musicandlyrix

31 Januari - 2 Februari

Vi har alltså landat i landet som är ungefär så långt bort man kan komma. Spännande! 

När vi landade såg vi ett landskap som såg ut att vara ordnat av perfektionister, så raka är alla hagar, ängar och åkrar. 

Vi skulle bli mötta av vår nya couchsurfinghost, Kathy, som skulle stå med en skylt med namn på, precis som i film. 

Men det skulle ta ett tag innan vi kunde komma igenom alla tullar. 

Det är riktigt strikta regler som gäller för att ta sig in här. Mest handlar det om vad man har med sig i väskan. 

Det första vi fick göra oss av med var vår frukt som vi hade o handbagaget. Precis som för några månader sedan i Devonport på Tasmanien, så fick vi snabbt som ögat trycka i oss allt ätbart vi kunde innan vi kunde gå till nästa kontroll. 

I nästa kontroll kontrollerades pass och ett formulär som man fyllt i på flyget. Även det handlade bland annat om vad man hade med sig. 

Samtidigt som vi lämnade in de så frågade polisen ut oss vad vi skulle göra. Hon ville ha reda på detaljer och bland annat namn på biluthyrningen m.m. Eftersom vi inte planerat mer än att vi skulle "köra runt" överallt så var det lite svårt att säga vad vi skulle göra mer än så, men tillslut var polisen nöjd och vi kunde fortsätta till nästa kontroll. 

Där ville veta mer exakt vad våra väskor innehöll. De klottrade ner "honung, morötter, tält" på pappret och vi förstod inte riktigt vad tältet hade med allt att göra, men vi gick vidare till nästa konstapel. 

Hon bad oss ta fram det som var nedklottrat på pappret och honungen och morötterna fick vi inte ha kvar. De kunde ha bakterier som de inte ville ha in i Nya Zeeland. 

Tältet fick åka i en separat röntgenmaskin och de drog ut hela det och knycklade ihop det riktigt fult och la i det i påsen igen. 

Anledningen är att man inte får ha med sig någon smuts eller jord in. 

Efter alla dessa kontroller var vi äntligen färdiga och som vi kommit överens om så stod Kathy med skylten och väntade på oss. 

Vi hamnade i en riktigt trevlig och öppenhjärtig familj som verkligen tog hand om oss väl. 

Vi fick fantastiskt god mat när vi kom dit, och de visade oss riktigt bra områden att vandra i och andra saker som kan vara bra att veta på vägen. 

Senare på kvällen gjorde vi något som verkligen gjorde så jag kände mig som hemma. 

Vi spelade Settlers of Catan. Riktigt roligt! 

Nästa morgon fick vi nybakta scones som vi åt med grädde och hallonsylt. Underbart gott! 

När frukosten var svald och allt ihoppackat så fick vi skjuts tillbaka in till stan där vi mötte upp Stefan och John igen, Mollys gamla klasskompisar som vi ska resa med här i en månad. 

De hade kommit fram till Kiwi mitt i natten och de hade liksom vi, varit sist i tullen ut. John skickade meddelanden till Molly samtidigt som de stod i tullen och de hade varit ganska skeptiska mot bland annat Stefans knivar. Men som tur var fick han behålla dem. 

Nu kunde äntligen äventyret börja! 

Men något fattades. Vi skulle ju ha en bil. Den var redan bokad och klar (efter lagom mycket strul) så Stefan gick och ordnade ut den och sedan plockade han upp oss utanför. 

Bilen är endast skriven på honom på grund av en uppsjö anledningar så därför ville vi inte hamna i klistret med uthyrningen ifall det skulle bli några frågor där. 

Efter att vi först åkt åt fel håll på en enkelriktad gata så började saker och ting ordna upp sig. Mat inhandlades och vi åkte ut till Banks of Peninsula, ett fantastiskt vackert ställe där vi började med att slå läger för natten på en gratiscamping. En gräsplätt bredvid vägen. 

Men det är inte så tråkigt som det låter. Gräsplätten låg alldeles intill vattnet vilket gjorde att vi hade en fantastisk vy att se på. 

Vi hade en trevlig kväll där vi åt fylld pasta (hittar inte namnet) och spelade Kanadensisk skitgubbe. 

Vi sov riktigt gott och nästa morgon åkte vi lite längre ut på halvön för att leta efter ett fint vandringsstråk. 

Vi hittade ett ställe där vi gick uppe bland bergen och såg ner på fjorden som gick in bland bergen. Utsikten var otrolig. Och jag såg bättre än någonsin tidigare. 

Molly blev nämligen min personliga optiker i Sydney och vi köpte ut linser till båda oss. Jag har absolut inte fått in någon teknik att få in dem så det blir mer att Molly halvt får trycka in dem i ögonen på mig. Men det är helt fantastiskt. Jag ser en helt ny värld! 

Det absolut bästa med vandringen som vi gjorde var att vi såg delfiner. Vi såg delfiner! Långt därnere i fjorden hoppade fem delfiner upp ur vattnet. Kändes riktigt overkligt! 

Eftersom jag skrev att det var det bästa med vandringen så känner jag att jag även kan skriva ner det allra värsta med dagsturen. 

Efter att ha gått en lång väg ner till vattnet där John och Molly badade, så klättrade vi upp för grässlänten/väggen. Strax innan vi kom till stigen så hittade Molly ett stort ägg. Hon slogs av en tvångstanke och fick för sig att kläcka det solvarma ägget. 

Det var den VÄRSTA stank vi någonsin känt. Hade vi inte sprungit upp till stigen allihopa så hade vi kräkts kaskader. Så fruktansvärt illa luktade det. 

Efter lunch och ett dopp i det blå så åkte vi iväg till det som skulle bli vår första längre hike med övernattning i tält.