musicandlyrix

Jag följer Christer och Morgans program "Christer och Morgan rapporterar - en timme innan sex" ganska så slaviskt. Jag är en stolt medlem av poddfolket helt enkelt. 

I programmen de som gått de senaste veckorna har de då bjudit in oss p3-lyssnare till en fest på Pustervik, och det fick man ju bara inte missa! Så jag och Isabella drog dit, och även Samuel och Alicia hakade, vilket var riktigt kul! Kvällen var den bästa på riktigt riktigt länge. 

Vi började med att fixa iordning oss hemma hos mig. 

I bilen in så började vi lyssna på programmet och jag var inte sen med att skicka in en selfie med oss på. Och vet ni? De läste upp den direkt! Redan då visste vi att det skulle bli ett riktigt fett party! 

När vi parkerat så bestämde vi oss för en öl på Bishops 

Och sen gick vi över vägen till Pustervik där vi möttes av våran underbara "vänner", Christer, Morgan, Hanna och Rasmus som kramade om varenda kotte som skulle in. Alltså vilka Fina människor! Precis som man föreställt sig att de skulle vara! 

Kvällen var hur grym som helst! Det var spelningar, galet DJ:ande och bara såå härlig stämning! 

Det var gratis godis som P3-folk gick och bjöd på, och även vegankorv senare på natten. Inte varje party man står och käkar korv samtidigt som man fuldansar. 

Faråker spelade. Grym kille! 

Vi passade även på att ta massa selfies. Här kommer några. 

Alltså ni anar inte hur grymt det var!! Om jag är hemma nästa gång det är P3-Fest i stan, då vill jag dit igen! 

Hjärnan var totalt i fokus, och det kändes verkligen som om jag hade tunnelseende. Hur kändes kroppen? Har jag sovit tillräckligt? Druckit mycket nog? 

Det klaffade rätt ungefär överallt kändes det som. Enda negativa var nog egentligen att jag lyckades dra på mig en förkylning veckan innan varvet. Alltså då jag egentligen skulle hårdtränat för sista gången. 

Istället fick jag ta en lugn men tung 11-kilometare i Trollhättan på tisdagen som avslutning på uppladdningen. Sedan var jag mer eller mindre redo. 

Göteborgsvarvet är en fest. Alla pratar med alla och är allmänt glada och förväntansfulla. Tillochmed innan man kliver på bussen på morgonen så börjar folk prata med en om Varvet. Man blir så glad. Vi har alla ett stort gemensamt intresse. Löpning. Elit som vardagsmotionär. 

Väl på plats vid Slottskogsvallen var det dags att hämta ut nummerlappen och chippet. Äntligen. Då var man färdigklädd. Fem timmar kvar. Äta, strosa runt och titta på mässan, kissa, vila. 

Det är verkligen svårt att beskriva stämningen med ord. Min trogna vän Isabella var nästan överrumplad. Hon ångrade sig och ville också springa. Bara för att. 

Sedan var det dags. Jag startade i startgrupp 23. 15:46. Lite halvtråkigt eftersom det var jag och alla nybörjare. Jag sprang i ett annat namn för två år sedan vilket gjorde att jag gled bakåt i ledet. 

Loppet var faktiskt jobbigare än väntat. Benen blev tunga snabbt och jag fick pressa mig länge innan jag saktade av och gick några steg. 

Solen visade sin bästa sida vilket gjorde att allting blev ännu lite jobbigare, men struntsamma. Känslan av att kunna pressa sig själv till målet är fantastisk. Åtminstone när man väl kommit dit. 

Att springa igenom duscharna, ta en extra mugg med vatten bara för att kunna svalka kroppen - underbart. För att inte tala om vätskan man får i sig. Så fort man klunkat i sig de få munnar ur muggen så längtar man till nästa vattenstation. 

Nåväl. Tillslut var jag i mål. Vad skulle det nu bli för tid? 

Jag har som mål att springa under två timmar. Det slutade på 2:05:33. Två minuter snabbare än för två år sedan. 

Vet ni? Jag är jättenöjd ändå. För det första var vädret så varmt att man måste vara glad att man ens tog sog runt. För det andra var jag ju förkyld innan och kunde inte träna som jag borde gjort, och en annan intressant faktor är att jag faktiskt väger ca 10 kilo mer än vad jag gjorde för två år sedan. Bara det gör mig väldigt glad. 

Jag är så stolt över att jag återigen kunnat prestera och komma runt på Varvet. Medaljen, den otroligt fina blåguldiga medaljen hänger upphängd så fint här hemma nu. 

Jag är så stolt över att jag kan springa. 

Här kommer lite bilder. 

Nationella Ungdomskören 

Maja-Stina och jag är redo för festmåltid i Malmö rådhus. 

Det är Hanna och Klara också! 

Enorm kristallampa

Enorma målningar i Landstingssalen

Fantastiskt god mat. 

Jag har även under dessa dagarna kunnat dreggla lite över korsvirkeshusen..