musicandlyrix

På torsdagen den 19 februari släppte Kathy av mig vid den stora vägen som leder norrut längs den södra öns västkust här på Nya Zeeland. Detta blev den första gången någonsin som jag liftade helt själv. Egentligen hade vi sagt från början att vi inte skulle lifta på egen hand någon gång, men här på Nya Zeeland så rekommenderar även de vuxna att lifta så det kändes lite säkrare ändå, även fast man aldrig kan vara säker. 

Men det gick jättebra! Efter kanske två minuter satt jag i en bil med en snäll kille och han körde igenom Kaikoura där jag skulle av. När vi kom dit så tänkte han att han skulle äta lunch där och då frågade han mig om jag också ville ha. Det sa jag inte nej till och vi hade jättetrevligt ihop. 

Jag skulle möta upp mina andra travelmates i Kaikoura klockan 18 och vid denna tiden var klockan endast två så då tog jag och Phil (tror han hette så) en tur till ett art gallery också där vi tittade på glassmycken och konstiga tavlor. 

Efter det var det dags för honom att dra vidare och vi sa hejdå och jag var helt på egen hand igen. 

Jag hade några timmar kvar innan de andra kom. På den tiden hann jag fixa lite saker till Mollys stundande födelsedag, samt spana in lite restauranger som kunde vara lämpliga för lördagskvällen. 

Och äntligen. Äntligen kom de! Äntligen var vi återigen samlade! Det var så skönt att se dem igen och känna att jag var tillbaka på rätt spår! 

Efter kramkalas åkte vi mot vår camping och sov där innan vi åkte tillbaka in till Kaikoura och försökte bestämma oss för vad vi skulle hitta på på lördagen. Vad Molly inte visste var att vi hade planerat ett par saker som hon inte hade någon aning om. 

På fredagen bokade vi in vad vi skulle göra på lördagen. Vi slängde även in de andras tvätt i en laundromat och när den var inslängd så kommer en kvinna fram till oss när vi är påväg ut från parkeringen. Hon pekar på vårt ena däck. Skit. Vi har fått punktering. 

Men Stefan, han är en händig karl som vet hur man fixar saker. 

Så medan vi andra var och handlade mat så löste han däckproblematiken och vi kunde lämna det bakom oss. 

Det sista vi gjorde på fredagen var att klättra upp för berget som vi hade alldeles bakom campingplatsen. Vi gick inte hela vägen upp men en bra bit så vi fick en fantastisk vy över havet. Man får aldrig nog av dessa utsikter.