musicandlyrix

Allt annat än en vanlig julafton. Vi vaknade upp vid tjugo över fyra och åt frukost, bestående av müsli, banan och mjölk samt ett glas juice. 

Sedan åkte vi till jobbet, precis som vanligt. 

Dock så behövde vi inte weeda idag (yay!). Vi skulle få vara i the shed. Tak över huvudet och ingen stekande sol. Skönt! 

I skjulet så sorterar man potatis och morötter. Både jag och Molly började vid potatisen och där blev jag kvar tills arbetet var slut för dagen. Molly flyttades efter ett par timmar till morötterna. 

Vad man gör är att man står vid ett slags rullband där potatisarna åker förbi och så slänger man de som är kassa och ruttna och lägger de som är större än de flesta andra i en separat låda som står vid ens fötter. 

Även detta var ett väldigt enformigt jobb men dagen går ganska fort ändå. Segast är det de 45 minutrarna innan smoko eller lunch. 

Vi hade planerat att rensa ogräs på eftermiddagen eftersom vi inte hade något slags julfirande planerat men de hade slagit på vattnet över ingefäran så då fick vi nöja oss med en halv dags jobb och åka tillbaka till campingen. 

Nu skulle vi bli tvungna att få tag på ägarna till stället. När vi kom in till receptionen/affärsdisken så möts vi av en otroligt stressad dam som slänger ur sig något om att vi måste ju säga till innan vi går in där och att vi inte får lov att vara där utan att ha betalt. Vi säger lugnt att vi försökt få tag i någon flera gånger men att ingen varken synts till eller svarat i telefon. Då säger hon samma sak igen men att vi får komma tillbaka en timme senare för att kolla upp om det finns någon ledig barack och betala för föregående natt. (De vet bara om den natten. )

Efter en timmes väntan går vi tillbaka men möts då av svaret att vi får vänta tills klockan kvart i två då den manliga ägaren ska möta upp oss vid killarnas barack. Ingen kommer dit. Vid halv tre går vi återigen in i receptionen och får svaret att vi får vänta ytterligare ett par timmar på att mannen skulle visa oss lediga baracker. 

Vi var lite lagom småirriterade på det men när vi väl fick tag på en egen barack (ett kök och ett sovrum) så verkade extrabetalningen vara som bortblåst. 

Stället är riktigt sunkigt och toaletterna kan inte spola ordentligt. I vår barack har vi en ugn med två rostiga spisplattor på (som faktiskt fungerar!), en stor kyl plus frys och lite köksprylar men där mängder saker fattas. Tillexempel ett kastrullock. 

I sovrummet hittade vi två säckar med gamla äckliga tyger av olika slag och lakanet som antagligen skulle höra till sängen passade inte ens så vi gick tillbaka en gång till till receptionen och frågade om det fanns möjlighet att få ett helt och rent lakan. 

"Jag har lite fullt upp just nu men jag skickar Robert så kommer han om en liten stund och har fixat det åt er." 

En liten stund innebar till nästa dags förmiddag. 

Men på kvällen försökte vi göra det lite juligt i väntan på natten så vi åt pepparkakor, chokladbitar och drack glögg som vi hade med oss från Brisbane. 

Molly gick till grannen och frågade om levande ljus. Han hade inga, men några italienare bredvid honom hade ett par värmeljus som de gav till oss. 

Så våran julaftonskväll blev i alla fall lite mysig tillslut. Vi satt i vårt första egna boende och lyssnade på tre ganska okända jullåtar (de enda vi hade på en offline-lista på spotify) innan vi fick lappa ihop våran madrass med handdukar och en sarong så det fick bli som ett lakan. 

Stället är fruktansvärt ovärt dyrt med tanke på hur äckligt det är här. Men vi ser det som ett litet test. Det är ändå bara en enda månad av ens liv och vi är ju här för att jobba. 

Så det är bara till att kämpa på. Snart är det över och då har vi lite mer pengar på kontot och vi kan nöjda lämna detta stället för att äventyra på Nya Zeeland.