musicandlyrix

Hej.

 

Imorse la jag ut en del bilder med negativ ton. De hade all rätt att vara där, och det fanns en anledning till varför jag la upp dem.

 

Imorse hade jag körlektion och vad händer? Allt går åt skogen. Jag kör inte över några cyklister, backar inte in i långtradare och jag sladdade inte av vägen. Men, jag fastnade i korsningar på grund av att kopplingen och jag inte var vänner idag. Jag brukar köra väldigt bra (om jag får säga det själv) men idag gick det helt åt skogen.

 

Efter första kärringstoppet blev jag arg. Tänkte, äsh, let's go on, men vad händer sen? I en annan korsning är det högerregel och jag råkar stanna för sent för denne eftersom han körde så fort fram. Då säger min lärare att "kör ändå.. Det var lite onödigt att stanna så sent kanske.."

Jag ska köra, gör kärringstopp, blir argare, börjar om. Startar, gör kärringstopp, blir rasande, börjar om. Startar, gör kärringstopp, blir så arg, ledsen och besviken på en enda gång att det slutar med att jag nästan får panikångest, så min lärare fick köra med hennes pedaler ur korsningen så vi ställde oss längre fram em bra stund innan jag kunde kontrollera mig, eller rättare sagt, se igen.

 

 

Än en gång är prestationsångesten och dunkar mig på ryggen. Jag vet ju att jag kan? Vad är problemet?

 

Jag körde nu när jag kom hem, bara för att träna, och vad händer? Jag kör som en KUNG, för jag kan ju detta?

 

Min körlärare sa t.o.m. att jag kör så mycket bättre än många som t.o.m. har körkort... Men jag har så svårt att ta till mig, så svårt att verkligen få mig själv att inse att jag är okej. Jag är mer än okej. Jag duger hur bra som helst!

 

 

 

På fredag har jag körlektion igen. Jag ska ta det med storm, visa än en gång att jag kan, och verkligen försöka lita på mig själv. Försöka glömma att läraren skrev "Du måste lita på dig själv!" i häftet. För jag är SÅ bra. Jag är hur bra som helst.

 

Jag gör misstag, har svårt för att tycka att det är okej, men jag SKA lära mig att jag är bra ändå.