musicandlyrix

13 Maj 

Sedärja! 

Då var allt med farmjobb och åttioåtta dagar avklarat! Vi har som ni säkert förstått, haft en helt fantastisk tid på farmen där vi bott. Men allt har ett slut, och vi är redo mer än någonsin att resa vidare. 

Vi fick skjuts att Fredrik ut till den större vägen i Stanthorpe och där började vi tumma. Första liften vi fick var av en man som jobbar i The Airforce. Han berättade en del om hur det var att jobba där. Bland annat hade han precis kommit hem från Nepal efter att ha dumpat av lite Aid-paket. 

Nästa lift var svårare. Det tog nästan en och en halv timma att få lift, ville var lite underligt, men tillslut stannade en bil med två personer. En kvinna och hennes son. När hon öppnar bakluckan tar hon ut en stor rocklizard. Den var kanske 30-35cm lång. Den hade de hittat någonstans på vägen och den hade blivit skadad så den blödde från munnen och ena ögat. Förhoppningsvis kan de rädda den. 

Dessa två personer var verkligen märkliga. De levde tydligen ute i skogen i ett kollektiv och var helt utanför The system. Jag vet inte hur det var med hennes son, men hon hade inget jobb eller någonting. De var lite hippieaktiga. 

Vi blev ganska arga på sonen som körde då han verkligen slickade framförvarande bil i ändan och han brydde sig inte alls om bromsvarningarna som den gjorde. Sen kör han om den bilen på en sträcka där det kommer en mötande bil. Sjukt oansvarigt! Usch! 

Vi blev sedan avsläppta i lite av ingenstans, och det är aldrig bra. Men vi fick snabbt lift av en hygglig bonde så det var inga problem. Efter några lifter var vi så småningom i Byron Bay. Här hade vi bokat in något som vi trodde skulle vara ett surfcamp. Vi var otroligt taggade på vad som väntade!  

Första natten i Byron spenderade vi på YHA, ett hostel som var riktigt fräscht. Tidigt morgonen därpå tog vi oss iväg till nästa ställe vi skulle bo på.  Ett hostel som ingick i paketet med surfcampet. 

Det blev riktigt rörigt där ett bra tag innan vi förstod när vi skulle få surfa. Men tillslut blev vi upphämtade av en buss och vi åkte till ett ställe som heter Lennox Head där vi hade vår första surflektion. 

Efter lite genomgång och en mindre uppvärmning så kom vi äntligen i vattnet. Och så kul det var! Både Molly och jag trodde det skulle ta riktigt lång tid innan man kunde stå upp men det gick så sjukt bra! Man stod upp flera gånger och jag lyckades tillochmed ha såpass kontroll på brädan att jag kunde svänga lite. Riktigt kul! 

Nästa morgon surfade vi igen. Då var det riktigt svårt. Det var lågvatten och det var riktigt strömt. För det första var det riktigt svårt att ta sig ut och för det andra gick vågorna åt alla håll. Jag lyckades hamna i en så kallad rip vilket drev mig bara längre och längre ut. Jag fick kämpa ett bra tag för att komma in igen. Det var stora vågor som bröt rakt på mig och man tumlade runt som en liten vante. Men skoj var det! Tålamodet fick jobba lite extra då man bara lyckades stå upp riktigt en gång. Det var annat än första dagen då man tappade räkningen på hur ofta man gled iväg ståendes. 

Trots att det var kul att surfa så var vi väldigt besvikna på det vi hade bokat. Vi trodde det skulle vara mer som ett camp, inte bara att man ska få surfa en gång om dagen i ett par timmar. 

Vi pratade med Mojo surf och har nu bokat in ett camp. Fem dagar fyllda med surf. Nu ska vi lära oss!