musicandlyrix

Darwin - Broome 8-10 September, samt Broome 10-12 September 

Morgonen den åttonde September började lugnt och sansat. Vi vaknade upp vid fyra på morgonen och dryga halvtimman senare var vi påväg upp till Darwin för att avsluta hela rutten och lämna tillbaka vår lilla bil som så troget skött sig under hela trippen. 

Jag satte mig vid ratten återigen och körde hela vägen upp till Darwin vilket tog fyra timmar. Det var inga problem alls att köra så det var skönt. Vad som däremot var ännu häftigare än innan var när vi körde förbi eldarna i skogen. Det var nästan en magisk känsla att vara ensam ute på en mörk väg och det glödde och brann stora röda lågor bredvid vägen. 

När vi kom fram till biluthyrningsfirman hade vi 40 minuter till godo. När vi började ta ur våra saker kom en av de som jobbade där och sa att vi skulle bli tvungna att betala hundra dollar extra i kostnad eftersom bilen var så smutsig. Vi blev ganska chockade och undrade varför han inte sagt det innan vi hyrde bilen, men sen läste vi kontraktet mer noggrant och såg att det han sa faktiskt stämde. Vi började småsvettas litegrann alla tre och frågade om vi kunde låna en dammsugare, men tydligen hade hans dammsugare gått sönder men det skulle finnas en biltvätt bara en liten bit därifrån. 

Vi hoppade snabbt in i bilen igen och åkte dit. Istället för hundra dollar kostade detta femtio dollar. Det var helt klart värt det och det var riktigt imponerade över hur snabba de var när de tvättade bilen. 

När vi lämnade tillbaka Berit för andra gången sken hon i en läcker blå nyans och var renare än aldrig förr. De var nöjda på firman och vi kunde lämna stället med gott samvete. 

Nu var det dags för nästa äventyr. Dags att lämna Darwin och dra till Broome. 1800 kilometer. En riktigt lång väg från en stad till en annan. 

Vi hade redan löst klurigheten över hur vi skulle ta oss dit. Precis innan vi åkte ut till Kakadu såg vi en note på en vägg där det stod att en som hette Colton skulle åka dit och han hade lediga säten i sin bil. Snabbt som ögat skickade vi iväg ett sms och hoppades på att han eventuellt hade plats för alla oss tre. Vi hade tur. Han skulle möta upp oss på morgonen när vi lämnade tillbaka vår hyrbil. 

Vi hade träffat honom som hastigast en gång tidigare så vi visste hur han såg ut. Vi bodde på samma hostel så vi såg till att hälsa på varandra och det kändes bra att veta vem han var innan vi bara hoppade in i hans bil och åkte iväg. 

Två sekunder efter att vi lämnade bilen så befann sig Colton alldeles där. Det var ett ordentligt mek att försöka få in all packning i hans Nissan Maxima men när vi väl kom iväg så kändes allt riktigt bra. 

Det som var segast med början av roadtrippen var att hela vägen som vi åkte på morgonen åkte vi återigen men söderut denna gången. Slutligen kom vi till Katherine där vi fyllde på matförrådet i mataffären innan vi äntligen såg nya vägar. Inte för att det var exalterande precis. Samma, samma, samma. Men ändå skönt att ännu än gång vara påväg mot något helt nytt och spännande. 

Det som var mest spännande innan vi kört klart för natten var ett enormt vildsvin som någon kört på. Enormt var ordet! Det var helt stelt och låg med alla ben utsträckta. Stackarn. Precis bredvid låg även en känguru så det kan hända att det var en dubbel smäll. 

På kvällen svängde vi in på ett litet ställe där det var ett tiotal andra fordon parkerade. Mestadels äldre med husvagnar eller husbilar. Men vi med den lilla sedanen ställde oss också där, satte upp vårt tält där jag och Kajsa sov. Molly sov utanför tältet och Colton hade preparerat med ett stort myggnät som han fäste på sitt kamerastativ bredvid bilen. 

Jag sov inte mycket i den värmen men fick vara glad för det lilla. Man kan ju alltid sova i bilen. 

9 September

Vi plockade ihop våra saker hyfsat snabbt och påbörjade den andra dagens etapp. Efter inte alls lång tid kom vi fram till något vi inte riktigt hade tänkt oss och som fick oss att sucka. En gränskontroll. Mitt i absolut ingenstans bestämmer de sig för att slå upp ett karantänställe där man måste slänga olika sorters mat man har med sig. Molly och jag har nästan rutin på detta nu. Det blev matdags. Trycka i oss de flesta av äpplena vi hade med oss och droppa resten av äpplena samt alla morötter i en stor binge. När vi fortsatte köra kom vi på att vi faktiskt hade honung, nötter och annat smått och gott som inte var tillåtet men det är ändå exakt samma som de fraktar över till affärerna i Western Australia så det kändes inte alltför illa att ha det kvar. 

Jag kan förstå att man inte ska ha med sig vadsomhelst till Tasmanien, men att sätta en tull mitt i landet vid en gräns som är så extremt lång är bara onödigt. Enligt mig. Det är ju så många 4WD-tracks som går över gränsen på andra ställen och där finns det inga tullar. 

Kort efter karantäntullen kom vi fram till Kunanurra. Där såg vi denhär skylten. 

Vi åkte dit och jag köpte en pappmugg för 80 cents och fyllde den med kaffe. 

Colton dricker också kaffe men han hade ordnat sitt under motorhuven i en burk som han hade fäst där under. 

Tydligen har han och hans bror som var här innan, lagat kängurukött under huven tidigare. Köpt köttet, lindat det i aluminiumfolie och öagt den där under medan de körde ett par timmar. Jag måste medge att det var ganska smart. 

När vi bodde på hostelet i Darwin så såg vi först en annan note om en som skulle till Broome. Vi chansade och skickade ett sms till henne också men hon hade redan åkt. Nadine, som hon heter, skickade sms tillbaka med tips som vi kunde se på vägen. Bland annat tipsade hon oss om ett ställe som hetter The Grotto. Vi kom dit och vi såg att man kunde gå ner för den stupa bergskanten och tydligen kunde man bada där. På en skylt stog det att vattnet var 300 fot djupt. Det stog också att det var förbjudet att dyka eller hoppa i. Pfft. 

Det var ett otroligt ställe. 

Som ni ser hänger det rep över vattnet. Det tjocka som var närmast såg vi till att få tag i och vi lekte runt en hel del där. Så kul! Det blev volter och dyk av alla olika slag. Det blev även några synkroniserade älgar. 

Nästa stopp som Nadine hade  rekommenderat var Wolfe Creek. Där skulle det finnas en enorm krater. Från asfaltsvägen och in till kratern var det 130 kilometer grusväg. Vi körde kanske 30 kilometer innan vi tog beslutet att vända om. Bilen vi åker i är inte riktigt lämpad för den sortens väg plus att det skulle hinna bli mörkt när vi kom fram. Vi vände om igen och det kändes som ett bra beslut. Colton var kanske lite besviken men vi andra tre var hundra procent nöjda. Han körde alldeles för snabbt över vissa gupp så underredet av bilen skrapade i ibland. Och tydligen skulle de sista 23 kilometrarna vara ännu värre och hur skulle då det gå? 

Nä, vi vände om och tog oss tillbaka till asfaltsvägen. 

När vi bestämde oss för att sluta åka för dagen var klockan fem och det började bli mörkt. När vi körde över gränsen till Western Australia så drog vi fram klockan 1,5 timma så allt är lite skevt just nu. 

Vi ville gå och lägga oss när det blev mörkt men att lägga sig klockan sex kändes lite väl tidigt så vi satte oss på vägen och spelade kort ett tag innan vi drog oss till tält och bil. 

10 September 

Denna dagen kom vi hela vägen fram. Vi rullade in i en riktig beachtown med många läckra hus. Det allra första vi ville göra var att se havet och hoppa i. Vi körde ner till en strand kallad Cable Beach och vilket ställe. 

Himmelsk blå färg som för mig och Molly drog tankarna tillbaka till Whitsundays. 

Konstigt nog så var det nästan helt tomt på stranden. Vi såg även en skylt där det stod att stranden var stängd. Vi gick fram till livvakterna och frågade varför. Tydligen hade de hittat en så kallad stinger, en manet, som är riktigt farlig. Det var den första de hittat där sedan 2012 och de kollar deras nät två gånger varje dag. Vilket anti-klimax. Vi som åkt bil så länge och drömt om att hoppa i det svalkande vattnet. Men nepp, så blev det inte. 

Vi flyttade istället in på en camping där vi tjejer bodde. Colton valde mer lyx och tog in på hostel. 

Vi drog oss till stranden där och gick ut i leran som blev när tidvattnet gick ut, men det kändes ganska osäkert och vi såg ett par större maneter där. Vi har ingen aning om vilka som är farliga och inte men det var lika bra att ta det säkra före det osäkra. Vi gick tillbaka igen. 

På kvällen mötte vi upp Colton igen och vi åt fish and chips på ett ställe innan vi tog en öl på en pub och efter det drog vi till ett mer partyställe. Ölen vi drack på puben Roeys, var nog den godaste jag någonsin druckit. Mangoöl! Smakar som mangojuice innan det vips går över i ölsmak. Fruktansvärt gott! 

På det andra partystället var det bara konstigt och vi gick därifrån efter inte så lång tid där. Kändes ännu en gång inte som någonting för oss. 

Dag två i Broome, den 11 September, vaknade vi upp alla tre efter en natt i ett och samma tvåmannatält. Överraskande nog kunde alla sova riktigt gott där, även Molly som sov i mitten och åkte ner mellan madrasserna. 

Det blev en lugn dag. Vi mötte upp Colton återigen och vi åkte ner till stranden igen för att se om den var öppen. Vi hade tur. Den var öppen! Äntligen kunde vi bada! 

Vi gick från vattnet till stranden om och om igen. Vi såg sedan livvakterna komma med en slags nättratt där de fångat dagens manetfångst. Vi stod som en liten skolklass runtomkring och tittade intressant på när de tog upp maneter, en efter en. 

Dessa små slemklumpar var inte lika farliga som den de hittade dagen innan så det fanns ingen anledning att stänga stranden och vi kunde svalka oss lite till innan vi åkte för att äta lite middag i form av couscous med pesto och jordnötter. 

När vi hade svalt ner det åkte vi ännu en gång ner till stranden, denna gången för att se på solnedgången. Stämningen på stranden tillsammans med solen i bakgrunden var magisk. Det var en hel hop med folk som dansade afrodans och Molly och jag hoppade självklart in och dansade loss lite vi också. 

När vi vandrade längs strandkanten så kom vi bort till där man kan rida kameler. De stod i fina rader och vi kunde knäppa en del fina bilder. 

Efter solnedgången tog vi oss till Roeys igen för ytterligare en mangoöl. Vi skulle träffat Nadine där men hon kunde inte ta sig ut från där hon bodde eftersom de stängt grinden och hon vågade inte gå ut på grund av att det var många onyktra människor runtomkring. 

Vad som blev bestämt dessa dagarna var att vi skulle bege oss vidare söderut. Det var ingen märkvärdig plats detta och de hade ingen surf heller som jag och Molly verkligen längtar efter nu. 

Colton hade tidigare sagt att vi gärna kan åka alla fyra ner till Exmouth om vi ville och det var ju perfekt! Vi tänkte att Nadine kanske ville åka samtidigt och att vi då hade två bilar men hon skulle utforska delen norr om Broome innan så vi kanske kan ses i Exmouth istället. 

12 September 

Dags att dra vidare! Utcheckade och klara drog vi oss iväg men först hade vi några stopp även inne i Broome. Först; påfyllnad av tonfisk. Och även annan mat. Men tonfisk äter vi en hel del nu alltså. Tonfisk i wraps tillexempel. Med lite ost och sallad i.  Gott. 

Efter en runda på Coles åkte vi ut och letade efter dinosauriefotspår. Det finns alltså här i Broome! Tyvärr så måste tidvattnet vara riktigt lågt för att man ska kunna gå ut och se dem men vi åkte dit ändå. Innan vi hittade rätt hittade vi även ett annat ställe där det var riktigt fina klippor som vi klättrade runt bland och tog en del bilder. 

Sedan, sedan var det dags. 

Hejdå Broome.