musicandlyrix

20-21 november

Vad som hände precis är helt galet. 

Efter att ha bestigit Mt Mason (eller ja, Molly var den som faktiskt nuddade toppen) så skulle vi bege oss till ett ställe som heter Sheffield som ligger några timmars bilfärd bort. Vi skulle återigen lifta och blev först upplockade av tre asiater som knappt kunde engelska. 

När vi vandrat en ganska bra stund så stannar det en typisk australiensisk bil med flak och två killar stiger ur och hjälper oss med att slänga upp väskorna på flaket. De skulle mot Launceston vilket passade oss perfekt med tanke på att det ändå är vägarna förbi och att vi kunde lifta vidare därifrån. 

"We'll just grab something to eat if thats okay for you. We don't know what you think about oysters and mussles but we've been sort of saved up for that. And we can share, we know how it is to be on the travel." 

Så vi åt alltså musslor och ostron ihop med två killar som plockade upp oss på vägen. 

De hade också varit ute och campat men de hade varit ute i ett par veckor. Så man kan säga att det fanns inte en enda fräsch kotte i bilen. 

Historien slutar inte här. I bilen så pratade vi lite om varje och de berättade att de båda läste marinbiologi och Simon, han var precis klar och väntade bara på examensresultaten. Micah hade ett år kvar. 

Vidare på trippen så erbjöd Micah oss att tälta på deras bakgård hemma hos honom till dagen efter eftersom det var lite sent att fortsätta lifta vid den tiden på kvällen. 

Simon erbjöd sig också och Micah ringde sin mamma som sa att det var helt okej. 

Sedan blev vi alltså inbjudna till Micah där vi inte alls tältade, utan vi fick bo inne i ett fantastiskt vackert hem. Vi träffade även hans föräldrar och vi fick låna duschen vilket var otroligt skönt efter att vi inte duschat ordentligt på flera dagar. 

När vi fräschat upp oss gick vi över till Simons ställe och han är en föredetta kock och han gjorde antagligen den finaste maten vi någonsin ätit. 

Simon och Micah har en speciell licens för att få fiska något som kallas Abalone. De hade hittat en hel del och den tillagade de och vi åt god klyftpotatis och sallad med getost till. Kändes som vi var i himlen eller något liknande ställe. 

Familjen som Simon bodde inne hos är riktiga klättringsfantaster och efter maten gick vi ner i källaren och klättrade på deras alldeles egenbyggda klättervägg. 

När klockan blev halv elva så skulle föräldrarna i det huset gå och lägga sig och eftersom de bodde i rummet precis ovanför så ville vi inte störa dem mer. Vi hade tre val. 1. Sätta oss i Simons rum och bara hänga. 2. Dra hem till Micah igen och chilla på verandan. 3. Gå hem och sova. 

Valet var hyffsat lätt. Det var otroligt schyssta killar och vi ville hänga med dem mer så vi bestämde oss för att gå hem till Micah och inta verandan. 

Vi ordnade med kuddar och en madrass på deras utesoffa så alla vi fyra satt där under en sovsäck vi hade lagt över oss och hade den mysigaste kvällen någonsin. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Det roligaste var när de försökte förklara för oss vad en s.k. "Bogan" är. Det är tydligen en typ av folk som man kan känna igen bara man tittar på dem. Lite alkis, skräpiga bilar med stora bokstäver på rutan, de som bara går omkring och svär osv. 

Vi satt där under sovsäcken ända till klockan tre på natten. Med en vy över floden som rinner in i staden. Lite magiskt. 

Nästa morgon åt vi frukost och packade sedan ihop för att lifta till Sheffield där vi skulle bo på en liten farm och arbeta för mat och boende. 

Men innan dess bytte vi kontaktuppgifter eftersom vi redan på middagen hos Simon hade pratat om att klättra ihop någon dag snart.