musicandlyrix

Idag. Vaknade upp, hade lagom med tid, tänkte jag. ICKE!

 

Måste duscha, snabbsnabbtsnabbt!

Måste hoppa frukosten (ingen bra idé)

Slänga ner en banan.

Går ut till cykel, "skit, det duggar, men det är ingen fara. Okej, paraplyet kanske kan vara bra att ha.."

Hämtar paraply.

Lägger ner det i väskan.

Cyklar 2 cm.

Störtskur. Bara tre km kvar till bussen.

 

Hela dagen har jag gått och varit pisseblöt i skolan. Mina jeans har suttit bra tight kan jag ju säga.

Efter skolan gick jag till körskolan, men tankar om att jag faktiskt nog inte är så dum som jag ser ut.

 

Utan att ha ens öppnat körkortsboken så tänkte jag att "jo, men uteslutningsmetoden kan fungera rätt bra!". Eller så gör den absolut inte alls det. 46 av 70 rätt. För att vara rar mot mig själv kan jag ju klappa mig på kinden och säga, "Det var iallafall över hälften hörrudu. Men kom ihåg.. Du MÅSTE hem och plugga!"

 

Så det var vad jag gjorde. Tills jag insåg att jag faktiskt måste bege mig ner till kören en liten sväng, samt senare iväg till något jag aldrig tidigare gjort.

 

Jag kan nu stolt säga:

 

Jag har börjat spela fotboll!

 

 

Alla hundratals nekande från mina föräldrar när jag var liten kan jag bara glömma. Nu kör vi!! Och så roligt det var! Jag sprang som en skottspole, blev erbjuden att spela anfallare, och det bara bar iväg. Fram mot mål, jag drar foten lite bakåt för att få till Det skottet. Vad händer? Bollen är typ.. Helt borta. Eller 15 cm för långt fram så jag tåfjuttar. Typ 10 gånger.

 

 

Men jag skrattar faktiskt åt det nu. Såklart jag blir rasande när jag är på plan, tävlingsmänniska som jag är.. Men jag ska ta igen detta senare. Jag vet ju att jag har speeden i löpningen liksom. Sen får vi fixa till resten senare. Det var ju trots allt första gången.

 

Fantastiskt roligt!

 

 

Nu väntar en riktigt god nattsömn, och imorgon ska jag upp tidigt. Kl 7 har jag körlektion. Sedärja!

 

Men godnatt på er!