musicandlyrix

De första tre dagarna på den Norra ön har spenderats på följande vis. 

 Vi kom över med färjan på söndagen. På färjan åt vi upp en av presenterna som jag ordnat åt Molly. Kanelbullar. 

Till dem så köpte vi kaffedrickare en mugg kaffe. Gott. 

På båten lärde jag även de andra att spela Canasta. Kände att det var på tiden. 

När vi kommit i land så letade vi upp wifi utanför MacDonalds där vi planerade lite hur våra tio dagar här skulle planeras. 

Vi hittade även lite dealer på Groupon som handlade om olika ställen där man kunde äta mat. Vi letade upp ett par av dessa ställena men båda var stängda. Surt. Vi som så gärna ville äta trerätters italienskt eller tacos så vi sprack. 

Det fick vänta. 

Vi campade på ett ställe där vi kunde ordna med lyxgröt till frukost. Det växte mängder med björnbär vid den campingen så till frukost dagen därpå åt vi gröt med dessa björnbären samt grädde som vi hade kvar sen Mollys födelsedag. Det var helt klart den godaste gröten jag ätit. 

Den här dagen ville vi ta oss längre norrut. Men vi var ju fortfarande sugna på tacosen. Så vi åkte dit. 

Och vilket käk! Vi fick först in tre olika wraps var. En vegetarisk, en med pork och en med beef. Efter det kunde vi bara ropa på kyparen och beställa ännumer. Det var dealen. Ät så mycket ni kan i nittio minuter för 36 dollar för fyra personer. 

Tillslut hade vi svalt ner 48 stycken wraps. De var inte stora, men vi var ändå förvånade över att vi kunnat sänka så mycket mat. Ännu en fantastisk matupplevelse.  

När vi med fulla magar och stapplande steg gick ut till Eszter, vår bil, så drog vi norrut. Det var många timmar i bilen innan vi hittade nästa camping. Där stannade vi två nätter. 

Dagen efter första övernattningen besökte vi Redwoods. En nästan magisk skog med enorma träd som ni hör på namnet, var rödfärgade i stammen. Vi tog en promenad där i ca en timme. Vi hade planerat att gå två längre sträckor men det var inte möjligt eftersom de hade spärrat av för skogsröjning. 

Lunchen denna dagen åt vi vid en fin sjö. Runt sjön löpte en stig. Jag blev ordentligt sugen på att springa runt den så jag fick med de andra på samma spår. Tyvärr började Stefan få en rejäl förkylning så han stannade kvar och väntade tills vi kom tillbaka. 

Det var en skön femkilometersrunda. Det som var ännu skönare var doppet vi tog i sjön efteråt. 

Dessa två aktiviteter fick vara bra för den dagen. Det vi gjorde härnäst, dagen efter alltså, var något av det konstigaste vi varit med om. Eszter, vår kärra, hon fick slita riktigt hårt denna dagen. 

Vi skulle åka till en creek, ett mindre vattendrag som hette Keresone creek. Av Natalie, en kollega från mitt jobb, hade jag fått tips om denna. Det skulle vara varmvatten som strömmade där. 

Vi hittade en liten grusväg som mycket riktigt var avfarten dit. Men vilken skitväg. Jag körde slalom mellan enorma hålor som jag nästan trodde vi skulle fastna helt i. Vi trodde att vi var helt fel ute men tillslut kom vi fram till en liten parkering där vi såg ett par stycken som hade handdukar och badkläder i händerna. 

Vi frågade dem om vi faktiskt hamnat rätt och mycket riktigt. Vi hoppade i våra badkläder och satte fart nerför stigen. 

I bäcken som löpte ner i skogen rann vatten som var så varmt att man brände sig! Det var gissningsvis 40 grader! Som ett varmt badkar! Helt otroligt. 

Det luktade lite mysko och det stod på en skylt att man aldrig skulle doppa huvudet så det lät vi bli. 

Vi följde creeken längre ner och på botten hittade jag massa kläder. Det var inte så mysigt. Men själva upplevelsen var surrealistisk. Det var för en gång så varmt att man ville komma upp och svalka sig. Galet. 

Nästa jobbiga resa för Eszter var när vi skulle hitta vår nästa camping. 

Skylten var avbruten så vi hittade knappt avtagsvägen, men när vi väl hittade den så var den nästan precis som den dåliga vägen till Keresone creek förutom att den var många gånger längre. Det var pest att köra där. Hade det varit min bil hade jag inte kört där tror jag inte. När vi äntligen kom fram till en campingplats som faktiskt var jättemysig så tog jag ett varv runt bilen för att kontrollera att det fortfarande var luft kvar i alla däcken. 

Vi hade planerat att stanna på den campingplatsen i två nätter men den planen utbyttes ganska snabbt. Dit kör man bara en gång med en låg ford. 

Nästa kväll skulle vi alltså leta upp en ny plats att stanna på för natten.