Grattis på födelsedagen!
Resor, }05:00.
Killarna går upp.
05:10.
Jag blir petad i ryggen genom tältet. Det betyder att jag ska smyga mig ur tältet och möta upp killarna utanför. Där har de lagt knappa 40 balloger som...
05:15
... bombas in i tältet där Molly ligger.
"Ja må hon leva... ... uti hundrade år!"
Denna lördagen var Mollys dag.
"Från och med nu tappar du allt vad bestämmande heter. Du har ingenting att säga till om. Vi tar hand om din dag. "
Så var det. Det fanns en del saker som vi ordnat som skulle hinnas med denna dagen.
Men det första som stod på agendan visste vi alla om eftersom det var bokat dagen innan.
Whale watch. Vi skulle ut med båt och titta på valar!
06:45 var vi på plats och något efter halv åtta var vi ombord på en båt som tog oss ut på havet. Rakt under oss var det ett djup på över 1000 meter. En hel kilometer och mer. Underlig känsla. Vilken tur att man kan flyta på vatten.
Vi tog oss en bit ut på det stora blå innan vi stannade till och letade efter små moln av vatten som valarna gör när de andas ut. Man var verkligen helt spänd och förväntansfull över att få se dessa enorma varelser. Det vi framförallt skulle förvänta oss att se var The Spermwhale. Kaskeloten.
Efter att vi fick ändra kurs några gånger säger båtcrewet att de har ett spår. (De använde sig av mätinstrument som de kunde höra klickade ljud ifrån. De ljuden kom från valarna och det kunde de höra från flera kilometers avstånd. )
Jag blev nästan euforisk. Säkerligen de andra också. Skulle vi få se en val nu? En kanske 18 meter lång?
Och där. Där låg den. Uppe vid ytan låg den och puffade ut flera moln.
Alla ombord på båten blev helt tysta och det enda man hörde var valens pustande följt av kamerors slutare.
Vilket djur!
När valen andats färdigt och var redo att hålla andan igen, krökte den ryggen, dök nedåt och visade sin enorma stjärtfena och sjönk nästan ljudlöst ned i djupet.
Jag har sett en val. En livs levande kaskelot. På nära håll.
Det var ingen dålig start på dagen.
Nu var det dags för nästa del av Mollys dag. Vi körde en sväng förbi affären där John och jag stack in och köpte glass och grädde till det som egentligen skulle varit vår frukost, men som istället blev en fantastisk brunch.
Vi körde iväg till ett ställe där sälar brukar hålla till. Där lämnade vi Molly vid en bra klippa medan vi ordnade med allt som skulle fram.
Nu var det dags för pannkaksfrukost. Men innan det var det dags för presenter, och de skulle inte ges bara sådär. John satt inne med "Ett kilo mjöl"-sketchen så vi gjorde en variant av den då vi bara började slänga presenterna på henne. Och det sista blev ju såklart: ETT KILO MJÖL!
Och vad kan man göra med mjöl?
Jo. PANNKAKOR!
Eftersom jag var i Kaikoura innan de andra kom dit hade jag hunnit ordna med både pannkaksmix (ibland måste man fuska) och sylt.
Brunchen blev ganska jättebra. Stefan stekte pannkakorna som en kung och vi åt som aldrig förr.
Det var som sagt glass och grädde till, samt choklad, russin, kanel, banan och sylt. Vi åt så vi höll på att spricka. Ibland får man. Speciellt på speciella dagar.
Solen visade sin bästa sida denna dag. Dags att kyla av sig. Ett dopp passade fint.
Men vi var inte så kaxiga när vi väl kom i vattnet. Stefan råkade gå rakt på en stingrocka och vi såg flera stycken. De var större än jag någonsin sett innan! Runt en meter på diagonalen!
Det som gjorde att vi inte var så kaxiga var att vi inte visste om de var farliga. Är alla stingrockor farliga? Vi ville inte reta upp dem för mycket men vi kunde ändå gå riktiga nära dem. Häftigt alltså.
När vi svalkat oss nog för stunden var det dags att leta upp bakelsen. Tårtan. Fanns det någon bra födelsedagsfika?
Helst av allt ville Molly ha en jordgubbstårta. Men tyvärr blev det svårt att ordna. Det fick bli besök i olika caféer och bagerier innan vi bestämde oss för att köpa fyra olika bakelser som vi alla splittade i fyra delar.
Det är något som är fantastiskt bra när man är många som reser ihop. Man kan dela och smaka på varandras.
Ännu en gång blev vi otroligt övermätta på socker. Vi lade oss på stranden och varvade bokläsning med att slumra litegrann. Skönt. Speciellt eftersom den svarta grussanden är varm, även fast solen inte steker på så mycket på kvällen.
När vi degat klart skulle vi ut och äta. Restaurangen för kvällen blev Strawberry Tree. Ett riktigt mysigt ställe. Mörkt med mysbelysning och med rustik stil. Verkligen min typ av restaurang.
Personalen var riktigt trevlig även fast de inte var hundra på hur man gjorde en kaffe eller blandade drinkarna, men det blev riktigt bra ändå. Vi åt mat som vi alla delade och hade en riktigt bra kväll ihop. Ja hela dagen var riktigt bra. Som tur var tyckte Molly det också.
Maten hade varit nere i magen ett bra tag innan det var dags för mig att sätta mig vid ratten. Jag tog en kaffe som "fördrink" istället för något med alkohol. Det blev ett dubbelt plus.
Jag fick smaka på en underbar latte samt att jag fick köra bil igen.
Axeln har jag inga problem med sålänge jag inte ska använda den till för tunga saker, och bilkörning går helt utan problem. Det känns riktigt bra. Trodde ett tag att det inte skulle bli mer bilkörning för mig mer här på Nya Zeeland.
Underbart att det går åt rätt håll och att det läker såpass fort! Trodde faktiskt inte att det var möjligt för en fraktur att läka såhär snabbt.
