musicandlyrix

Direkt efter Whitsunday var nästa anhalt bokad. Det är lite så det funkar här på östkusten. Paketresa med sprängt schema. För de flesta. Vi kom överens att också boka en ganska tight östkust eftersom den annars suger ut vartenda öre man har i sin kassa. Bara för det så tänker jag att vi skickar en liten tanke åt de som gör en jättelång östkustresa med alldeles förmycket förfriskande samt färdmedel i form av dyr greyhoundbuss. Och inte minst alla dessa otaliga hostel! 

Nä, tacka vet vi vår egen form av ressätt. Kortare östkust men fylld med höjdpunkterna samt småglimtar av det som inte många andra backpackers ser. 

Magnetic Island är en ö utanför en stad som heter Townsville. Vi fick tipset av AussieDad Rick som verkligen gillar detta stället. 

Vi tog vår förbokade färja över till ön och checkade in på ett hostel med campmöjligheter. Vi tycker ju om detta tält som ni nog förstått. 

Hostelet låg alldeles vid strandkanten, så frukostarna för de två morgnarna såg ut såhär. 

Eftersom vi spenderade två nätter där betyder det att vi hade en full dag att spendera. Time for bushwalk! Vi gick igenom regnskog med en lång pinne i hand för att undvika spindlarna i så stor utsträckning som möjligt. Det gick fint. Det vi däremot inte alls kunde undvika var svetten. Man skulle kunna tro att vi hamnat i en helt annan världsdel. Sydamerika kanske? En mer kvav regnskog kändes svår att hitta! 

Vi var helt genomblöta. Till vår besvikelse var tidvattnet löjligt lågt när vi väl nått andra sidan ön och Horseshoe Bay. Varför gick vi inte längre ut då? 

Nä, vi simmade, förlåt krälade, i ett innätat område eftersom det fortfarande är stingers season. Vi vill helst inte bli stungna av dessa box jellyfishes eller stingrockorna. (Vi vet inte riktigt om "stingers" menas en eller båda.) 

Efter badet unnade vi oss en glass innan vi sakta men säkert på våra trötta ben klättrade upp för alla oräkneliga backar. De var antagligen extra oräkneliga eftersom vi också var i slutet på vår gemensamma förkylning. 

När vi var uppe vid den större vägen lyfte vi tummen och åkte tillbaka den sista milen. 15 kilometer fick räcka. 

Magnetic var en härlig naturupplevelse. Inget utöver det vanliga förutom att det kändes lite lättare att hitta vilda koalor (en) eftersom alla frågade alla om och var de hade sett någon. 

Efter Magnetic var det dags för en riktig höjdpunkt. För det första skulle jag göra något riktigt galet. För det andra - det var min födelsedag.