musicandlyrix

Jag har nog aldrig varit med om så många överraskningar på en dag som på min födelsedag. 

Vi hade checkat in på ett riktigt mysigt hostel i Mission Beach dagen innan. Anledningen till varför vi just åkte till Mission Beach var för att jag hade bokat in mitt Skydive. Jag var verkligen såå taggad för det! 

Vi skulle gå upp tidigt för att komma iväg med bussen som gick vid halv sju. Därför skulle vi vara tvungna att äta frukost innan det. Molly smög sig upp tidigt och gjorde iordning frukost. Ägg, rostemacka m.m. Trodde jag. 

Molly kom tillbaka till vårt rum och jag hörde att hon smög lite mer än vanligt. Hon undrade om jag hade något på mig och slängde till mig en extra tröja som jag drog på mig. Sen satte hon ögonbindel på mig och jag staplade ut ut rummet. Jag tyckte mig höra att hon sa något på engelska och jag ifrågasatte varför. Hon visste inte sa hon, men någonting var lurt för jag tyckte mig ha sett en telefon i hennes hand med något nummer som var uppringt. 

"Nu!" sa Molly och när jag drog av mig ögonbindeln så sjöng både Molly och Micah från Tasmanien den svenska födelsedagssången för mig. Jag var hur överraskad som helst! Inte minst för att båda dom sjöng (på svenska tillochmed!), men på bordet stog även en stor chokladtårta med 21 rosa ljus i. Åh. Såå fint! Det var en fantastisk start på dagen! 

Efter en riktigt god frukost fick vi packa ihop snabbt innan vi hoppade in i bussen. 

När vi var vid själva Skydive-centret fick vi dock vänta i över två timmar innan det var min tur att hoppa. (Molly hoppade inte eftersom hon gjorde det för två år sedan i USA.) 

Jag hade en liten liten stund av nervositet, men den varade bara i någon minut. Resterande tid innan hoppet var jag bara förväntansfull och ordentligt taggad! 

När vi väl var påväg ut till flygfältet så tog det tjugo minuter innan vi var framme. Färden upp i luften tog också ca tjugo minuter. Men jag var som sagt inte alls nervös utan satt mest där och tittade ner på den lilla världen nedanför. Tillslut var vi uppe på rätt höjd, 14,000 feet, (4250 meter) och då öppnade de skjutdörren och folk började slänga sig ut. Sen var det äntligen min tur! Jag och min instruktör åkte på baken fram till dörren där jag satt och dinglade med benen utanför. Där snackar vi adrenalinkick delux! Helt sjuk känsla! Jag han knappt blinka innan vi slängde oss ut i luften och singlade ner. I 60 sekunder föll vi innan fallskärmen vecklades ut. Helt fantastiskt! 

Öronen gjorde ganska ont då de slog lock riktigt hårt, men annars var det bara så så bra! Jag fick styra fallskärmen litegrann innan vi landade på marken igen. 

Det gick så sjukt fort. Men det var fantastiska sekunder! 

När SkyDivet var avklarat var det dags för oss att dra upp till Cairns. 

Vi fick lift av en gammal gubbe som visade oss lite mindre turistiga ställen runtom i Mission Beach. Han visade var hade bott när han var liten och var han brukade plocka mango. Riktig mysgubbe! 

Med nästa lift kom vi ända upp till Cairns. Det var en ung tjej som hade en annorlunda livshistoria. För det första visade det sig att hon bott en del i Sverige och innan det i mellanöstern. Hennes historia var verkligen utöver det vanliga. Kidnappad som barn utan att helt veta om det och sen träffa sin mamma när hon blev äldre. 

Vi stannade till i Innisfail där hon skulle på ett möte innan vi drog vidare upp till sista staden på östkusten. Eftersom det var min födelsedag passade vi på att fika. En riktigt fin flat white kaffe med fikabröd och paj. 

Det var inte så långt kvar till Cairns efter Innisfail. Sophia släppte av oss vid vårt hostel och vi kramades hejdå. 

Nu var det dags att utforska ny stad igen. Vi gick omkring i denna lilla stad, tittade på båtar i marinan och tog en promenad på boardwalken som löpte längs med vattnet. 

På morgonen vid frukost hade jag fått ett födelsedagskort av Molly, innehållande små lappar med bestämda tider då jag fick läsa dem. På ett av dem stod det att jag skulle välja vilken typ av mat vi skulle äta på kvällen. Jag fick tre avternativ. 1. Leta upp någon restaurang/bar. 2. Köpa något gott att grilla och sedan eventuellt gå ut och ta ett par drinkar. 3. Strunta i mat och bara krypa iväg. (Internskämt) 

Jag hade mer eller mindre bestämt mig för vad jag ville. En mysig restaurang med god mat tycker jag passar fint på en födelsedag. Vad jag inte visste helt var att valet tydligen inte helt var mitt? 

Vad som hände på kvällen är fortfarande riktigt svårt för mig att förstå. 

Vi tog en sakta och lugn promenad på boardwalken och jag sa till Molly att en mysig kväll på restaurang var det som verkligen skulle passa mig bäst. Vi gick förbi flera restauranger och tillslut hittade jag en riktigt inbjudande en. Rustik inredning, perfekt belysning och lagom med folk. 

Molly höll med om att det var en bra idé och vi gick in. 

Då frågar Molly om det finns "table for four?" 

Jag, mitt dumma nöt, påpekade det efter de pratat färdigt och det verkade vara som jag misstänkte. Molly sa fel, snubblade på orden, och tänkte inte på vad hon sa. Det händer oss jämt och ständigt så det var ju ingen konstigt i sig. 

Vi gick vidare in till där första servitrisen visat oss var vi skulle beställa. Molly tyckte här att det skulle vara en bättre idé att ta ett bord först och frågade då var jag tyckte vi skulle sitta. Ute? Nä, däruppe vid soffbåsen tyckte jag såg mysigt ut då det var fullt därute. 

Vi gick de två trappstegen upp dit och Molly pekar på bordet jag sett och säger "nämen! Jaja, vi tar väl det här då!". 

På bordet ligger ett reserverat-lapp där det står "Molly". Jag tyckte Molly var lite pinsam som bara satte sig vid en främlings reserverade bord, men sen började en bit falla på plats. Men hur? 

Jag hann inte tänka längre än så innan jag vänder mig om och får se Hannah och Lena, två fantastiska tyska tjejer som jag lärde känna på Fraser Island tidigare på östkustresan. 

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi ha kunnat gissa att de skulle komma dit. Jag blev så överraskad så jag kundr inte säga någonting. Mina ögon råkade svämma över och vi bara slängde oss i varandras famnar. 

Men hur?? 

Jag förstod absolut ingenting. Och för Molly verkade det förvånande. 

När jag efter att vi beställt maten, fått pusselbitarna på plats var det fortfarande så svårt att förstå. För det första trodde jag att det var jag som hade valt att ens gå på restaurang, och för det andra jag som valde vilken av alla dessa oändliga restauranger på strandlängan vi skulle äta på. 

Men hur kunde detta då hända? 

Jo, tydligen hade Molly varit i kontakt med Hannah och Lena ända sen Airlie Beach då vi mötte dem snabbt vid poolen. När jag besökte toaletten hade planerna tydligen börjat sättas i verket. 

Sedan dess hade de haft kontakt och restaurangen var bokad sedan innan då de hade sett på internet att den verkade bra. Det var alltså bara en slump att jag valde den som vi faktiskt skulle till. Helt otroligt. 

Nästa sjuka grej var att Hannah och Lena hade smugit efter oss längs restauranggatan och gömt sig bakom menyskyltar då det fanns risk att jag skulle se dem. De hade tillochmed ringt Molly medan vi gick där, men Molly spelade och sa att det var ett 031-nummer och att någon ringde fel. (031-nummer finns här nere också.) 

De hade också smugit in på restaurangen precis efter oss och enligt Hannah hade folk börjat fråga dem vad de höll på med när de gömde sig under bardisken och bakom mindre menyskyltar de höll upp framför ansiktet. 

Historian känns fortfarande helt otrolig. Jag får medge och säga att Molly är lite otrolig. För hon, hon är riktigt kass på att ljuga och jag känner henne vid detta laget. Trodde jag.   

Jag fick helt fantastiska presenter också. Molly hade lagat min fotlänk som gått sönder samt adderat en egengjord länk, Jag fick mängder med choklad från alla tre, ännumer godis, ballerinakakor och falu rågrut! 

Vi hade inte varit där än, men i Cairns finns ett svenskt café, café fika, där man kan köpa sådant.