Mt Somers Track
Resor, }För andra gången på över tre månader körde jag bil igen. Och jag kan alltså bocka av att jag både kört bil på "fel" sida vägen och med ratten på höger sida. Detta var också tredje gången i mitt liv som jag körde automatväxlat.
Det krångligaste med en bil som har allting tvärtemot emot är nog vindrutetorkaren och blinkersen. Men jag klarade det problemfritt denna gången.
Sent på kvällen lördagen den första februari rullade in på en lång grusväg som tog slut vid foten av några berg. Där satte vi upp tälten och laddade upp för vår första efterlängtade hike.
Jag har aldrig varit så intresserad av att hikea i Sverige och så innan, men jag har verkligen fått upp ögonen för det här nere.
Det är så härligt att vara ett gäng som går en lång sträcka i fin natur och man kan, även fast det bitvis är tungt, slappna av och bara lunka på. Njuta. Som krydda på det hela så ser man fantastiska vyer samtidigt som man går och pratar med varandra längs vägen.
När man kommit fram till målet för dagen så gör man dagens middag på stormkök och kanske spelar lite kort innan man går och lägger sig och laddar inför kommande dag.
Det var alltså detta vi gjorde på vår hike på Mt Somers. Sträckan vi gick var dryga milen och vi gjorde den något längre då vi även besteg berget. Från att det varit så varmt att vi gick i endast shorts och sportbh så blev det iskallt uppe på toppen och vi fick några snöflingor på oss. Det blev ett par snabba bilder uppifrån toppen innan vi gick/sprang/gled/hasade ner igen till platsen där vi dumpade våra stora väskor.
Efter en tung bit med endast brant nedförsbacke i ca en timme var vi äntligen framme vid vårt mål för dagen.
Alldeles bredvid där vi tänkte sätta tälten fanns ett vattendrag. Vi alla hoppade i och trots att det var totalt iskallt så var det kanske dagens höjdpunkt. Fantastiskt härlig känsla!
Efter en hel dags vandrande var vi trötta i framförallt benen och det var skönt att skölja av sig så man åtminstone kunde känna sig något fräschare innan det var dags att hoppa i ett varmt underställ och ännu senare en sovsäck.
Vi var allesammans riktigt sega i kroppen så det blev inte mycket mer än lite mat och massage innan vi gick och la oss.
Nästa dag gick vi den andra hälften av vandringen. Vi började med en liten avstickare för att se på Sharplin Falls innan vi gick vidare på den långa stigen tillbaka.
Lunch innan bergsbestigning.
En hungrig Stefan.
En hängbro för en person i taget.
Det var något underligt som hände med allas våra kroppar senare efter lunch. Vi hade kommit fram till Pinnacles Hut där vi åt, och när vi skulle bege oss iväg efter maten så var det som om man vägde bly. Vi hade lite konstig otur efter varje gång vi stannat för matpaus för exakt varje gång så startade vi i uppförsbacke. Uppförsbacken efter lunchen i hutten var helt extrem. Egentligen var det inget konstigare än vanligt men vi alla fick kämpa järnet för att komma upp för backen. Svårt att beskriva. Vi alla bara skrattade oss upp innan det äntligen planade ut efter ca 45 minuter.
Efter det var det mest nedförsbackar så det var skönt. Tyvärr var det ganska molnigt så jag har inga bilder från vägen ner. Min telefon var död då med så kunde inte fixa några bilder hit till bloggen.
När vi var tillbaka vid bilen så var det ganska sent. Vi slog upp tältet och åt lite mat innan vi gick och la oss.
Men en lugn natt hade vi absolut inte. Det var så blåsigt att man ibland vaknade upp eftersom tältpinnen från sidan slog i huvudet.
Tilläggas bör att killarnas tält inte är något supertält. Kmart skulle jag tro. Men det höll!
För att sammanfatta Mt Somers så kan jag säga att det var en fantastiskt skön vandring! Det sköna var inte alltid att gå den, men att känna att man nästan kämpat sig fram med tanke på att det var så kuperat och att terrängen var så ojämn.
Det bästa är vårt gäng. Vi har så fantastiskt kul ihop!
