Precis hemkommen från stan där jag varit och shoppar skor, en tröja, en T-shirt och en vinterjacka! Bjöd även mamma på lite mat.
Såhär ser vinterjackan ut på ett ungefär. Här på bilden ser den extremt rak och formlös ut, men det är inte riktigt sån. Som ni ser är den köpt på Cubus. Jag ar snöat in där lite grann nu. Gillar det! Går alltid över till herravdelningen eftersom de har så snygga T-shirts där, men dock kan jag inte visa den nu ikväll eftersom den inte fanns med på hemsidan. Får väl ta kort på den en vacker dag. Om jag kommer ihåg.
Jag har förresten klarat B-provet på körskolan nu. Gjorde det igår. Idag testade jag på C-provet, men hann bara göra det en gång, och det misslyckades. Men det konstiga var att jag vet att jag har haft rätt på flera frågor, men ändå står det att jag fick fel..? Måste kolla upp det imorgon.
Imorgon börjar förresten KU igen och det ska bli jättemysigt! Kan dock inte stanna för länge eftersom jag måste upp vröltidigt på lördag. Wedding! Jag ska servera, och det ska i veta, det kommer bli sjukt jobbigt! Så extremt uttröttande, men ack så roligt!
Nu ska jag snart sticka till sängen. Är extremt trött. Drack kaffe vid halv nio och har inte sovit middag (förutom att jag somnade litegrann på bussen till stan). Det tär på kroppen att vara tonåring!
Nu var Robinson slut för ikväll, och jag ska bara säga en sak om det programmet. En sån man som Martin Melin, en sån ska jag ha! Perfekt! Humoristisk, snygg, och den kroppen är bara så perfekt må jag säga!
Brandman som gifter sig med en polis? Varför inte...
Så. Färdigdreglat!
Egentligen skulle jag lägga in lite bilder från i söndags kväll, då jag var på körfest, men saken är att det är en del bilder, plus att jag tror inte batteriet räcker..
Dock ska jag ge er en liten teaser om vad jag och Sara har hittat på idag..
Hur ska man säga? Tja, vi förberedde oss något på kommande krig. Känns.. Lite lagom klaustrofobiskt.
Vad som vi mer gjorde idag, var att vi lekte som små lyckliga barn med allt vi kunde hitta i rummet för sjukvård. Provtagningsnålar, kateterpåsar, dropp, plåster och mycket annat.
Själv drog jag ur lite blod rakt från hjärtat. Kändes.. Fräckt.
Det var det första ordet som dök upp i mitt huvud när jag skulle namnge detta inlägget. Ofta kommer man inte på det där lilla fyndiga, eller det småkäcka som många andra gör, men nu känns det helt rätt att döpa inlägget till Self esteem.
Nu ska jag vara ärlig. Jag var inte hundra på att jag visste vad det ordet betydde, så jag fick googla på det. Jag hade rätt. Självkänsla.
Till att börja med, så ska jag varna er läsare för extremt babbel, mycket grötig text, samt kanske inte helt klara meningar. It's all in my head, som man säger i staterna.
Till att börja så kan ni slå på denna låten. Helt klart min favorit just nu. Så sjukt, extremt, underbart, taggande!
Self esteem var det ja.
Jag smsade just med en av mina bästa vänner och hon gav mig ett råd.
"Sätt inte ribban för högt! Ta det lugnt och kämpa så gott du kan, mer kan du inte göra! Ingen som begär att du ska ha toppbetyg i allt! Så ta det lugnt och kämpa som du gör nu så kommer allt att gå jättebra. Sätt hellre ribban lite lägre så blir du Så mycket lyckligare när du inser att du lyckats."
Jag är en extrem tävlingsmänniska. Men har jag ingen att tävla mot, så tävlar jag mot den där inre rösten som säger: Jag aldrig kommer klara det. Du är sämst, och om du inte får högsta poäng eller betyg så ska du allt få bita i det sura äpplet länge, länge.
Detta är något som både är bra och dåligt. När det egentligen inte spelar någon roll för en människa, spelar det hela världens roll för mig, och jag kan vara sur och arg i veckor. En annan vän till mig sa att han också "lidit" av samma problem, men kommit över det. Eftersom han vet hur jag känner när jag förlorar, eller "förlorar", så vet han hur jobbigt det kan vara.
När det är bra, då är det bäst. När jag inser att jag faktiskt lyckas på grund av mitt beteende så vet jag att jag faktiskt också är värd det. Det är dock endast här som jag vet att det är till nytta. Om jag är två poäng ifrån MVG tror och tycker jag att jag är en förlorare, även fast min kanske bästa vän precis klarat G. Det spelar liksom ingen roll. Såklart är jag jättestolt och glad över min bästa vän, men det är detta som är så jobbigt. Jag kan inte riktigt uppskatta mig själv om jag inte lyckas till hundra procent.
Nu låter det som om jag är en riktigt sjuk person, men det är jag inte. Det är bara att när jag verkligen lägger manken till och sedan får ett bakslag, då blir det tungt.
Men hur kommer det sig att jag har blivit sånhär?
Jag tror faktiskt det mesta beror på en brokig uppväxt utan tillräckligt mycket beröm och bekräftelse. Det låter som om jag inte är glad med det jag fått, visst, det är jag, men det är så mycket som jag inte kan beskriva för andra som jag varit med om som ligger så djupt rotat i mig.
Jag åkte på en period med ätstörningar, och en ännu längre period där jag inte visste alls vem jag själv var. Om man kan skylla på min älskade Pappas död, så är det väl det jag får göra.
Han gick bort precis innan jag skulle gå in i en trotsig tonårstid, en tid när man faktiskt skulle inse att livet inte hela tiden skulle vara som en dans på rosor.
Det är många gånger jag har undrat varför de vuxna inte berättat att tonårstiden och uppväxten kan vara så katastrofal. Samtidigt är denna tiden så fantastiskt underbar. Allting händer, man förstår sig på nya saker, och man stadgar sig i sig själv.
Det var när jag tog mig ur det allra jobbigaste som jag hade kraft att slå tillbaka.
Jag började tvinga mig själv att inse att jag också var en helt okej människa. När folk inte trodde på mig, så slog jag tillbaka dubbelt.
Jag var jämt ute och sprang, jag började kämpa med mina armhävningar och jag flyttade iväg, bort från det jag idag kallar skiten. (Går inte in på det nu.)
När jag når mina mål, när jag faktiskt kan uppskatta mig själv för det jag gör, då är också självkänslan på topp.
Det är efter jag började slå tillbaka som jag kunde uppnå mina mål. Ett i taget.
Man kanske kan säga att det är nu jag tävlar för att vinna tillbaka det jag aldrig hade?
Okej, detta kanske har blivit en röra, detta inlägget. Jag vet inte. Men jag har skrivit av mig tillräckligt iallafall.
Nu har jag äntligen klarat det första delprovet till körkortet! Tredje gången gillt, den metoden körde jag stenhårt på.
Imorgon ska jag antingen fortsätta skriva prov, eller så simmar jag efter skolan.
Halv fem är det nästa teorilektion, så då får jag nog vara där.
På onsdag är det fotbollsträning nr 2 och jag längtar redan! Dock är jag lite sur, eftersom foten blev sämre idag igen efter att jag gick till och från bussen istället för att ta cykeln, plus att jag var ute och sprang på den igår. Men jag kände ju ingenting?! Åh, jag blir så trött!
Sen måste jag säga att jag är sjukt sugen på detta:
Jag frågade om Coffe ville hänga med, och det gjorde han! Han orkade inte lika länge, men det var kul att ha med någon!
När jag sprang så fick jag faktiskt känningar i låren, och mer i den ena än det andra. Beror nog ganska säkert på att jag har varit så stel efter fotbollen. Det har tyvärr inte gått över än, vilket är ganska keligt.
När jag kom hem så lyfte jag litegranna i garaget, och jag hade ingen musik. Men det gjorde ingenting för jag hörde att brandbilen var ute! Spännande ju!
Jag tittade mängder med gånger på www.serf.se, men de hade inte lagt ut något där än. Men på www.bt.se så stog det att det var en bilkrock på 156:an. Fyra personer inblandade, antagligen två som satt fast. Sedan hade även en av bilarna fattat eld.. Usch, det verkar hemskt! Men jag är säker på att gubbarna gör ett bra jobb, och jag hoppas att folk inte är allt för skadade.
Här har vi Sara som markör och Jocke och någon mer brandman som hjälper till med losstagningen.
Okej, det var rktigt längesedan jag kände att söndagar var någonting att ha. Man kan liksom inte börja att göra något för att man måste ladda inför nästa skolvecka. Men idag känns det sjukt skönt i hela kroppen!
Bara sitta inne, titta på americas next top model (ja, jag ser vartenda avsnitt..), titta på världens mysigaste höstväder utanför fönstret och bara inse att allt är rätt gött ändå. Kaffet, som idag blev perfekt, är färdigdrucket, jag är lagom pigg, och jag laddar i smyg upp för en löprunda i terräng i eftermiddag. Jag längtar!
Det var längesedan jag var ute och sprang nu! Har ju inte kunnat efter att den gick sönder för ett tag sedan, men fotbollsträningen gick ju bra, så nu är det bara att köra igång igen. Yes!
Är förresten sjukt sugen på att köpa nya löpardojjor, Alltså sjukt sugen!
Var förresten i kyrkan innan, och det var nära jag och Henrik, min systers man, gjorde bort oss totalt. Framme vid nattvarden så reste vi oss båda två samtidigt och Henrik vinglade till så det nästan blev dominoeffekt av det hela, men som tur var så lyckades jag hålla mig på fötter haha.
Då var jag igång för dagen. Måste säga att mina helgmorgonar (helgmornar?) ser nog väldigt lustiga ut.
Jag vaknar, tittar lite på telefonen, gick upp, städade lite, gjorde frukost, tittade på Desperate Housewifes, och somnade igen. Sen gick jag upp runt 11-12 snåret.
Snart ska jag äta någon form av lunch och sedan åka in till Kungsbacka för att köpa fotbollsprylar och för att fika litegrann med Sara.
Fika alltså. Jag tror faktiskt jag ska göra det idag. Och nej, då har jag inte hållt mina tre veckor utan socker. Men jag har iallafall lyckats att hålla undan helt från det i en och en halv vecka, och det är länge för att vara jag! Jag är en sån sockergris alltså!
Men nu ska det bli som så att jag käkar bara socker en dag i veckan. Det blir idag denna veckan, och nästa lördag då det är dags för bröllop som jag ska servera på!
Idag efter simmandet efter skolan kom sockersuget. Sjukt jobbigt! Var riktigt nära att köpa en stor påse godis, men jag lyckades motstå och köpte äpplen och nektariner istället så jag kan göra en minifruktsallad. Pju!
Jag och Sara var alltså och simmade litegrann efter skolan. Riktigt skönt, och det var liksom sån där kvalitetstid inblandat så vi bubblade i bubbelpoolen och bastade en del också. Skönt som as!
Ikväll är jag hemma helt ensam. Rätt skönt faktiskt!
Funderar fortfarande på om jag ska bju över någon, men är inte hundra på att jag ska göra det eller inte, men troligtsvis blir det inte så. Är nog lite sent att komma med det nu ändå..
Nu blev det som så att jag lät blogginlägget ligga oskickat, så jag kan ju skriva vidare.
Jag var så glad och så nöjd igår efter den dubbla träningen (gjorde lite skivstång efter fotbollen).
När jag väl kom i säng var det så skönt, för det kändes verkligen som om jag skulle somna på typ en minut, precis som jag brukar. Men inte det. Jag somnade inte förrän ungefär 2-3 tiden och jag skulle ju upp klockan halv sex igen, så jag kan ju inte säga att varken lättsamhet, tålamod, eller gladhet fyller mig idag.
Fick genomlida lite allt möjligt idag.
Började med en körlektion kl 7.
Matte C som första lektion. (Sen fixade världens bästa vän kaffe till mig. Sikken Pärla!)
Inte minst fick jag genomlida när två av mina absolut bästa killkompisar hånade mig till max. Haha, alla vet hur extremt grinig jag blir när jag är sur, så de bara köttar på.
Jag ska ge igen någon dag, era greser!
Just det ja! Projektarbetet har tagit fart! Känns jätteroligt faktiskt, och jag hoppas på ett starkt MVG. Jag och Eddie, en av gresera, ska göra ett arbete om räddningstjänsten. Vi är kanske snart på det klara med vad vi ska göra, men vi ska nog filura mycket på det innan vi verkligen sätter tänderna i det. Jag får berätta mer senare.
Idag. Vaknade upp, hade lagom med tid, tänkte jag. ICKE!
Måste duscha, snabbsnabbtsnabbt!
Måste hoppa frukosten (ingen bra idé)
Slänga ner en banan.
Går ut till cykel, "skit, det duggar, men det är ingen fara. Okej, paraplyet kanske kan vara bra att ha.."
Hämtar paraply.
Lägger ner det i väskan.
Cyklar 2 cm.
Störtskur. Bara tre km kvar till bussen.
Hela dagen har jag gått och varit pisseblöt i skolan. Mina jeans har suttit bra tight kan jag ju säga.
Efter skolan gick jag till körskolan, men tankar om att jag faktiskt nog inte är så dum som jag ser ut.
Utan att ha ens öppnat körkortsboken så tänkte jag att "jo, men uteslutningsmetoden kan fungera rätt bra!". Eller så gör den absolut inte alls det. 46 av 70 rätt. För att vara rar mot mig själv kan jag ju klappa mig på kinden och säga, "Det var iallafall över hälften hörrudu. Men kom ihåg.. Du MÅSTE hem och plugga!"
Så det var vad jag gjorde. Tills jag insåg att jag faktiskt måste bege mig ner till kören en liten sväng, samt senare iväg till något jag aldrig tidigare gjort.
Jag kan nu stolt säga:
Jag har börjat spela fotboll!
Alla hundratals nekande från mina föräldrar när jag var liten kan jag bara glömma. Nu kör vi!! Och så roligt det var! Jag sprang som en skottspole, blev erbjuden att spela anfallare, och det bara bar iväg. Fram mot mål, jag drar foten lite bakåt för att få till Det skottet. Vad händer? Bollen är typ.. Helt borta. Eller 15 cm för långt fram så jag tåfjuttar. Typ 10 gånger.
Men jag skrattar faktiskt åt det nu. Såklart jag blir rasande när jag är på plan, tävlingsmänniska som jag är.. Men jag ska ta igen detta senare. Jag vet ju att jag har speeden i löpningen liksom. Sen får vi fixa till resten senare. Det var ju trots allt första gången.
Fantastiskt roligt!
Nu väntar en riktigt god nattsömn, och imorgon ska jag upp tidigt. Kl 7 har jag körlektion. Sedärja!
Vilken dag. Åhfyanadå. (Det jag skriver nu är bara blaha blaha.)
Imorse var jag på möte om vårat nya system för vikarier i kommunen. Jag säger bara; skit.
Systemet är det sämsta jag någonsin kunde tänka mig. Jag har liksom inte ens min chef som chef längre, utan allting görs av de på timepoolen..? Om jag vill söka annat jobb inom kommunen så kan jag liksom inte ens fråga den enhetschefen, utan jag ska tydligen gå via Timepoolen, och liksom runt hela röran för att kanske få en plats på ett annat jobb. Det är så irriterande att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Jag som snart är undersköterska har väl lite tur då, eftersom jag kan skriva till det på min "kompetenslista", men hallå? Vart ska de stackarna ta hus som försöker få in sin första fot, men som absolut inte kommer få jobb eftersom de inte har några färdiga kompetenser eller typ, LAS-dagar?
Jag förstår mig inte på det på något vis. Hoppas bara jag drömde om detta så att allt faktiskt är som vanligt igen sen, och att om de vill ha in en vikarie på jobbet, så ringer de. Inte att jag får ett sms och ska svara så fort jag bara kan och sedan hoppas att jag faktiskt får jobba. Nä, det är sjukt.
Nu orkar jag inte skriva mer om det. Men som sagt. Irritationen är ganska total.
Idag har jag annars varit i skolan och har sjukvård hela dagen. Det är sånt som faktiskt är kul. Idag har vi bara fräschat upp minnet, tagit tag i AV-knutan och dragit lite i purkinjetrådarna. Efteråt fick vi såklart skriva svar på hundra miljoner frågor om det vi precis hade gått igenom, och för mig tog det sisådär tre timmar eller något. Men så går det när man hamnar bland neandertalare (ettor som beter sig som smålort) och okej, när man har viktigare saker att diskutera. Typ, "Undrar vad som hade hänt ifall man hade tagit några kärringar som jobbat på äldreboende i typ 40 år, och sedan låtit dem göra en komedifilm".
Tja, alltså det finns faktiskt saker som ibland måste slutdiskuteras.
Jag hade planer på att köra någon slags militärträning, men jag tror jag får förbli en realist istället och inse att jag faktiskt har skola att tänka på också, samt att jag kanske inte vill lägga över 140 spänn på ett 75min-pass tre gånger i veckan.. Det får helt enkelt bli senare om jag har tid, lust och pengar.
Men vi får väl se. Kanske att jag köper gymkort denna veckan, eller kanske nästa. Vi får se, men jag inser att det är så mycket mer värt det faktiskt.
Ibland känner jag att jag blir avundsjuk på den här tjejen (Michaela Augustsson). Hon har dock liite för mycket muskler, eller rättare sagt, för lite fett på kroppen, men hellre så än så lite muskler jag har just nu.
Då har det dragit igång på riktigt. Alla lektioner sätter fokus på ämnet. Men första lektionen idag blev man lite förvirrad.
"Rita en bild och berätta för dina vänner vad du har gjort i sommar."
Det var som att börja ettan i förskolan ju. Och detta var Svenska B egentligen.. Jaja, det är väl bara att göra som de säger. Men man undrar ju vad som verkligen är relevant.
Jag hade också min första Matte C lektion. Ont i huvudet efter fem minuter och tillbaka i ekvationsträsket. Det känns dock som om jag är tllbaka i Matte B-bänken för det är exakt samma tal verkar det som. Tur att allt inte känns så nytt nu iallafall, så det ska nog gå att klara av detta på något sätt. Dock är jag helt ensam i min klass att läsa denna kursen och det känns bra ensamt. Hade varit kul om åtminstone någon mer hade valt samma kurs.. Då kan man liksom ha någon att plugga med sen i korridoren om det skulle behövas. Synd!
Nu ska jag koka kaffe och sedan ladda upp för Robinson. Är sådär barnsligt förtjust i det programmet även fast det är riggat till max..
Anledningen till att jag lägger ut träningsbilder är att det ger mig själv en pushning att kämpa ännu hårdare och för att jag ska kunna se skillnad senare när jag ser tillbaka på inläggen.
Det handlar alltså inte om uppmärksamhet, utan att det är ett sätt för mig att fortsätta kämpa för något som jag verkligen vill.
Jag har nu gått in i en treveckors-period där jag inte ska äta något socker. Alltså inget godis, inga kakor, ingen sylt osv. Det är sjukt jobbigt och jag som sockerberoende får verkligen testa tålamod och självdisciplin.
Dock har jag ett stort problem som hamnar nästa lördag. Jag ska servera på bröllop och efterrätten kommer inte att gå av för hackor. Chokladparfait. Heter det så? Iallafall så är det ju någonting man nästan måste äta. Dels för att det är bröllop och dels för att det är sånt som man nästan aldrig annars äter. Men det är ju rent socker.
Jag får nog se då hur jag ska göra.
Anledningen till detta sockerstopp är att jag äter egentligen på tok för mycket, plus att jag har en önskan om att min träning ska ge bättre resultat. Efter denna treveckors-period ska jag försöka minimera sockerkonsumtionen till högst en dag i veckan. Disciplin ut i fingerspetsarna.
Delar med mig av en motivationsbild. Rutorna ska sättas på sin plats nu.
Efter en kort morgonträning där jag dödat min mage så ska jag faktiskt ner och jobba.
De ringe igår och jag kunde knappt bestämma mig, men eftersom det ger mig pengar och jag ändå inte hade annat för mig så får öa det gå. De gamla tycker jag iallafall om.
Då var jag påväg mot ännu ett sånt där steg i livet.
Jag har börjat köra bil på körskolan! Lite lagom i tid sådär kan man tycka då kanske.
Jag hade tänkt att börja förra terminen, men då var det så mycket plugg i skolan att jag absolut inte hann med. Sedan så tänkte jag att "jomen på sommaren, då har jag ju tid!", men sommaren gick fort.. Nästan för fort. Men igår, första dagen i skolan, så gick jag direkt efter till bilskolan och skrev in mig och redan idag fick jag min första körlektion. Spännande!
Jag har en trevlig lärare, och världens mjukaste bil! Jag gillar den skarpt! Det är en Audi som går på diesel. Mer vet jag inte eftersom jag är rätt kass på bilar. Men som sagt. Första lektionen gick skapligt och det är jätteskönt att vara igång!
Då var höstterminen igång då. Första dagen innebär att man får ett schema och sen kan man gå hem.. Men nu har det ju faktiskt startat och jag och Sara var faktiskt ganska nervösa. Av någon anledning blir jag alltid det när det ska dra igång på riktigt igen. Nya kurser, nya lärare osv.
Efter att ha lunchat i skolan tog jag tag i något viktigt.
Körskolan!
Jag har äntligen skrivit in mig och min första körlektion blir antagligen imorgon redan! Känns skönt, för jag vill så gärna fixa körkortet innan november. Det är ett litet mål jag har satt upp iallafall. Så nu kör vi på det.
När jag kom hem så var jag återigen ganska träningssugen vilket innebar att jag tog tillvara på det och bytte om direkt till träningskläder. Tråkigt nog kan jag inte springa, inte ens gå vanligt, på min fot. Det är något med en sena på kanten av foten som irriterar. Typiskt nog så svarar inte vårdcentralen heller.. Men jag får ringa tillbaka ev. gå till vårdcentralen imorgon för jag blir snart galen över att inte kunna röra mig som vanligt.
Visst, jag kan cykla, men jag tycker oftast att det är goare att ta en löprunda, eller som jag saknar extremt mycket nu; en äkta powerwalk..!
Oh dear, det är sista året!! Jag kan fortfarande inte förstå att det är möjligt. Samtidigt som jag vill sluta skolan så fort som möjligt vill jag tillbaka till lågstadiet och leka häst och ha Månkemire. Det var också tider det.
Men nu ska detta sista året också göras tider av.
Här har vi två tröttna galningar. Vi ser inte riktigt kloka ut, men vad gör det..
Det var trötta vi ville vara.
Igårkväll så avslutade vi lovet med att åka och bada, sen köpte vi pizza och storgrät till Pearl Harbour. Sen var det inte alls slut på kvällen. Eller jo, för vi började natten med att dra ut picknickfilt och skulle lägga oss på biltaket, men det böjdes in om man gjorde det så vi la oss på gruset istället. Det var hur härligt och fräckt som helst! Det är verkligen äckligt magiskt med stjärnor!
När vi frös tillräckligt mycket och blev rädda för fler ljud så gick vi in och satte oss och fortsatte prata. Vi fixade också naglar och lite så.
Inte alls dumt alltså! Men saker är att det känns lite (bara lite) tråkigt att man är ännu mindre med ens kompisar i skolan.. Men samtidigt, om jag får vara på brandstationen igen så skiter jag fullständigt i det, så kul som det är där!
På torsdagen ska jag försöka få så jag inte måste gå på matten eftersom det egentligen är en lärlingsdag. Dock ligger det psykologi där på eftermiddagen också, men jag vill inte gå den kursen. Hade egentligen valt aktiekunskap men det verkar som om den kursen inte startar..
Menmen, jag ska till Syon, den saken är klar. Och sen ska vi se på grejer!
Nästan precis hemkommen ifrån stan där jag och Hanna fikade i några timmar. Typiskt tjejer haha. Men det är så gött när man bara kan sitta ner och tjöta och bara strunta i hur mycket tid som faktiskt går åt.
Det ser verkligen inte mycket ut för världen alltså.. Men jag vägrar ge upp nu när jag varit igång så länge!
Det är minsann inte lätt att träna (ensam och hemma) när man är tjej och från grunden är en liten pinne, men nu har jag gått från ca 50 till 60 kg iallafall, och det är i sig en grym förbättring! Benen har blivit större, axlarna med, och jag själv känner mig lite grövre, vilket är positivt!
Styrkan har även den förbättrats men jag försöker inte tänka för mycket på den extrema uppförsbacke med muskler jag måste klättra upp för.
30 kg bänkpress 35 gånger, vad i hela.. Jaja. Vill man så kan man!
Nu ska jag sätta i mig resterna sen igår. Grillat är inte dumt!
Sen ska jag iväg till stan och bju bästa Hanna på en mysig fika! Har man blivit arton så är det ju klart att det måste få ett avstamp på något vis, och vi som älskar fikor nästan över att annat tycker inte att det är den sämsta idén..
Jag skriver ikväll, och jag har förhoppningsvis tagit ett par bilder som jag kan lägga ut.
(Måste förresten säga att efter jag har bytt design på bloggen har det gjort att det är så mycket roligare att blogga! Lite råare, lite tuffare, lite mer jag liksom. )
I den här outfiten ska jag nu bege mig ut på en längre cykelrunda och sedan avsluta med ett ordentligt styrkepass.
Det blir sista träningen detta sommarlovet, för imorgon lär jag ha så ont i käften så då blir det nog inte så värt att träna. Ska till tandläkaren och dra ut två tänder.. Fyanadå!
När jag ser på denna bilden märker jag att det är verkligen en förändring jämfört med tidigare.
Jag har ingen fördröjning på webcamen så jag fick trycka så den tog åtta bilder på en gång, och så tog jag den sista. Alltså fick jag springa iväg och ställa mig där. Kul att musklerna faktiskt syns! Och armen, ser ni? Sådär har det inte varit tidigare!
Jag var så nervös att jag grät en stund innan det helt var avgjort.
En sak är säker. Jag nöjer mig aldrig med lagom. Vill inte ha mellanmjölk, och definitivt inte silver.
Nu har jag sjukt ont i huvudet. Spänningshuvudvärk alltså. Jag var så sjukt taggad!
Nu ska jag försöka förstå att silver inte är så dumt heller, och så ska jag cykla iväg till Ingela och ge henne en present som tack för att hon hjälpte mig så mycket med matten förra skolåret.
Foten är snart bra! Kan stå på den nu, och det gör bara ytterst lite ont då. Skönt!
Idag taggar vi för Handbollsfinalen. Jag är nästan nervös, men jag hoppas verkligen detta kan gå vägen även fast en liten röst inom mig säger att Frankrike är snäppet vassare.
Denna låten har råkat fästa sig innanför pannbenet på mig ett par dagar.
Alltiallo, }
Borde gå och lägga mig... Har rensat massa på bloggen. Sakta går det, men nu finns nästan allt som innehåller räddningstjänst under den kategorin. Brabra.
Måste säga att det kommer bli minst sagt underbart att gå ner till lyan och den är skinande ren!
Nu återstår ett evighetsjobb. Jag vill ju allt i olika kategorier, och jag lovar, det kommer ta tid att få 549 inlägg i rätt fack. Vet inte riktigt var jag hur jag ska få det att gå undan alltså, och det är inte lätt när man hela tiden kommer tillbaka till ruta ett och måste leta sig tillbaka bland sidorna.
Jag frågade en tant på äldreboendet (som jag visste skulle säga nej) såhär:
- Du, ska jag ut o springa 12 km ikväll? Jag är lite träningssugen, men ska jag verkligen?
- Ja, det ska du!
Blev bra paff, men har jag lovat så har jag.
Tog cykeln hem från jobbet, bytte om och sedan satte jag iväg.Kvart över nio i förrgår kväll.
Landskapet for förbi, musiken var på plats och känslan var på topp.
Den nya tröjan från GinaTricot var på också.
Stannade inte en enda gång på vägen och var inte slutkörd när jag väl kom hem heller. Alltså - En fantastisk runda på 12 km var klar.
Morgonen efter sa foten ifrån. Högst oväntat! Brukar aldrig få problem när jag har sprungit, men nu var det tydligen dags.
Jag cyklade till jobbet halv sju på morgonen igen och avverkade den sista dagen. Otroligt skönt att det är över! Skrev en utvärdering om hur dåligt jag tyckte det var och att det måste bli ändring bland personalen, och sen kramade jag den allra bästa, Barbro, hejdå. Men vi ska snart hitta på bus hon och jag, så det var inte sista gången vi sa hejdå till varann!
Foten var inte skön. Gick och haltade hela dagen och kvällen.
Igårkväll så var jag hos Annika och vi hade bokat in soffan och handbollsmatchen och vi var så underbart glada över att Sverige luktar lite guld nu! Vi hade hur trevligt som helst och jag lärde t.o.m. Annika hur man spelar Backgammon! Så nu är det game on!
Idag är foten fortfarande kass, men jag låter den inte stoppa mig. Jag har städat hela dagen, något i slow motion, men nu är det äntligen fint igen!
Har precis slukat kaffet och de tre mackorna. Senare ska jag nog ta ett besök hos bänkpressen nere i garaget.
Den sista biten av detta inlägget ska handla om Vickis. Vår fina älskade underbara Vickis!
Jag och Vickis träffade och tog en fika i Kungsbacka häromdagen, och vi pratade o pratade o pratade. Är ledsen rakt in i hjärtat över att Vickis for aldrig läker..! Men efter nästa operation MÅSTE den läka ihop. Vi ska bli såna kämpar hon och jag! Kötta järnet! Mjölksyran ska skrika, svetten rinna, och musklerna växa. Så är det bara.
(Ska bara visa vad jag åt.. Käre barn så god den var.. )
Ska nog sitta vid datorn en stund till i brist på annat, så det kommer nog ett o annat mini-inlägg.
Ja, hemma har jag varit ett tag nu. Har inte haft lust att blogga då jag vet att jag borde skriva ner heela resan och lägga upp skitbra bilder och så vidare, men saken är att jag har varit så trött, och mitt i alltihopa så har jag varit tvungen att jobba. Men nu, nu ska jag berätta lite.
Efter en lång resa var vi äntligen framme i Grekland. Vi fick sitta på Arlanda flygplats i typ hundra år (14 timmar) innan vi äntligen kunde åka vidare. Menmen, det fick gå.
Väl i Grekland bodde vi hos mina förra grannar, eller rättare sagt i deras grannes hus. Gratis är gott, som man brukar säga.
(Eftersom jag inte inhandlat någon systemkamera än, och eftersom min är sämst, så får ni nöja er med dåliga bilder. Sorgligt nog. Men Kajsa-Lena har en superkamera och jag hoppas få bilder av henne sen, men ni får nöja er med dessa så länge. )
Blir förresten ingen riktig ordning på bilderna.
Solnedgångarna från taket var fantastiska. Det var inte många kvällar vi inte satt på taket. Underbart mysigt.
På dagarna åkte vi buss till hamnen. Fattar ni? En linjebuss på en plutte-ö! Grymt ju! 1,6 euro för 5 km!
(Sista dagen missade vi att busschauffören skulle ha siestaledigt, men han kom tillbaka på en moped och vi fick åka med honom ner till hamnen ändå. För övrigt luktade han jättegott. )
Jag fullkomligt ÄLSKADE vattnet i Grekland! Det var säkert 28 grader i vattnet och 40 grader var det i luften.
Okej, det blev en del solande också.
Men vi tog det inte jättelugnt hela tiden.. Vi var på öns enda disco på lördagskvällen med. Inte mycket till festande, men ändå ganska kul.
Jag och Kajsa-Lena lärde oss också att spela Backgammon! Riktigt kul! Det var en turnering i detta på ön, men vi deltog inte. Dock gjorde Gustav det, våra grannars son, men han kom inte så långt tyvärr. Menmen, även den bäste kan slås ut av den som aldrig spelat. Ibland.
Här satt vi varje dag. Vi åt pita kebab, pita sausage, pita chicken, pita pork osv. Nej, mest kebab. Pita Souvlaki kebab.
Till den drack jag såklart FRAPPE! Detta underbara kalla kaffet var höjden av toppen! Mums! Ska snart googla och se om jag hittar hur man gör detta!
(Kajsa drank something called; Appelsin-juice, but of course, she meant orange juice. Maaahaha)
Nu till något ballt. En åsna.
Som jag letade! Jag drog med Kajsa lite överallt bara för jag så gärna ville se en åsna! Helt plötsligt låg den bara där! Så söt.
Här var en liten gnutta av resan. Jag saknar det verkligen, men samtidigt är det skönt att vara hemma (så jag kan äta mer mat igen, träna, osv. )
