1770
Resor, }Vi hade en kort med fantastisk tid hemma hos Phil. Vi drack kvällste utomhus medan solen gick ner, vi fick vin till maten och kunde sedan sova i över tio timmar. Verkligen välbehövt efter att det inte blivit så mycket sömn det senaste. Tilläggas bör att vi också, för första gången på hela våran sjumånaders (!) långa tripp har blivit krassliga. Båda två. Samtidigt. Men det är egentligen bara bra att vi är det samtidigt. Tidsbesparande liksom.
Nästa morgon fick vi låna hans tvättmaskin och vi gjorde lite pappersarbete medan han var på gymmet. Med pappersarbete menas att vi skriver ner våra senaste inköp i boken.
När klockan närmade sig halv tolv åkte vi till 1770. Vi kramade Phil och hunden Kaos hejdå och tog in på en campingplats.
För oss förkylda själar blev det en perfekt visit i 1770. Vi tog oss sakta med säkert ut på udden där man för 245 år (och en dag) sedan såg Captain Cook segla in med sitt skepp.
Vi klättrade även på ett monument på vägen dit.
När solen började gå ner gick vi tillbaka och gjorde mat innan vi sov gott i vårt älskade lilla tält.
Nästa morgon tog vi det lilla lugna och checkade ut strax innan tio då vi började försöka ta oss norrut. Vi tog oss ganska snabbt sju kilometer, till Agnes Water, men där tog det lite längre tid innan vi fick lift av en lastbil ut till en större och bättre väg. Efter att ha gjort lunch på vårt stormkök fortsatte vi och blev avsläppta på ett lite svårare ställe men som ändå var precis vid motorvägen norrut.
Vi lyckades inte få någon lift på ett bra tag så vi blev mer eller mindre tvungna att gå ut på motorvägen. Då kom det bästa.
En långtradare stannade och plockade upp oss och vi fick åka med honom i sju timmar, vilket betydde att vi hoppade av bara tre mil ifrån Airlie Beach, dit vi hade planerat för dagen efter egentligen. Riktigt bra! Dale, chauffören, var hur schysst som helst och han var glad över att vi inte är lika oansvariga som alldeles för många andra backpackande människor här i Australien. De flesta reser ju bara här vid östkusten och super ner sig varenda kväll mer eller mindre.
Vi har ett annat och roligare, mer äventyrligt sätt att resa på, som vi till skillnad från en del andra, aldrig kommer att glömma.
När vi hoppat ur lastbilen utanför Airlie Beach var det kolsvart ute. Frågan var var vi kunde spendera natten. Lifta när det är kolsvart ute är ju inget vi vill göra.
När vi går längs vägen stannar en bil och en glad man sticker ut huvudet ur rutan och undrar om vi vill ha skjuts till Airlie. Fantastiskt. Problemet löst!
Men var skulle vi sova? Vi hade inget ställe bokat och det var för sent att ordna något såhär sent.
Killen som vi inte kommer ihåg namnet på, hade en bra idé. Efter att han hört att vi ibland utnyttjar svensk allemansrätt även utanför vårt lands gränser, visade han oss ett helt perfekt ställe alldeles vid stranden men lite undangömt då det låg mer eller mindre i en återvändsgränd.
Eftersom det stället visade sig vara riktigt bra så har vi fortsatt att tälta där. Men imorgon kväll tar vi in på hostel så vi är i tid till vår segling till Whitehaven Beach som vi ska göra på lördag. (30-31 maj alltså.)
