Maria Island och Mt Mason.
Resor, }Lördagen den 15 november fick vi ett sms från en helt okänd människa. Denne hade träffat en tjej som heter Jenna som vi också hade träffat men på couchsurfingmötet förra tisdagen så hon hade gett honom vårat nummer.
Det var en fransman som hette Gabriel och han undrade om vi var intresserade av att gå på hajk med honom några dagar.
Efter lite beslutande hit och dit så mötte vi upp honom på söndagen efter seglingen och då kom vi överens om att åka till Maria Island. Det vi visste om ön var att hela den var en nationalpark och att det inte fanns några bilar på ön samt knappt några hus.
När vi vaknade i segelbåten på måndag morgon åt vi frukost med Dion och sen så gjorde vi oss redo för att lifta bort till Triabunna, stället där färjan till Maria Island går ifrån.
Efter en kort tur med en buss ut till motorvägen så gick vi av och började höja tummarna.
Även denna gången gick liftandet utan problem. Först åkte vi med en kvinnlig fysioterapeut och sedan en gammal tant som skulle till Triabunna och gå på konstskola.
Färjan över till ön var minimal och på den var det vi och en högljudd skolklass.
När vi kom av möttes vi av en gammeldags landsbygd med några få hus. Alltsammans var väldigt idylliskt och det kändes lite overkligt att gå in i en helt annan tidsepok.
Det första vi gjorde var att lämna av allt i våra stora väskor som vi inte behövde och sedan började vandringen.
Eftersom vi har fått lite dille på att samla poäng från topparna vi bestiger så tog vi oss av ett berg som hette Bishop and Clerk.
Det berget låg långt ifrån där man fick slå läger för natten. Vi gjorde en fuling och campade faktiskt ute i ingenstans iallafall. Vi hade den bästa utsikten någonsin.
Nästa dag gick vi tillbaka till där vi började och gick åt andra hållet som vette mot där man fick lov att campa. Men vi skulle inte direkt till campingen. Vi hade ett till berg att klättra. Mt Maria. Vi tänkte inte ha med våra stora väskor upp till toppen som vi hade dagen innan så vi gjorde i ordning en dagsväska och de stora väskorna stängde vi med regnskydd och satte upp i ett träd. Detta eftersom framförallt pungråttorna är riktigt duktiga på att öppna väskor och leta efter ätbara saker.
Det gick lätt att hitta vägen upp till toppen på Mt Maria. 711 meter över havet. Fantastisk utsikt.
När vi kom ner till väskorna var de orörda och efter lite lunch så gick vi vidare mot campingen. Påvägen stötte vi först på ett par ordentligt stora tigerormar. Jag har aldrig sett så stora ormar utanför terrarier. Över en meter långa och ca 5-6 cm tjocka.
När vi nästan var framme vid campingen var det som om vi var på safari. Vi såg våra första riktigt stora kängurus och jag såg mina första vombats. Molly hade haft turen att se en innan.. Jag var lite avundsjuk. Men nu var det slut på avundsjukan. Vombaterna kryllade! Hur söta som helst! Började räkna och kom ungefär till 10 innan jag insåg att de var så många att man knappt ens kunde räkna dem. Även på campingstället gick de omkring och åt av gräset i lugn och ro.
Vi var inte de enda människorna på The Frenchs farm. Och de andra som var där var så gulliga och bjöd oss på kaka och vaniljsås. Helt fantastiskt gott. Jag hade gått och drömt om fika hela dagen och plötsligt satt jag där och var riktigt hög på socker. Härligt.
När mörkret hade lagt sig så somnade vi i våra tält efter lite kortspelande.
Morgonen därpå säger några andra att de sett några Tasmanian Devils men tyvärr såg vi inte en enda och jag tvivlar på att vi kommer att se någon här över huvud taget. De är så skygga och det är riktigt ovanligt att man kan se dem. Det finns inte så många kvar heller eftersom så många drabbats av någon slags tumörsjukdom, men de har "planterat" friska devils på Maria Island förra året så förhoppningsvis ska de kunna leva utan att drabbas av sjukdomen.
Här har antagligen en Devil ätit upp något. Och tydligen har de ett okej bordsskick med tanke på skeden?
Efter frukost tog vi en promenad bort till en strand och vandrade sedan tillbaka, drog på oss våra stora backpacks och gick tillbaka till Darlington (där båten går ifrån) fast vi gick en annan väg. Vi gick längs själva kusten och stannade vid The Painted Cliffs.
Otroligt att det kan bli så häftigt.
När klockan slog 14 så åkte vi båten tillbaka till Triabunna på Tasmanien. Där var det dags att återigen köpa lite mat för att sedan ta oss upp mot Freycinet. Jag och Molly har ju redan varit där tidigare men vi har fortfarande ett berg kvar där att klättra. Efter att ha liftat hela vägen dit skulle vi slå läger för natten.
Det var kanske inte lättare sagt än gjort men vi ville inte betala för något och de fria campingarna låg alldeles för långt bort.
Vi utnyttjade återigen lite svensk allemansrätt och satte uppe tälten när solen gått ner och tog bort dem kvart över fem morgonen den 20 november.
När det lilla området runtomkring macken hade vaknat lyckades vi få skjuts av en man som äger ett hotell där i närheten. Enligt en kvinna vi liftat med dagen tidigare så kostade det hotellet 1600 dollar för en natt där. Sjuk summa. Måste googla på "Saffire hotel" när jag har tid och kolla upp vad det är för ställe.
Vi klättrade Mt Mason denna dagen. En klättring som blev ganska mycket klurigare än vad vi väntat oss. Men tillslut så kom vi upp. Eller ja, Molly kom upp. Jag var så hungrig och färdig i kroppen så jag nöjde mig med att titta på toppen från en annan höjd. Så gjorde även Gabriel.
Bilder från Mason.
