Idag är lite av en kattsaknardag. Jag saknar min lilla Iris.. Jag har ingen aning om hon lever eller var hon bor, men hon flyttade iallafall. Hennes syster var för jobbig med allt hennes gosande och klängade. Måste vara någon psykisk störning hos den katten alltså.
Men här är Iris. Med sin första egenfångade mus. Näbbmus, men ändå!
Vi hade riktigt kul! Det har man alltid med dessa töserna!
Vi gjorde allt från att lära ut framstupa sidoläge till att prata Norrköping hela kvällen.
Jag gjorde en paj som faktiskt blev riktigt lyckad om jag får säga det själv! Jag har nog faktiskt aldrig gjort någon sån matpaj, men den blev bra! Kyckling och broccoli!
Jag ska jobba natt imorgon och i övermorgon igen. Två nätter i rad.
Natten igår var ju skitjobbig! Har ingen aning alls om hur jag ska lösa detta.
Imorse sov jag ca 4,5 timmar, och jag har inte tagit någon tupplur nu i eftermiddags för det var så mycket jag skulle göra. Klockan är nu fem i två och jag ska snart göra mig iordning för natten. Hoppas jag kan sova en bra bit in på söndagen så jag vrider dygnet ännumer. Det är inte alls skönt att känna det där konstiga, tunga och varma i bakhuvet när man är såhär trött. Jag skojar inte när jag säger att det åker förbi lite stjärnor i ögonvrån ibland också.
Usch. Jag tror inte jag ska satsa på det här med nattjobb alltså. Då får det vara adrenalinpåslag, full fart i en brandbil och något liv man kan rädda eller någon man kan göra glad.
Tjejerna var här ikväll och vi hade jättetrevligt! Det kommer ett par bilder imorgon eftersom min mobil har gått till sömns för längesen.
Jag är så seg, och verkligen konstig i kroppen. Men det blir väl så när man inte är van.
Jag har städat halva huset, och ska snart sätta igång med maten tills ikväll. Tänker göra en enkel kycklingpaj med broccoli och ost. Tur att jag kan ringa Kajsa-Lena och rådfråga lite innan jag låter min egan hjärna ta över.
Oj, nu glömde jag posta inlägget..
Pajen är snart klar, huset är ännumer städat och jag ska snart gå och fixa mig lite så jag ser lite mer vårdad ut.. Det kan behövas!
Som grädde på moset så kommer Anna-Märta också! En fantastisk överraskning att hon var hemma!
Hoppas på en jättego kväll med tjejerna, och om vi har tur hinner jag knäppa lite bilder.
Kommer bli så underbart när man får körkortet alltså. Kommer lipa som en gris, men åh vad skönt det ska bli!
Folk säger att man ska inte tänka att man måste klara det på första försöker, men seriöst, det hade ju absolut inte varit fel, så det är klart jag hoppas på det.
Sen kommer jag bli besviken om jag misslyckas, men jag vet ju att det är typ hälften som gör det...
Teorin måste jag plugga på mer innan jag skriver upp. Kommer nog kanske åka till körskolan t.o.m. nu på lovet för att verkligen kunna få in så mycket som möjligt.
Nu kommer såklart den frågan som de flesta ställer. Kommer du säga när du har uppkörningen?
Jag har faktiskt inte bestämt mig än, men jag tror inte jag ska göra det. Fast en person vet redan. Det är mormor. Och nej, hon ska hålla tyst om det, så ni kan inte fråga ut henne heller.
Nu har jag sovit i ca 4,5 timmar. Jag kom hem kvart över sju imorse och gick och la mig direkt. Natten var skitjobbig. Fy. Känns mindre kul att jag har två till nätter inbokade.. Menmen, det är bara att bita i det sura äpplet. Jag känner att jag måste hitta något sätt som gör det lättare att vara pigg. Jag drack en hel del kaffe i början av natten, men magen ville inte ha någonting på natten så det var ju också jobbigt
Menmen. Jag hoppas jag får redigt med cash.
Idag ska jag försöka städa. Städa i massor.
Eftersom det antagligen kommer hit två goa tjejer ikväll så ska jag fixa något ätbart till det med, och kanske baka lite bröd, för det är typ slut.
Nä usch. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hålla mig vaken idag.. Men jag får la tar några tupplurer lite titt som tätt haha.
Oj, vilken lögn jag gav er.. Det var faktiskt inte meningen.. Jag bor nämligen helt själv just nu, och jag sov hemma hos min bror igår tills idag, vilket gjorde att jag inte kunde blogga.
Just ikväll är de flesta av mina tjejkompisar från skolan ute och partar. Själv sitter jag hemma, fortfarande i min ensamhet, och pratar med min älskade mormor.
Snart ska jag iväg och göra något jag aldrig har gjort innan. Jag ska jobba min första natt! Ska bli spännande, men jag är lite småorolig över hur jag ska kunna hålla ögonen öppna.. Jag är ju inte direkt någon kvällsmänniska haha.
Jag ska jobba denna natten då, sedan söndag och måndag natt. Så imorgon natt så får jag väl försöka vara uppe så länge som möjligt också så jag inte värider tillbaka dygnet.
Har skickat lite invites till tre goa töser, så jag hoppas de kan komma hit imorgon och se på den där filmen som ska gå på fyran imorn.. Simon Pegg, en av mina absoluta favoritskådisar spelar i den, och då kan den inte vara dålig..!
Nu ska jag snart göra mig iordning för natten.
Skriver imorgon om hur det gick. Men det blir senare på dagen då jag sovit ikapp mig.
Vad är inte bättre än att shoppa av sig innan ett Historiaprov?
Har äntligen köpt mig ett par såna här byxor. Tycker de är jättesnygga, men har varit osäker på om de verkligen passar mig. Men jag har inte ångrat mig. De är lite tuffare, lite rockigare, och jag gillar dem!
Skolan stressar. Kompisar stressar. Min hjärna stressar.
Vad händer?
Skolan går dåligt - hittar ingen motivation till att plugga. Körskolan går dåligt och jag ser inte farorna utan blir nästan överkörd eller kör över andra.
Jag kan inte riktigt lyssna på vad jag själv vill, utan låtsas som att jag vet, men egentligen har jag ingen aning. Såklart är jag sur samtidigt, och det triggar andra till att göra mig ännu surare, vilket inte alls är roligt.
Vill inte, orkar inte. Det är för kallt. Jag kommer frysa.
Sen:
Shit vad härligt ändå! Känner att jag kan springa en maraton!
Alltså detta med fotbollsträning.. Så störande att det perifera nervsystemet sätter igång och säger att det är skittråkigt att träna. Det tycker jag ju inte!
Men det är så segt att bara komma iväg liksom. Men det är bra när jag och Annika delar på vem som ska köra och hämta och sådär, för då tvingas man ännumer att åka dit.
Hade sovmorgon. Drömde en fin dröm. Vad händer? RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
Jobbet ringer och väcker mig klockan åtta och undrar ifall jag vill jobba. Skit, jag måste ju säga ja.. Jag har ju anmält mig som tillgänglig. Sketans.
Så jag har jobbat från 13-21. Det sög. De gamla var jobbigare än vanligt, sov mer än vanligt och bara var mer dementa än vanligt. Sen när jag ska cykla hem så ösregnar det, halvstormar och jag har såklart motvind så jag måste cykla med en hand för att inte luvan ska åka av. Skitdag.
Snart vill jag också ha större förändringar. Okej, att pierca naveln är kanske inte den största förändringen, men ändå, det är häftigt att man faktiskt gör en sak, och inte bara funderar över det.
Okej, det jag har gjort är:
Piercat örat - ett mellanstort steg faktiskt. Är hur nöjd som helst, och har inte ångrat det en enda sekund. Trivs skitbra i det, och även fast jag bara har ett enda hål i öronen så tycker jag det är rätt snyggt, och lite ballt.
Snart tagit körkort?- Äsch, just nu räknas det ju inte eftersom jag inte har körkort än.. Och det är tyvärr (!) över en månad kvar innan jag har chans att ta det, verkar det som. Ash! Skit!
Men jag vill göra något annat.
Jag ska faktiskt söka nytt jobb, och jag funderar på att ringa till den som är ansvarig för det idag. Vill bli kontaktperson, men förra gången hamnade jag på ett helt annat ställe där det bara handlade om kontaktpersoner för asylsökande.. Och det var ju inte det jag ville eller kunde tänka mig att vara.
Menmen, nya tag får man ta!
Sen hoppas jag även på nattjobb. Det kan nog bli väldigt intressant! Jag har anmält mig tillgänglig så jag hoppas det kommer sms från bemanningsenheten så snart som möjligt!
Värst vad tiden går. Nu ska jag ner och träna afro och sedan gymma lite så jag blir stark någon gång.. Önskar att SMO kunde börja typ imorgon. Men om ett år (!) har jag antagligen skickat in min ansökan!!
Imorse vaknade jag tidigt av att lille Adam Isak inte ville vara kvar i sin spjälsäng längre. Jag plockade upp honom och vi låg och gosade i våran säng en stund. Sedan efter lite pysslande (blöjbyte, påklädning osv) gick vi ut och tog oss en jogg med barnvagnen, och sedan körde jag lite egen styrka när vi kom hem. Då hade plutten redan somnat, som vanligt, då han älskar att åka i vagnen.
Nu har jag duschat, slängt in en tvätt, plockat ur diskmaskinen, och just nu håller jag på att baka bullar till helgmyset. Samtidigt håller jag på att städa lite härovar, dammar, och ser över blommorna.
Snart kommer min man hem från jobbet. Han har jobbat natt igen och innan har går och tar sig en tupplur ska han få smaka på ett par bullar med ett stort glas mjölk till. Det är han värd efter nattens larm. (Han jobbar som polis.)
Åh, tänk om det kunde vara sådär? Åh vad bra det hade varit.
Men någon gång ska väl framtiden komma ifatt också.
Igårkväll bjöds der på träning, och den var alldeles kanon! Som ni kanske ser var det fotbollsträning.
Nästa år ska vi, eller hoppas vi, att vi kan få spela i en serie i Halland, men vi har lite får få spelare just nu, så vi hoppas verkligen att det kommer med fler.
Från början var det meningen att det inte skulle vara så jätteseriöst, men ju mer det pratas om det desto seriösare låter det.. Men vi får väl se hur det kan se ut i vår. Kul ska det bli iallafall, och är PÅ!
Ni kan kalla mig vad ni vill och försöka få er uppfattningar om hur jag är, men jag kommer inte ändra mig. Jag vill inte slösa bort något vackert, vill inte göra saker jag kommer ångra och inte förstöra för andra. Det finns inget värre än att se någon ledsen.
Jag är mestadels nöjd med den jag är, men såklart har vi alla något att jobba på, och jag ska ta tag i det som jag är missnöjd med nu.
Framtiden kommer snart, imorgon är en ny dag, och tar man inte vara på den på bästa sätt kommer man kanske att ångra sig.
If I lay here If I just lay here Would you lie with me And just forget the world Forget what we're told Before we get too old Show me a garden that's bursting into life
Imorse la jag ut en del bilder med negativ ton. De hade all rätt att vara där, och det fanns en anledning till varför jag la upp dem.
Imorse hade jag körlektion och vad händer? Allt går åt skogen. Jag kör inte över några cyklister, backar inte in i långtradare och jag sladdade inte av vägen. Men, jag fastnade i korsningar på grund av att kopplingen och jag inte var vänner idag. Jag brukar köra väldigt bra (om jag får säga det själv) men idag gick det helt åt skogen.
Efter första kärringstoppet blev jag arg. Tänkte, äsh, let's go on, men vad händer sen? I en annan korsning är det högerregel och jag råkar stanna för sent för denne eftersom han körde så fort fram. Då säger min lärare att "kör ändå.. Det var lite onödigt att stanna så sent kanske.."
Jag ska köra, gör kärringstopp, blir argare, börjar om. Startar, gör kärringstopp, blir rasande, börjar om. Startar, gör kärringstopp, blir så arg, ledsen och besviken på en enda gång att det slutar med att jag nästan får panikångest, så min lärare fick köra med hennes pedaler ur korsningen så vi ställde oss längre fram em bra stund innan jag kunde kontrollera mig, eller rättare sagt, se igen.
Än en gång är prestationsångesten och dunkar mig på ryggen. Jag vet ju att jag kan? Vad är problemet?
Jag körde nu när jag kom hem, bara för att träna, och vad händer? Jag kör som en KUNG, för jag kan ju detta?
Min körlärare sa t.o.m. att jag kör så mycket bättre än många som t.o.m. har körkort... Men jag har så svårt att ta till mig, så svårt att verkligen få mig själv att inse att jag är okej. Jag är mer än okej. Jag duger hur bra som helst!
På fredag har jag körlektion igen. Jag ska ta det med storm, visa än en gång att jag kan, och verkligen försöka lita på mig själv. Försöka glömma att läraren skrev "Du måste lita på dig själv!" i häftet. För jag är SÅ bra. Jag är hur bra som helst.
Jag gör misstag, har svårt för att tycka att det är okej, men jag SKA lära mig att jag är bra ändå.
Jag somnade för en stund, kanske en halvtimma, och jag var helt inställd på att det var måndag morgon. Det var ljust ute och jag tänkte "skiiiit, nu har jag missat körlektionen!" men så såg jag att jag hade mina vanliga kläder på mig, och att klockan bara var halv två. Den chocken var inte skön!
Sitter här och bara äter upp Grey's Anatomy med ögonen nästan. Är fruktansvärt sur över att man inte kan köpa säsongerna ute i butik, och att kanal 5 redan börjat sända nionde säsongen när inte ens åttonde finns ute. Fy vad arg jag blir!
Just nu racerkollar jag säsong åtta på internet, men vad händer när alla andra ser nionde? Jo, de spoilar sönder!
Sitter här, klockan är tjugo i två och jag har precis kommit hem från KU. Funderade på att inte åka dit först, men kom dit i lagom tid till lovsångsgudstjänsten. Mysigt!
Efter det var det fika och tjöt i församlingshemmet, och där satt vi till klockan var ett eller något. Jättemysigt, och pratade faktiskt med en hel del som jag aldrig träffat innan. Det blir oftast så att man är med dom som man alltid är med iallafall, men nu så var det annorlunda för en gångs skull, vilket var hur trevligt som helst!
Nu ska jag gå och lägga mig. Funderade på att titta på lite Grey's Anatomy, men jag är så hungrig, och orkar inte gå och äta, så det är nog bäst att jag fortsätter fasta i sömnen istället.
Med tårar i ögonen och extrem träningsvärk i framför allt ryggen, så är jag rätt nöjd ändå när jag skriver här. Jag gråter inte över smärtan, absolut inte, men jag har precis sett ett avsnitt Greys anatomy, och det var lite sorgligt och jag är blödig. (Blödig, aaaha ha.)
Klockan är halv tolv, och egentligen borde jag gå upp ur sängen och dra mig iväg och klippa en tants gräsmatta. För det är det jag ska göra idag faktiskt. Vet inte riktigt var hon bor, men det ska nog gå att ordna ändå.
Jag är sämst på att skriva snyggt. Kommer fortfarande ihåg att jag sa "Jag vill bli bättre på att skriva". Det sa jag i mini-ettan, altlså förskolan. Än har jag inte lärt mig. Snett, fult, och så vidare.
Jag borde sova, men sitter här, lyssnar på musik, skriver låttexter och bara tråkar.
Började dagen med psykologi, vilket ledde till att jag var tvungen att gå från lektionen och gråta ut lite, sen var det bra. Anledningen var att vi pratade om självmord hela lektionen, och vi gick verkligen in på detaljer så folk (bland annat jag) började må dåligt. Eller jag inbillade mig tillslut att jag mådde dåligt utan att jag faktiskt egentligen gjorde det. Tror jag.
Det jag grät mest över, var att jag är så lyckligt lottad över att inte ha känt en enda som begått självmord. Samtidigt grät jag för att om detta någonsin skulle hända, kommer min värld trasas sönder. Känns det som. Usch, det är så sorgligt.
Dagen har inte bara varit tragisk, utan den har även varit bra, och sedan jättebra!
Jag och Eddie pluggade undan ett arbete så vi slipper det sen, och vi har äntligen kommit på hur vi ska lösa projektarbetet. Äntligen iallafall en liten gnista!
Efter skolan drog jag och bästaste Cassandra och skakade röven av oss! Eller armarna? Iallafall så dansade vi afro, sedan gymmade vi och vi var riktigt duktiga! Härligt när det går framåt alltså!
Och vad hände när jag kom hem? Jo, finfin middag med halvsyskon och deras respektive. Trevligt!
Juste! Idag beställdes även studentmössorna. Helt sjukt. Lilla jag ska ta studenten nästa år! På min födelsedag!! Det är också helt sjukt!
Så härligt mysigt, och rent perfekt att den inträffar just nu! Lite småruskigt och absolut supermysigt.
Våran lärare överraskar oss med en tebjudning upp på "kåk". Det är ett litet hus vid sidan om skolan, och där, i mysig hemmiljö satt vi och drack te och åt bullar.
Eftersom detta var så mysigt så kom vi överens om att nästa vecka äter vi frukost tillsammans, och jag erbjöd mig att baka frallor, så fixar våran lärare pålägg och grejer. Saker som detta kommer jag sakna när skolan är över.
På tal om att skolan snart är över, så har jag prövat studentmössan idag. Har dock inte beställt den, men jag vet vilken jag vill ha. En riktigt fin, den allra dyraste faktiskt, i kashmir.
Man kan tycka att det är sjukt onödigt att slänga ut så mycket pengar på en mössa man har en enda gång, men saken är att skolan är liksom det största jag någonsin gjort, och det har minsann inte varit lätt. Nu är inte mer än rätt att jag får skämma bort mig med en mössa med kashmir, äkta läder och 18 karat guld, samt äkta swarovskikristall. Hör ni hur bra det låter?
Känslan jag får efter en träning är fantastiskt härlig. Vad är det då som gör det så svårt att komma iväg?
Idag regnade det, det var kallt, geggigt, och alla odds var verkligen dåliga. Sedan, när man väl är på träningen då går allting jättebra. Styrkan finns, konditionen är på sin plats och man gillar läget.
Det var även två män där idag som pratade om lagets framtid, om ett eventuellt seriespel i Halland nästa år osv. Jag känner att det är jättekul, men samtidigt är det något som får mig så opepp. Jag har ingen aning om vad det är, men om jag sitter här hemma och tänker på fotboll eller vilken träning som helst så blir jag nästan bara deppig.
Jag är sjukt mycket starkare nu. Jag har en helt okej kondition. Jag är bra! Men! Det finns ingen motivation.
Tidigare, innan jag la ner mer tid på träningen så fick jag ofta svackor i motivationen, och nu är jag där igen. Precis det jag absolut inte ville!
Men jag får ta och bita ihop. Detta är trots allt bra, och jag borde ta tillvara på varje träningstillfälle jag har.
Jag är tjej. Det går inte att bli brandman på en dag.
Sitter i skolan och ska plugga psykologi. Det går mer eller mindre åt skogen eftersom all min plugglust har försvunnit. Plus att alla dessa perspektiv inom psykologin är så röriga. Speciellt när man knappt vet något om dem.
Småstädar och fixar innan Cassandra kommer hit idag. Vi ska plugga och plugga och återigen plugga. Vi ska även dricka en hel del te såklart. Och lyssna på musik.
Idag bjussar jag på en låt som André har visat mig. Har hört den för länge länge sedan men visste inte vad den hette då. Jag förstår att vissa kan sätta kaffet i halsen nu, men det är faktiskt sant att André skickat den! (han lyssnar nästan bara på skräp nämligen. nästan)
Det är som så, att jag och Sara "halväger" ett par kattungar hos våran suveräna vän Cassandra. Vi har t.o.m. fått döpa dom, och min döpte jag till Prille, för han ser verkligen ut som en Prille.
Saras heter Valiant tror jag, men jag vet inte om det blev det slutliga resultatet, men iallafall, det finns inget sötare.
Prille, han är speciell. Han har inte bara en tjock mjölkmage och burrpäls på ryggen, utan han har även surrsnurr på öronen när han får suga från mjölkflaskan. Ni skulle bara veta hur rörd man blir när man ser honom. Vilken skatt!
Cassandra skickade just en bild på dessa två katter. Helt otroligt vad de är söta! Titta bara!
Klockan är sådär lagom mycket, tjugo i nio, och jag sitter i skolan och väntar på att Sara ska dyka upp, för då ska vi börja planera inför vårat spexfoto som vi ska ha idag. Jag kan lova att det kommer bli grymt!
Just nu sitter jag och surfar runt på hemnet.se igen, och jag kan verkligen inte släppa detta med Skånelängor alltså. Finns det något mysigare? Här har jag hittat en i Staffanstorp utanför Lund, och titta bara alltså!
När ni kommer till bilden med badrummet, så är jag lite mindre nöjd. Får väl renovera om när någon ger mig detta huset..
