musicandlyrix

1 december 

Vi har försökt i två dagar att hitta couchsurfingboende för de sista två dagarna här på Tasmanien. Det har varit med väldigt kort varsel och eftersom det är en liten stad så är det svårt att få napp på samma dag. Och vi fick aldrig tag på någon som kunde så vi tänkte bege oss ut till flygplatsen. 

Tidigare spenderade vi dagen på stan och gjorde ärenden bland annat till banken där vi fixat så att allting är klart så att vi kan börja jobba. Vi letade även efter en present till Simon som tagit med oss på så många klättringar. Tillslut köpte vi krita (som man har när man klättrar) samt finare choklad i en butik som var helt underbar. (Vet att Hanna Löfgren hade svimmat därinne. )

Efter att ha skrivit ett litet brev som vi också lade ner tillsammans med presenterna så gick vi in på ett hotell och frågade om vi kunde lämna våra väskor där en timme. 

Det gick jättebra och det betydde att vi inte skulle behöva kånka upp de stora ryggsäckarna upp för alla backar till Simons hus. 

Vi gav över presenten och kramade Simon hejdå och gick sedan ner för att hämta väskorna. När vi står och drar på oss väskorna så kommer en tjej från baren och säger att det är någon i baren som vill prata med oss. Vi förstod ingenting men vi gick dit. 

Då var det ett par som hade hört att vi skulle bege oss till flygplatsen för att sova där inatt men det var tydligen ganska strikt förbjudet. 

Men de kunde låta oss bo på hostelet över gatan om vi hjälpte till att städa litegrann. 

Jag hade ringt samma hostel tidigare när vi var påväg till Simon, för att se om vi kunde arbeta för boende men det gick tyvärr inte. Tydligen var det samma man i baren som jag hade pratat med i telefonen men nu hade han ändrat sig. Så istället för att behöva betala 75 dollar (!) för en natt på hostelet skulle vi bara behöva städa lite och sedan få bo över där gratis. 

Så där är vi nu. Städningen var ett skämt. Jag har aldrig sett ett ofräschare hostel och det luktar mögel nästan överallt. 

Och det blev ju knappt rent när vi städade heller. Men vi är tacksamma över att vi fått tak över huvudet. Vi får även gå och plocka fritt i skåpet i köket så det har vi också gjort. 

När vi varit inne på vårat rum igen i några minuter så knackar det på dörren. 

Då står mannen där med det bästa jag sett på riktigt länge. En chokladkaka! Till OSS! 

Jag blev lycklig. Har verkligen saknat att kalasa på choklad. Vi smakade fyra minibitar var och åh så gott det var! 

Längtar tills vi ska unna oss nästa bit. 

Men nu ska vi försöka sova några timmar innan vi imorgon ska lifta ut till flygplatsen.