musicandlyrix

Idag gjorde jag det.

 

Det jag har haft en klump i magen för i tre år. Muntlig projektredovisning.

 

Det finns nog inget jobbigare för mig än att stå och prata inför folk. Jag är hur pratig och tjatig som helst annars, men sen kommer vi till att prata inför folk. Jag vet att jag kan, men det är så svårt bara.

 

Redovisningen blev inte alls som jag ville och det kändes som att jag tog ordet hela tiden och nästan pratade själv, och det var inte alls bra, men det bara blev, så jag kan ju inte bry mig om det nu. Det är över, all ångest över det kan ju lägga sig i graven och inga tårar ska få rinna bara för att jag är så otroligt feg.