musicandlyrix

Hej!

Alltiallo, }

Jag har haft lite problem med min telefon från och till. Därför har det inte blivit något bra med bloggandet. Det har också varit klurigt med tanke på att internetet inte är något vi kan snåla med. 
Jag har skrivit det mesta och har det inklistrat i mina anteckningar på mobilen. Dock har jag lite dåligt med bilder och inlägg från Alice Springs. 

För att göra en två och en halv månads historia riktigt kort kan jag berätta att vi arbetade, flitiga som små myror, under denna tid. Alice Springs var en väldigt annorlunda stad som gett oss många minnen som vi mycket väl kommer att komma ihåg. 

Jag kommer att lägga till hela Alice-historien senare men väljer att hoppa över den nu eftersom tiden här börjar att rinna ut. 

Jag kommer dock att ge er den sista, och helt klart en av de bästa händelserna från Alice Springs. 

Larapinta. 

Whitsunday Islands

Alltiallo, }


Lördagen den 30 maj klev vi på båten Southern Cross för en två dagars segling runtomkring Whitsunday Islands.

 Vi hade valt en båt som var mindre party och det kändes som vårt val blev perfekt för oss. Vi var bara tio pers plus två crew och det var riktigt mysigt! Vi seglade som sagt, och första dagen stannade vi till vid två olika snorkelställen. Det var första gången vi snorklade här i Australien och det var som att komma till en fantasivärld! Så många fina färger! Jag trodde inte det kunde finnas så fina fiskar. Min favorit blev en fisk som var klart rosa, gul, blå och ljusgrön. Fenorna var mer som fågelvingar än som vanliga fiskfenor. 




På kvällen körde vi lite drinkspel men ingen (förutom två brittiska tjejer) var sugna på att parta till det ordentligt. 

När vi vaknade nästa morgon vaknade vi till ljudet av havssköldpaddorna som tog deras första andetag för dagen. 

Vi gick upp på däck och det var riktigt många som var runt båten och som titt som tätt kom upp till ytan och tog ett djupt andetag. Det var inga små varelser inte. Riktigt stora! 

Vi seglade sedan bort mot det som är huvudmålet för seglingen runt Whitsunday. Whitehaven Beach. En strand så finkornig att har man med sig något elektroniskt så är det stor risk att det förstörs eftersom det liksom letar sig in i apparaten och förstör den. 
Sanden är så finkornig och porös så den reflekterar så mycket solljus att man verkligen var tvungen att smörja in sig överallt, även under näsan liksom. 



Pandora, tjejen som var crew tog med oss till en lite mer skyddad och mindre strand där vi var ett par timmar innan vi gick till utkiksplatsen och såg den mest magnifika stranden någonsin. Alla turkosa färger var som penslade allteftersom tidvattnet blev lägre. Vi kunde också se större stingrockor simma omkring långt därnere vid havskanten. 


Det sista vi gjorde innan vi seglade (med hjälp av motor på grund av svag vind) var att snorkla på ett sista ställe. 
Det ska bli riktigt kul att komma till barriärrevet nu och förhoppningsvis kunna se några hajar också. 

Väl i hamn gick vi till vårt förra hostel där vi hade våra väskor. Men innan vi plockade ut dem så samlades de flesta av oss från båten på en restaurang där vi käkade ihop. Troligtvis den sämsta restaurangupplevelsen någonsin då det tog bedrövligt lång tid innan vi fick vår mat. För Lisa, en tysk tjej som vi blivit vänner med, tog det över en och en halv timma innan hon fick sin mat. Så nä, är ni i Airlie Beach så ät inte på Down Under Bar. 


Nu kom nästa problem. Eller ja, problem var det väl kanske inte, men vi hade inte bokat någonstans att sova. Vi kunde alltid gå en timme ut ur själva huvuddelen av byn men det var riktig varmt och vi var riktigt trötta. Vi hörde sedan att man kunde campa för fem dollar vid ett av hostelena men innan vi hann gå och boka det så kom Pandora fram till oss och sa att vi gärna kunde sova på hennes och hennes killes båt. Skön säng, varm dusch och mängder med mat som blivit över. Det var inget snack om saken. Vi var så tacksamma! 
Pandora och hennes kille har också liftat en hel del så vi hade ett bra och intressant samtalsämne. Riktigt kul att kunna dela historier och kunna peppa varandra för att verkligen försöka fortsätta med detta för att lära känna fler underbara människor och utbyta lärdomar.



Byron och Australia Zoo

Alltiallo, }

Vad jag inte berättade i tidigare inlägg var det vi hann göra i Byron och Brisbane innan vi for iväg norrut till Noosa. 
Efter surfcampet kom vi med en greyhoundbuss tillbaka till Byron där vi skulle spendera nästa natt och följande förmiddag. Från surfcampet hade vi fått vouchers för att kunna låna varsin surfbräda i två timmar eller så kunde vi låna cyklar. Valet var ganska lätt. Bräda blev det. De brädorna som vi surfat på den föregående veckan var ganska tjocka och bestod delvis av frigolit. De som vi nu fick låna var supertunna, lätta och både smalare och kortare. Vi kunde räkna ut redan innan hur det skulle gå. Balansen var riktigt svårfångad och det var inte många sekunder man kunde stå på brädan innan man nosdök. Jag kunde bara testa några gånger innan min enda fena på brädan gick av. Molly var desto bättre på sin bräda och lyckades surfa ett par gånger innan vi bestämde oss för att få tillbaka och hyra cyklar den sista timman. 
När vi kom tillbaka sa de att vi kinde ha cyklarna hela dagen om vi ville. Självklart tackade vi och tog emot men vi visste ju att vi inte hade mycket tid att röra oss på innan vi behövde dra oss till Brisbane. 

Vi cyklade upp till fyren där vi var för några veckor sedan, låste dem där och gick ner till en udde och åt en mysig lunch. 


På vägen tillbaka blev vi stannade av två män som undrade om vi ville testa hanggliding. Det var till ett riktigt bra pris och vinden var tydligen perfekt. Men vi hade ju egentligen inte tid... Men samtidigt verkade det ju så spännande! 
Efter en kort stunds funderande så bestämde vi oss ändå för att göra det. 
Vi gick upp för en backe till en ramp där vi skrev på papper medan männen vecklade ut glidarna. Sedan var det dags. 


Brian som jag gled med visade hur jag skulle hålla och sedan skulle vi springa av rampen, rätt ut i luften, på tre. Ett, två, tre! 


Och vilken känsla! Verkligen surrealistisk! Där gled vi omkring i ca 25 minuter och kände oss som stora fåglar. Molly och Ash gled omkring nära oss också och de var riktigt nära en fågel som Molly lyckades fånga på bild. Hon hade min telefon på sig utan mitt vetande. Rolig överraskning när vi kom ner! 



Detta var alltså något helt oplanerat, men så värt! Det är ingenting man gör varje dag! 

Den andra saker vi gjorde innan vi lämnade Rick i Brisbane var att besöka Steve Irwins Zoo. Jag tror att speciellt min Mormor tycker det är spännande eftersom hon så ofta det på hans program på Animal Planet när han fångat både krokodiler och ormar. Eller hur Mormor? 

Tyvärr är ju Steve avliden sedan några år då han blev skadad av en stingrocka, men hans zoo bara växer och växer. Vi såg allt från drakar till en krokodilshow i crocoseum. Vi vandrade igenom Afrika och Sydostasien även Australien där vi äntligen fick klappa koalor! Vi var också väldigt nöjda efter att efter så lång väntan få se den Tasmanska pungdjävulen! Vi var så nära den i november på Maria Island, men vi såg den aldrig. Men nu!  



Här kommer några fler bilder på vad vi såg på zoot. 



En drake. 


Lemurer. 



Mängder med ormar. 



Denna killen. 








Krokodilshow. 


Men nu har vi farit norrut. Mot Fraser Island. 

Skrivet: för längesedan. 

Tongariro och Mt Ruapehu

Alltiallo, }

Torsdag 25 februari. 

Nitton kilometer. Kuperat. Spångar. Vulkaner. Rök. 

Tongariro crossing var fantastiskt. Man trodde inte det var sant när man väl kommit upp och såg lite vy. 


Vi hade hört från flera människor att Tongariro crossing är kanske den bästa vandringen man kan göra på nordön. Det stämmer nog ganska bra. 






Vi hade enorm tur med vädret och kunde se riktigt långt. Det enda vi inte kunde se var Mt Dooms topp, en vulkan som låg intill vandringen. Men vi såg folk som gick uppför kanten på den, rakt in i ett tjockt moln. 

Dagen därpå, fredagen den 26 februari, hade vi planerat något som vi alla längtat efter. Framförallt Stefan. Detta var hans grej. Vi andra älskar det också, men Stefans hjärta bultar eventuellt ett par extra gånger mer för detta. 
Nu skulle vi klättra berg. 
Mt Ruapehu. 2979 meter över havet. 

Vi satte som mål att klättra över Kebnekajses höjd. Det kändes rätt ballt. Eventuellt och förhoppningsvis skulle vi kunna slå Galdöpiggens topp också. Men allt över Kebnekajses höjd skulle bli en bonus. Och självklart ville vi alla till toppen! 
Stackars Stefan slet och kämpade med en ilsken förkylning som bromsade honom både på vandringen dagen innan detta och även denna dagen. Han gjorde så gott han kunde och mer därtill men någonstans måste man stanna upp och lyssna på kroppen. Och den var inte redo för bergsbestigning. Inte denna dagen. Vandringen dagen innan var riktigt tuff med förkylning men det gick. Men det är annat att klättra upp för berg och hela tiden ha  hög puls. Han fick ge sig. Stackarn. 

Men vi andra trampade på. Vi plockade drygt 1170 höjdmeter innan vi tillslut faktiskt nådde toppen. Vi klarade det! Hela vägen upp! 


Och vilken utsikt. Vi var helt tagna. Från att från början stå i ett stort vitt moln i bitande kyla och inte se mer än kanske 50-100 meter runtomkring sig så klarnade det och vi såg något helt fantastiskt. 
Det var enorma landskap som sträckte sig ända bort till horisonten över havet. Det är då vi vänder oss om och ser en enorm glaciärsjö i en lika enorm krater. Stenformationerna runt var också helt magiska. 



Vi befann oss där uppe i över en halvtimma. Det togs vanliga kort, Molly och jag gjorde äntligen vårt freedom-kort och vi filmade litegrann med både min och Stefans GoPro. Efter att ha kalasat och firat med en müslibar så gick vi ner alla dessa höjdmeter igen till Eszter och Stefan. 
Stefan var fast besluten om att ta sig upp till snön och det lyckades han med. Och han slog både Kebnekajse och Galdöpiggen han också. 

Efter en sådan här klättring vill man bara ha mer. Och mer. Och ännu mer. Känslan av att bestiga toppar är helt underbar. 

En ganska intressant sak som Stefan berättade för oss när vi kommit ner igen var att detta berg var en aktiv vulkan. Vi visste alltså inte helt säkert att glaciärsjön faktiskt var en krater. Wopsie! 

Femte Januari

Alltiallo, }

Idag är det redan den femte Januari. Dagarna flyter på och vi sliter för fullt ute på åkrarna om vi inte står i skjulet och sorterar bort ruttna potatisar. 

Idag har vi nog haft den bästa farmdagen hittills. Det började med att vi var och plockade ogräs i nästan tre timmar. Sedan kom Dallas, supervisorn och sa att vi kunde hänga med och plocka pumpor tillsammans med en del andra. 

När vi kom dit så blev vi uppdelade mellan tjejerna och killarna. Vi tjejer stog på själva harvestmaskinen och lade i pumporna i stora lådor, bins, som är kanske 120x120x80cm stora. 
Vi sorterade bort de som var skadade av solen eller de som var för gröna. Alla jobbade riktigt hårt och vi tjejer hade riktigt kul tillsammans även fast tempot mestadels var snabbt. Killarna gick omkring på fältet efter ett stort rullband som stack ut där de la pumporna innan de åkte upp till oss. 

Ibland stannade allt upp, exempelvis när de hittade en hel flock med redbacks, svarta änkor, eller när det kom en meterlång orm slingrandes förbi. 
Annars slet alla på riktigt bra och vi var riktigt nöjda med dagen. Vi fick en hel del bins fyllda och vi tog med oss en stor pumpa hem hit till caravanparken som vi nu har rostat ihop med lite potatis och lök som vi ätit ihop med stekt ägg. Mycket gott. Och även idag går vi till sängs nöjda och glada. 

Ps. Vill inte skryta, men armhävningarna funkar riktigt bra för oss fortfarande. Nu ikväll ska vi göra 78 stycken. Men det bästa var faktiskt den förste Januari. Jag slog tidernas rekord och satte HUNDRA stycken. Helt galet. Inte de djupaste armhävningarna, men de var ändå armhävningar och de var på tå. I rad. 
Jag är lite stolt och tycker att jag kan få lov att vara det. Kändes riktigt bra att inleda det nya året på det viset. 

Hitchhiking, abalone and new friends

Alltiallo, }

20-21 november

Vad som hände precis är helt galet. 
Efter att ha bestigit Mt Mason (eller ja, Molly var den som faktiskt nuddade toppen) så skulle vi bege oss till ett ställe som heter Sheffield som ligger några timmars bilfärd bort. Vi skulle återigen lifta och blev först upplockade av tre asiater som knappt kunde engelska. 
När vi vandrat en ganska bra stund så stannar det en typisk australiensisk bil med flak och två killar stiger ur och hjälper oss med att slänga upp väskorna på flaket. De skulle mot Launceston vilket passade oss perfekt med tanke på att det ändå är vägarna förbi och att vi kunde lifta vidare därifrån. 
"We'll just grab something to eat if thats okay for you. We don't know what you think about oysters and mussles but we've been sort of saved up for that. And we can share, we know how it is to be on the travel." 

Så vi åt alltså musslor och ostron ihop med två killar som plockade upp oss på vägen. 



De hade också varit ute och campat men de hade varit ute i ett par veckor. Så man kan säga att det fanns inte en enda fräsch kotte i bilen. 

Historien slutar inte här. I bilen så pratade vi lite om varje och de berättade att de båda läste marinbiologi och Simon, han var precis klar och väntade bara på examensresultaten. Micah hade ett år kvar. 

Vidare på trippen så erbjöd Micah oss att tälta på deras bakgård hemma hos honom till dagen efter eftersom det var lite sent att fortsätta lifta vid den tiden på kvällen. 
Simon erbjöd sig också och Micah ringde sin mamma som sa att det var helt okej. 
Sedan blev vi alltså inbjudna till Micah där vi inte alls tältade, utan vi fick bo inne i ett fantastiskt vackert hem. Vi träffade även hans föräldrar och vi fick låna duschen vilket var otroligt skönt efter att vi inte duschat ordentligt på flera dagar. 

När vi fräschat upp oss gick vi över till Simons ställe och han är en föredetta kock och han gjorde antagligen den finaste maten vi någonsin ätit. 
Simon och Micah har en speciell licens för att få fiska något som kallas Abalone. De hade hittat en hel del och den tillagade de och vi åt god klyftpotatis och sallad med getost till. Kändes som vi var i himlen eller något liknande ställe. 




Familjen som Simon bodde inne hos är riktiga klättringsfantaster och efter maten gick vi ner i källaren och klättrade på deras alldeles egenbyggda klättervägg. 
När klockan blev halv elva så skulle föräldrarna i det huset gå och lägga sig och eftersom de bodde i rummet precis ovanför så ville vi inte störa dem mer. Vi hade tre val. 1. Sätta oss i Simons rum och bara hänga. 2. Dra hem till Micah igen och chilla på verandan. 3. Gå hem och sova. 

Valet var hyffsat lätt. Det var otroligt schyssta killar och vi ville hänga med dem mer så vi bestämde oss för att gå hem till Micah och inta verandan. 

Vi ordnade med kuddar och en madrass på deras utesoffa så alla vi fyra satt där under en sovsäck vi hade lagt över oss och hade den mysigaste kvällen någonsin. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Det roligaste var när de försökte förklara för oss vad en s.k. "Bogan" är. Det är tydligen en typ av folk som man kan känna igen bara man tittar på dem. Lite alkis, skräpiga bilar med stora bokstäver på rutan, de som bara går omkring och svär osv. 

Vi satt där under sovsäcken ända till klockan tre på natten. Med en vy över floden som rinner in i staden. Lite magiskt. 

Nästa morgon åt vi frukost och packade sedan ihop för att lifta till Sheffield där vi skulle bo på en liten farm och arbeta för mat och boende. 
Men innan dess bytte vi kontaktuppgifter eftersom vi redan på middagen hos Simon hade pratat om att klättra ihop någon dag snart. 




 

En magisk del av Melbourne

Alltiallo, }

Idag var en sån dag då vi bara fixade massa ärenden som fullständigt tröttade ut våra redan ganska skrumpna hjärnhalvor. Vi gick till banken och öppnade våra nya konton, vi fixade telefon som jag skrev i tidigare inlägg och vi ringde även vår första Couchsurfinghost! 

Han skulle sluta jobbet på kvällen och då skulle han höra av sig igen. 

Vi var så trötta att vi råkade somna på hotellrummet och när telefonen ringde blev det lite småkaosigt när han säger att han och hans vän ska möta upp oss utanför porten om ca 10 minuter. 

Och så blev det! 
Men vad vi inte riktigt var beredda på var att de ville bjuda ut oss på varsin drink, så det blev att snabbt byta om till något vi kunde ha ute. (Vi har nästan endast tränings- och funktionskläder.) Men vi löste det och de bjöd in oss till ett ställe som såg riktigt lugnt och mysigt ut. 
Men vad händer? Den ene killen, tror han heter John, våran surfhostares kompis, öppnar något som ser ut som en lönndörr. Så häftigt! Men sen kom det bästa. 
Han drog i en bok som stod i en hylla, och plötsligt glider en annan hylla ur vägen. Där är trappan till nedervåningen och den absolut snyggaste baren jag sett! Svårt att beskriva hur den såg ut, men tänk er att hela väggen ovanför en bar på kanske 10 meter var som en vinkällarhylla. Riktigt snyggt! 

John bjöd mig på en god öl och Molly på någon sour variant av drink. Vi hade en trevlig kort stund ihop innan vi åkte och lämnade våra största väskor hemma hos Mik, där vi flyttar in imorn. 

Detta är ju en helt ny och främmande upplevelse, men jag hoppas det kommer gå bra. 

På tal om främmande upplevelse. Att åka med någon som kör på passagerarsidan och även "fel" sida av vägen, det är förvirrande! 




Med 40 dagar kvar

Alltiallo, }

Tiden går så ruskigt fort. Oftast när folk säger så så är det med en negativ betoning men just nu är det raka motsatsen. Okej, det finns visserligen några punkter som gör det yttepyttelite negativt, men ju mer man tänker på de negativa så är även de positiva. 
Jag vet att ni vet varför jag tycker detta är positivt. Jag menar, läs bara rubriken en gång till. Det är 40 freaking days innan jag och Molly flyr fältet! 
 
Det negativa är det lilla att jag vil träffa så många innan jag åker. Folk som betyder sådär lite extra mycket för en. Men saken är att det känns som om tiden går så fort att jag inte kommer träffa alla.
På söndag åker jag till min älskade mormor och min älskade morfar för att stanna där till tisdag, och då ska vi ha riktiga toppendagar ihop har jag bestämt. Det blir att äta ute och baka bullar hemma och så bara mysa. 
Fjärde oktober åker jag ner till Småland till  min fadder och mitt fadderbarn med familj för att stanna där tills den åttonde då jag hoppar av redan i Värnamo för att sova över hos Kråkan. Men jag ska hinna med så mycket mer! Förhoppningsvis kan en hejdå-fest bli av, men det måste kollas upp en hel del saker innan dess. 
 
De flesta dagar jag har kvar nu här hemma planeras in i detalj känns det som. Det är på grund av att jag jobbar så mycket också. Denna veckan jobbar jag sex av sju dagar, eller rättare sagt, fyra dagar och två nätter. Så det är mycket som ska knös in därimellan. Till exempel en flytt. Bara en sån sak. En flytt gör man ju inte på två minuter. 
 
Över till reseplaneringen. 
 
Det som bekymrat mig lite mer är detta med försäkringar. Ska man ens ha en försäkring? Ska man bara köra och skita i det och på det viset spara in massa pengar? Svaret är: Nej. Det är bäst att ha en försäkring, och det har jag fixat idag! Känns skönt att det ordnades så smidigt och inte alls var så dyrt som jag hade befarat till en början. Idag har jag också pratat i telefon med Molly (som jag åker med om ni missat det) och vi babblade på i tre timmar. Underbart!
Ännumer planering gjordes och färjan som ska ta oss till Devonport på Tasmanien är bokad och betald. Måndagen den 27 oktober reser vi dit. När ska vi tillbaka till Melbourne igen? Ingen aning! Båda tänkte först att vi skulle boka biljett tillbaka så vi har koll på det. Sen sa vi ungefär samtidigt att det är dags att släppa loss och bara se vad som händer, så en tillbakaresa får bli när vi känner för det helt enkelt! 
 
Ungefär så ser det ut just nu. Och som jag sagt tusen gånger tidigare så är vi mer redo att pka nu än någonsin! 
 
Över och ut!

I väntan

Alltiallo, }

Just nu väntar jag på två saker.
 
1. Mitt nya pass.
 
2. Min nya GoPro Hero 3+ Black Edition Action Camera.
 
 
 
Mitt pass är färdigt och ligger och väntar inne i polishuset. Dock är det ju Sveriges nationaldag idag så det var tydligen stängt.
 
Igår klickade jag hem en sånhär
 
Till den köpte jag ett headstrap och ett cheststrap
 
 

Annika

Alltiallo, }

Jag har en kompis som är hur modig som helst. Hon vill jobba i FN i framtiden, men då måste hon först lära sig franska. Så vad gör hon? Hon tar sitt pick och pack och drar till Frankrike. Shoopshoop! Bara sådär! (Typ så) 

Utan en enda kotte som följer med henne, in i ett land där ingen kan snacka svenska och där de är kassa på engelska. Dit drar hon. Hur modigt??


I förrgår pratade jag med denna pärla på Skype. Såå skönt att kunna höra att hon under alla konstiga omständigheter mår bra! Jag kan säga att jag hade aldrig, aldrig vågat mig på en sån snäv gir som hon gör i sitt liv. Så fantastiskt! 

Alla vi som känner henne beundrar verkligen henne till max, och det hoppas jag att hon förstår! Vi älskar henne till 100%! För så fantastisk är hon!  

På hennea Skype så stog det: Gör som havet - våga! 
Och det är ju precis det hon gör! Så otroligt häftigt! 

Annika, du är otrolig! 







Besök

Alltiallo, }

Och så äntligen fick de se hur Mome bor! 








22 Mars

Alltiallo, }

Hej! 

Idag har varit en dag med en hel del flängande hit och dit. 

Först var jag på Leos Lekland med mitt fadderbarns familj plus min mamma och lillebror, sedan åkte jag hen till mamma och gick ut med denna rackaren 



Jag besökte även mina förra grannar, som för övrigt bor i världens mysigaste hus. Det doftar cigarettrök. Såå mysigt bara. 
Jag skulle aldrig få för mig att röka, men jag kan inte säga att jag alltid tycker att det stinker, för det gör det inte. Dumt nog nästan. 


Underbara människor! 

GBG Horseshow

Alltiallo, }

Hej!
 
För nästan en vecka sedan, i lördags, då hade jag och goa Mattis en riktigt kul dag på Gothenburg Horseshow. Vi började med att gå vilse inne på mässan men efter ett tag hittade vi vägen till Scandinavium och tävlingsarenan.
 
 
 
Vi hade glajjor på för att se lite tydligare
 

Och för att inte se något alls.
 
 
 
 
En riktigt kul dag alltså! Och snabbt gick den!
 
Tack så mycket Mattis! Underbart att du ville haka!
 
 

Changing the color of my hair

Alltiallo, }

Vips blev jag brunett! 











Har alltid haft en liten dröm om att vara brunett, men har aldrig riktigt vågat, men nu gjorde jag det bara. Jag är skitnöjd! Bästa Isabella hjälpte mig, och hon är grym!! Tack! 

Vi drar till fjällen!

Alltiallo, }

Hej!

Nu ska ni få höra! Imorgon ska jag iväg, och jag kommer inte tillbaka förrän nästa lördag. Jag ska till fjällen!

Det är faktiskt första gången för mig, så det kommer bli speciellt. Jag har endast stått på slalomskidor kanske tre gånger tidigare så då kanske ni förstår hur bra jag är på det. Jag är så sjukt taggad, ni ska bara veta! På denna veckan ska jag lära mig att åka sjukligt bra, så är det bara! Kommer antagligen ha en blågröngul och snygg rumpa men vad gör det? För det första är jag inte rädd för att slå mig och för det andra så föddes jag ju galen så det går hand i handske!

 

Så imorgon kl 06 så ska jag gå upp. Klockan 07 drar vi! Sara, Johan, Gustaf och jag tar bil upp hela vägen upp till Sälen. Jag och Sara, brudarna som älskar att köra bil, ska sköta ratten. Vi ska bo hos Hanna som jobbar däruppe på Credos fjällgård (där vi också ska bo), och självklart ska hon vara med oss i backarna så mycket hon bara kan, och så ska vi hänga hela kvällarna ihop. Underbart att träffa en av bästisarna igen!

 

 

 

 

 

 

Ullared igen

Alltiallo, }



En snabb uppdatering mitt i kaffepausen. 

Min Loppa

Alltiallo, }

Från 2-7 Januari var jag hos mitt älskade fadderbarn och hennes familj i Småland. Underbaringar hela bunten! 


























Nyårslistan

Alltiallo, }

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag gör alltid nya saker. Exempelvis har jag flyttat hemifrån på riktigt. Till en alldeles egen lägenhet. 

Har du några nyårslöften?
Det har jag! Hör och häpna, jag ska försöka gå upp 10 kg. I muskelmassa alltså. Det blir till att kämpa!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen av mina närmaste vänner.

Vilka länder besökte du?
Storbritannien, Grekland och Turkiet

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Finns en hel del datum att komma ihåg. Men 4 Juni var nog det största. Mer om det på sista frågan.

Största misstaget?
Jag väljer att inte se saker som misstag utan som någonting man lär sig på. Men om jag tänker noggrant efter så vet jag inte om jag gjort något speciellt dumt misstag faktiskt.

Bästa köpet?
Oj. Min Iphone? Eller min goa soffa?

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, träningsgrejer och fikor skulle jag tro.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oja! Träffade en riktigt fin person, dock var det ingenting som höll för oss, men jag är ändå glad att vi träffades.
Sen så blir jag alltid lika glad när mina underbara vänner som fått för sig att bo längre bort, kommer hem igen. Det är glädje!
Turkiet-resan med Isabella var något av det allra tokigaste och bästa också, utan tvekan!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Den största av de största - Avicii med Wake Me Up
Envy - Am I Wrong
The Royal Concept - Cabin Down Below
Alex Clare - I Won't Let You Down

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare! Det har ju hänt så mycket roliga saker!

Vad önskar du att du gjort mer?
Tjänat mer pengar haha. Åkt utomlands ännumer, badat i havet mer, gjort massa somriga saker mer. Jobbade exakt hela sommaren så jag missade det mesta av den, tyvärr.

Favoritprogram på TV?
Måste nog säga sporten. Vinterstudion, Premier League-matcherna m.m.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jag firade den på bästa tänkbara sätt. Jag tog studenten på samma dag så det var ett ordentligt firande! Jag kan nog säga att det var den bästa dagen i mitt liv ungefär. Så jobbig som skolan var, och den lättnaden som uppstod när man inser att allt plugg verkligen är över. Underbart.
 
 

Julen som var

Alltiallo, }

Julafton innebar 25 timmars vaket tillstånd. Natten gick bra att jobba men det var riktigt segt framåt 4-5. 

Nu är jag ledig i en oviss tid igen vilket känns rätt bra. 

Mellandagsshopping väntar på fredag och eventuellt swopping på lördag. Sköj! 



Jul 2013

Alltiallo, }

Julafton 2013 är nästan över. Det har varit en fantastisk dag. Bästa julen på 9 år. Och har den varit såhär bra, ja då känner jag att chansen är stor att det blir bättre och bättre med åren och man kan se tillbaka på de positiva minnena istället för de mörka och sorgsna. 

Gårkvällen, då vi normalt sett brukar sitta och lyssna på Rimstugan i P4, gjorde vi något vi faktiskt aldrig gjort innan. 
Jag tog bilen, mitt i knäckkokandet, och köpte två bingolotter till mig och min syster (som bor hos mig över jul) och vi satt och spände ögonen i uppesittarkvällen. Martin, en av alla halvsyskonbarnen var med och sjöng i kören från Chalmers, inte illa! 

Killen på översta raden där. 




Idag har vi varit hos mamma. (Efter att först, som vanligt, sjungit för de gamla) Där fick vi raskt (fast med uppehåll för lite fyrhändigt piano- och orgelspelande) pynta granen och lägga (alla tänkbara, eller inte) paket under granen. 

I våran gran skall det vara samma pynt, varje år. Det är inte ofta det tillkommer något nytt faktiskt. Här följer två tomtar som alltid har varit med, eller ja, sen jag gjorde dem i lågstadiet. Sjukt vackra. 




Idag har det även gosats en hel del med katten och hunden. Så mysiga! Bästa vänner är de också. 





Det bästa katten vet är snören, så idag trodde han/hon, Måns, att den hamnat i himmelriket för snörälskande katter. 



När vi ätit klart julmaten fick jag sticka hem från mamma. Planen var att jag skulle sova. No shit. Skulle lämna ett paket hos min käre halvbror med familj, och vips satt man där med ris a la Malta på en tallrik och ett par muggar kaffe i magen. 
Men vadå sova? Jo, det klirrar i kassan även inatt förstår ni. Hoppas natten går snabbt så jag kan hem och sova imorn. Dumt att man missar ottan men jag ska lägga datorn på magen när jag vaknar och se på någon otta på play. 


Men detta skrivet önskar jag mina läsare en riktigt God Jul. 
Grattis Jesus till födelsen! 

Kram på er ni fina!