Måste bara dela med mig av en liten tanke. Störtar flygplanet nu så har jag iallafall nått mitt drömland. Jag befinner mig alltså ovanför Australien nu. 

Jag är så himla glad. Detta är så otroligt spännande! 

Tänkte först berätta lite om flighten. 

Plan nr 1. Från Landvetter till Heathrow. Allt började bra. Det var en del tårar på flygplatsen men så går det när man är en blödig variant av människa. 

Efter att ha sagt hejdå till mamma, Kajsa-Lena, Paulina och Isabella på flygplatsen kom en ordentlig pulshöjare. 

Kvinnan vid incheckningsdisken säger något till Molly som jag inte riktigt kan uppfatta, men jag märker en viss spänd stämning i luften. Hon har precis sagt att Molly visum kommer att gå ut redan sista maj. Mitt skulle gå ut 10 juli. 

Min enda tanke var att vi löser det. Vi går till The Australian Government och förklarar oss så får de lösa det. 

Men sen läste vi i papprena och insåg att kvinnan hade lite fel. Våra visum börjar först gälla när vi satt foten i landet, men vi har ett år på oss sedan vi fixat visumet att ta oss ner till Australien. Pjuh. Äntligen kunde vi lugna oss. 

Första flighten avklarad! Vi kom till Heathrow! London var inga problem. Det var fem timmars väntan (om jag inte minns fel) och de timmarna slog vi ihjäl med lite rundvandring bland shoperna, spelade kort och låg lite hullerombuller på varandra på någon konstig bänk. Sen var vi redo för den längsta flighten. 

Heathrow - Hongkong Airport. 

Det var min längsta flygresa någonsin. Hur gick den? Utan problem! Det som var trögast var väl att det inte gick att sova. Man kanske sov fem minuter hör eller där men det blev aldrig någon ordentlig avslappning. Det kanske även berodde på att jag satt i mitten av mitten. Men äsch, vad gjorde det? Ingenting! Jag är bara glad över att vara iväg! 

När vi närmade oss Hongkong insåg vi att vi hade två val. A) Leta reda på en bänk och sova ikapp några timmar för att hindra eventuell jetlag. B) Skita fullständigt i att vi inte sovit på över 24 timmar och bara leva livet som resenär. 

Valet var enkelt. Här skulle upplevas! 

Det första vi gjorde var att fixa lite Hongkongianska riksdaler. Sedan immigrerade vi. Yep, vi immigrerade! 

Ute i det fria i Hongkong! 

Efter att ha frågat folk hit och dit om hur vi skulle ta oss till något som kallades Victoria Peak så hoppade vi på en buss. Vi plankade tillochmed. Busschauffören gick inte att förstå sig på men vi förstod att sedlar gick tydligen inte att betala med, så han viftade bara bort oss så vi gick och satte oss på övre däck längst fram. 

Kan berätta att både mitt och Mollys lokalsinne försvann nästan direkt då färden var den rörigaste någonsin. Men vi hamnade tydligen vid Hongkong central tillslut. Tydligen. 

Pulsen i stan var verkligen hög! Men det mest påtagliga var värmen. Vi svettades som grisar! Men det fick inte stoppa oss så vi fortsatte irra runt. 

På vår upptäcktsfärd fick vi bl.a. syn på en grupp upptagna damer. 

Sedan hittade vi en jättefin Katedral. Var det St Johns Cathedral? 

Sedan sprang vi på någon som visade oss hur vi skulle ta oss upp till Victoria Peak. En helt otrolig grej verkligen. Ett tåg som gick i brantare backe än Lisebergsbanans första i Göteborg. 

Ser ni lutningen?? 

Väl uppe såg vi en helt otrolig utsikt över staden. Det var disigt, men som tur var så såg man riktigt långt ändå. 

Vi tog oss även en liten promenad/löparrunda i lite djungelaktig miljö. 

Vi tänkte att vi bara skulle springa lite för att få igång benen inför sista flighten, och oj. Vi hamnade i lite småpanik när vi skulle tillbaka. Först gick vi till busshållplatsen. Vi var i riktigt god tid, men någon buss kom aldrig. Efter 40 minuter försökte vi vinka in taxibilar men det var ganska hopplöst. Vi frågade folk om hjälp och de pekade hit och dit men det kändes nästan bara ännu rörigare. Tillslut träffade vi en som visade oss hela vägen fram till den dolda tågstationen där vi fick ta ett Airline Expresståg tillbaka till flygplatsen. Då hade vi sprungit omkring riktigt länge. 

Man hade verkligen en konstig känsla i kroppen då man inte sovit på 30 timmar.  Men huvudsaken var att vi hann uppleva så mycket bara på de timmarna! Vi ångrar det inte för en sekund! 

Uppslängda ben vid gaten. 

Nu sitter vi på sista planet. Molly har haft mer flax med sömnen än mig men jag underhåller mig med lite poddar och detta bloggandet. 

Vi befinner oss just nu nästan exakt i mitten ovanför Australien. Något öster om Alice Springs. Vi har två och en halv timmes flygtid kvar, så nu ska jag försöka koppla av lite igen och evetuellt få ihop några minuters sömn. 

Här har vi the sleeping Molly 

Nähepp, nu tändes lampan? Är det dags för frukost snart kanske. Wellwell, mat är aldrig fel! 

Bloggar förhoppningsvis senare idag igen. 

Tid just nu: Gissar på 4am. 

Tid i Sverige: 20:00 

Kram på er!