absolut inte tjock någonstans, så egentligen är inte mitt ätande något problem, rättare sagt; jag oroar mig inte alls faktiskt.

 

 

Det jag vill är ju att mina träningsresultat ska bli bättre, att jag faktiskt ser att jag lyckas också.

Igår sa en kompis till mig att jag såg mycket biffigare ut än innan, oj vad jag blev glad! Är kanske den enda på planeten som faktiskt strävar för att bli stor. Stor och stark alltså. Kanske är det så att proteinpulvret faktiskt fungerar?

 

Snart ska jag ner till gymmet och köra spinning. Det är riktigt jobbigt, men efteråt, så underbart skönt!

 

 

Ha det fint!

Vilken tur att alla dagar inte är lika!

 

Igår var den sämsta dagen på länge. Kaos på jobbet, vilket gjorde mig riktigt arg.

 

Idag gick det bättre. Var även på gymmet och körde igenom ett ordentligt pass med mycket inriktning på rygg.

 

 

 

Igår hade jag en riktigt bra dag på gymmet. Inställningen som jag gick dit med var: Våga!

 

Tidigare har jag varit för feg för att våga gå fram och köra mitt race, jag har inte vågat gå fram till de fria vikterna vid spegeln där alla står och spänner sig till max, och jag har inte vågat att köra bänkpress själv heller. Men igår, det gick så bra!

 

Jag har en hel del kvar tills jag når mitt mål vad gäller att pressa bänk. Målet jag har är att minst klara det som innefattar Winternettestet, alltså 30 kg 35 gånger.

Igår lade jag på 30 kilo och repade 22 gånger, sedan 10 och sist 10 igen. Kanske inte är så mycket för er, men jag är riktigt nöjd eftersom jag inte bänkat "på riktigt" på bra länge.

 

 

 

 

Jag körde även bl.a. marklyft. Testade på lite lätt bara, eftersom jag inte gjort det tidigare. Lade på 40 kg och kände att jag faktiskt klarade av det utan problem. Kommer lägga på mer nästa gång!

 

 

 

 

 

 

Där hade jag en anledning till att smaka på pulvret! Smakar helt okej faktiskt!

 

 

 

Då har pulvret kommit!

 

Folk säger verkligen både det ena och det andra om detta pulver, men vad jag sett är att det verkar som de som inte testat det säger att det är uselt och de som faktiskt använder sig av det tycker det är bra. Då tror jag ju självklart mer på dem som säger att det är bra.

 

Värt att testa iallafall!

 

 

 

Idag var jag på ännu ett spinningpass.

 

Jag och Vickis kämpade igenom en timmes STENHÅRT köttande! Jag svettades som aldrig förr och var tvungen att t.o.m. fylla på vattenflaskan mitt i passet eftersom det var så otroligt varmt och intensivt. Men vad vi är bra!

 

Imorn är vi där igen, fast då befinner vi oss i gymmet.

 

Imorgon börjar även jobbet och det ska bli skönt! Äntligen tjäna lite pengar igen!

 

 

 

En lördagskväll som denna spenderade jag genom att köra ett långlöp. Är skitglad över att jag faktiskt tuggade mig igenom milen! Samma tempo hela vägen.

Har inte sprungit så långt sen urminnes tider.