Skolarbetena är det kanske inte så mycket med kvar nu, men det är så mycket annat smått (och ibland gott) som ska hinnas med.
Det är flera omgångar med julbak, det är tre födelsedagar på raken med firande, det är julplaner och det är städning, ja allt man kan komma på!
Just nu hinner jag egentligen inte heller skriva. Borde sova för typ en timme sen, men jag kände ändå att det kanske var på tiden att skriva något.
Över till något annat än bara tjöt om tid som inte finns.
Idag så satt jag och funderade lite, lät hjärnan snurra runt.
Tänk vilken tur jag har haft med mitt liv ändå. Efter en extrem turbulens så fanns det liksom människor där för mig hela vägen, hela tiden!
En kompis som är som min syster, och en syster som är som en annan mamma.
Så fina människor. Sådana som man verkligen (!) kan luta sig emot när det har varit tunga tider. Det är så alla borde känna. Att det aldrig finns brist på människor som lyssnar eller bara sitter med en.
Hur gammeldags, klassiskt och kyrkligt det än är, så kan man inte uppleva en riktig advent utan Otto Olssons "Advent".
Kan meddela med en gång att våran kör gjorde den mycket bättre än denna. Sista tonen - smack. Kalas.
Dock tyckte jag inte alls om han som spelade orgel idag. Han kändes väldigt ostabil i sin takt, och jag vet inte hur många gånger han snubblade på tonerna. Menmen, i det stora hela måste jag säga att det gick bra. Och jag var inte nervös! Det om något var konstigt! Jag stog nästan och funderade på när min nervositet skulle komma, men den var väck! Skönt! Hoppas jag kan komma ihåg det tills nästa gång det är något såhär stort!
Jag hoppas kunna ladda upp ett par bilder på hur vi såg ut. Vi var ju faktiskt ett helt luciatåg!
Menmen, vi får se vad jag kan hinna med!
Nu ska jag sova för att imorgon orka upp på någon slags nobelfest..
Jag försöker ibland, helst på egen maskin, att övervinna mina rädslor, men det är minsann inte lätt.
Jag sa ja till det värsta som finns ungefär. Att sjunga solo.
För mängder med folk i bygdegården hjälpte jag först barnen med luciasång och sedan höll jag i dans-runt-granen-sångerna. Jag är nöjd.
Innan jag skulle sjunga för andra gången tog jag denna bilden. Den är väldigt levande kan man ju säga. Barnen var på speed hela tiden. Kan undrans vad tomten hade gett dom...
När jag kom hem efter spektaklet kände jag att jag var sugen på något, men det tog ett tag innan jag kom på det..
Milkshake!
Det var verkligen hundra år sedan! Den satt gött i magen! Hallon, mjölk och gräddglass. Slurp.
Nu ska jag bara sitta här en stund vid min dator innan det är dags att sova.
Detta får bli ett riktigt snabbt inlägg. Min strömkabel till datorn ligger i garaget..
Idag:
Sjunga sjunga och sjunga.
Imorse fick jag gå upp tidigt och ta bilen ner till kyrkan för att öva inför luciagudstjänsten i två timmar.
Nu ska jag ner till Bygdegården och hålla i sången för de som ska dansa runt granen. Jag börjar bli lite smått nervös, men jag hoppas och tror det kommer gå ganska bra. Detta är ju min största rädsla, så det är på tiden att jag kommer över den innan jag ska stå och prata inför klassen.. Tänker främst på projektarbetesredovisningen och nationella i svenska nästa år. Uschanadå.
Jag är så barnsligt förtjust i kalendern i år. Jag fullkomligt älskar Mysterierna på Greveholm!
Första gången, alltså 1996:s års, den är ju helt otroligt bra, och ska jag vara ärlig så var jag nästan nervös inför detta årets. I början verkade skådisarna väldigt stela och nervösa, men nu har de verkligen bättrat på sig, och dagens avsnitt var hysteriskt roligt!
Det kan ha berott på:
1. Att det faktiskt var riktigt kul!
2. Att jag och Coffe ibland beter oss som pappan när han undrar vad han ska göra
3. Att jag druckit alldeles för mycket kaffe idag.
Idag har jag varit på bastu extreme med 11 andra klasskompisar. En riktigt konstig känsla, men ändå väldigt härlig när det var över.
Vi gick till badhuset där vi fick frukt och vatten när vi bytt om, och sedan när vi ätit i några minuter var det dags för bastun. Innan det så rullade en del av oss i snön, jag var absolut en av dom, och det var verkligen härligt! Man blev halvt galen av den kylan! Sen trippade vi snabbt som ögat in i bastukåtan. Där var det en gubbe som fixade aromvatten som han hällde på aggergatet, och käre barn så varmt det blev! Näst intill outhärdligt!
Detta gjorde vi i två omgångar. Efter första omgången gned vi in oss i salt (det var inte så smart att raka benen på morgonen.. Hade ett par småsår som älskade saltet..), och andra gången smetade vi in oss med honung. Det var tydligen bra för håret också, så jag körde all in.
Nu känns huden hur mjuk och gosig som helst! Precis som en babyrumpa!
Här hittade jag en bild på han som var med.
Nu måste jag plugga litegrann innan jag ska gå och sova.
Nu är snön äntligen här! Det är halt på vägarna och man kan slira omkring med bilen hur som helst. Det är kul!
Jag har sån lust att åka skidor (jag SKA lära mig!), åka pulka i farliga backar osv osv osv. Men det går inte, och det gör mig galen.
Vi har så mycket skit i skolan som jag måste göra färdigt, och det tar verkligen knäcken på mig. Imorgon ska jag göra en uppgift inom alternativ medicin, och det är så tråkigt att jag smäller av. Jag har ångest redan nu,
Min ork inom skolarbete har försvunnit far away from sikte.
Kvällen är här igen, och det har inte alls varit en dag utan sysslor, verkligen inte!
Först skulle jag upp tidigt och köra till kyrkan för att äntligen sjunga in advent. Alltid så mysigt! Efter det var det kyrkkaffe och tjötelitjöt med bl.a. Kråk-Fia och Anna-Märta. Alltid en fest när de är närvarande!
Sen har jag jobbat hela dagen. 13-21, tjoho. Men det var faktiskt tjoho idag, för det var det bästa teamet idag. Jag och Barbro. Att slå det är svårt!
Men den lilla räkan sitter och längtar efter sin pension. Det är ju så tragiskt! Jag sa till henne att sluta, för det låter ju som hon är så gammal, och det tycker jag inte att hon är! (Hon är 58 och en ungdom rakt igenom, förutom att hon gillar Mark Levengood och Gordon Ramsey eller vad han heter.)
Nu, efter kärleksprat med syster och tittande på Solsidan och Julkalendern är det dags att sova igen.
Imorgon ska jag upp och skjutsa min syster till tandläkaren, åka till skolan, träna i håltimman, och efter skolan ska jag försöka ta det lugnt, för det är ganska fullt upp denna veckan. Menmen, man ska väl känna att man lever!
Just nu sitter jag med Celine Dion i öronen. Happy X-mas.
And so Merry Christmas, for black and for white
The yellow and red ones, the old and the young
Tyvärr har jag inte kunnat julpynta detta året. Åtminstone inte nu inför advent. Jag har tagit fram en adventsljusstake men eftersom jag bor själv ovanpå ett garage så känns det så konstigt att pynta eftersom det inte glädjer en när man är själv.
Men här uppe i huset hos familjen så är det juligt. Röda gardiner, röda kuddar i soffan, stjärnor i fönstren och även ljusstakar i nästan varje fönster.
Jag älskar julen, även fast det samtidigt är den värsta tiden på året för mig. Varje år ska man återigen påminnas om att något saknas, någon saknas. Pappa har inte varit med oss på 8 jular nu, men det känns som att det var kanske för bara ett år sedan han lämnade oss.
Men som sagt, jag fullkomligt älskar julen. Den gemenskapen med familjen är underbar, stämningen är mysig, och att Jesus föddes är en ren fest. Halleluja!
Jag har väldigt mycket kvar innan jag känner att julen får banka på dörren. Jag är inte klar med julklapparna på långa vägar, har inte bakat något som hör julen till än, och inte riktigt kommit in i julkänslorna än. Men jag hoppas att julen kan bli bra, även fast det krävs så mycket att den ska bli det. Eller så får jag bara försöka tänka framåt och vänta på att nästa år kan börja.
Kvällen är här, och då är det nästan som bäst att skriva. Fingrarna får bara springa iväg liksom.
Just nu, denna veckan, är det projektarbete som står på hela schemat, och äntligen, ÄNTLIGEN har vi kommit igång! Hade en liten fuling i huvet som sa att vi aldrig kommer komma på något vettigt, men nu är han borta! Vi har en plan. En bra plan.
Som det ser ut nu (vågar inte skriva något annat), så är det som så att jag och Eddie, min projektkompis, vi har kommit på idén att vi ska göra ett intressant häfte, innehållande ungefär det som en brandman gör på jobbet, och lite till. Det ska innehålla mycket av det ena och en hel del av det andra. En blandad intressant kompott helt enkelt. Så idag har jag tagit tag litegranna i saken och vågade mig på att ringa ett samtal bort till Borås räddnngstjänst där vi hoppas kunna hälsa på ett dygn. (Vi väljer Borås eftersom de har fler larm där.)
Så detta ska nog bli riktigt bra! Han som svarade var riktigt positiv tyckte jag, och nu väntar vi på ytterligare svar. Kanon!
Annars flyter väl det mesta på. Är nästan helt fri från förkylningen, så nu har jag börjat träna igen. Skönt.
Imorgon är jag ledig, och då hoppas jag att jag kan försöka fjäska till mig mammas bil en stund så jag kan åka och träna mitt på dagen.
Sedan blir det utgång på kvällen, och det ser jag faktiskt fram emot! Har lite dans i kroppen som jag vill få ur mig. Det kan nog bli bra detta!
Jag hostar som aldrig förr nu, för det kliar så otroligt mycket i halsen. Inte kul! Men något som är riktigt kul är att Vintersporten har börjat! Just nu sitter Hellner och Northug i studion och snackar med Pops. Den rivaliteten mellan dessa två är ju helt underbar! Jag tycker mycket bra om Northug, men det är klart man blir lite hatisk då han vinner. Särskilt när det är en minimal skillnad. Men det var det ju inte idag. Grym satsning av Hellner som plockade säkert 25 sekunder från Olssons varv, men tyvärr räckte det inte hela vägen. Northug vann riktigt stort.
Dock var det riktigt rart av honom att ta emot en svensk flagga på slutet. Nu i studion sa han att det var ett litet grattis till Hellner som fyller 27 år just idag.
Men idag är det inte bara vintersport. Det är även Liverpool - Swansea. Vadå, säger ni. Du kollar väl inte på engelsk fotboll?
Faktum är att jag börjar följa det mer och mer. Eftersom Coffe här i huset följer det, så kom vi överens idag om att jag också ska försöka sätta mig in i detta ännumer. Och man kan väl säga att från och med idag så håller jag också på Liverpool.
Idag var det dags för en utekväll med tjejerna. Jag tänkte att jag skulle följa med denna gången, eftersom det blivit ett par gånger i rad då jag valt att inte hänga på, men vad händer då? Jo, förkylningen sätter sig i halsen och jag bara hostar och hostar och hostar. Och hur kul är det att bara orka dansa fem minuter innan man flåsande springer in till toan och måste hosta? Inte så kul. Så tjejerna fick åka utan mig idag också.
Men vad gör jag då här hemma?
För det första är jag helt ensam och kan hitta på typ vadsomhelst, men saken är den att jag kommer inte på något. Har tänkt att jag ska måla naglarna, men jag har verkligen inget tålamod. Sen är jag väldigt sugen på pizza. Men jag känner att det är nog lite lagom slött av mig att åka och köpa det och sen sitta här och smaska helt själv.
Sen kom jag på att jag skulle ju kunna baka bröd. Halv åtta på en lördag? Njaaa....
Så tja, här sitter jag och kommer inte på något. TIttar lite bilar på blocket( ska inte köpa någon), kollar hus på hemnet (finns inga skitsnygga i min plånboksstorlek), kollar lägenheter i min kommun (finns inga bra) osv.
Igår var den värsta dagen på länge igen. Idag - typ jättebra!
Idag har jag bland annat varit nere på brandstationen. Skulle hämta min pärm som jag glömde förra året. När jag gick in där igen så fick jag verkligen längtan tillbaka alltså. Adrenalinet vid larmen alltså, rus! Så otroligt häftigt!
Jaja, nog om det.
Snart kommer nog min lillebror hit upp, och sedan ska vi förhoppningsvis ta bilen och köra ner till KU. Fett kul! Är riktigt taggad idag faktiskt! (Kan bero på att jag är helt hög på kaffe)
Förövrigt älskar jag att köra bil!
Nu till en annan grej.
På Tyras blogg skrev hon att det naturliga leendet är alltid vackrast eller nåt sånt där.
Mina närmsta vänner plus de på facebook har väl kanske inte kunnat undgå det, men...
JAG HAR KÖRKORT!
Känns så otroligt knasigt, tokigt och spännande på en och samma gång!
Igår körde jag för första gången helt ensam, och jag kände mig precis som en rymling! Jätteskumt!
Jag åkte ca 2-3 mil själv, sedan plockade jag upp mitt fadderbarns mormor och vi åkte i 2,5 timmar ända tills vi kom fram till mitt fadderbarn och hennes familj. Mormodern frågade om jag inte fick ont i nacken eller blev stel och så, men jag måste säga att jag mest fick ont i bakdelen haha. Det blev rätt länge man fick sitta still. Men kul var det!
Nästa steg vad gäller körkort blir väl för lastbil. Gissar att jag kommer påbörja det nästa år.
