You are good
Funderingar, }Jag: Gunilla? Varför känner man sig ibland ledsen utan någon som helst anledning?
Gunilla: Haha, gumman, det är hormonerna...
Jag: Men åh, de suger!
Gunilla: Hormonerna? Men gör som så då att du tar vara på de melankoliska stunderna också. Mys ner dig under täcket, lyssna på musik och bara ha det skönt.
Jag: Ja! Åh, det är ju underbart!
Nu har jag kommit så långt att jag återigen, eller iallafall snart, är i normal fas igen. Jag lyssnar på goa lovsånger och myser ner mig i soffan och bara funderar. Låter tankarna åka hit och dit. Reflekterar och analyserar. Över ingenting och allt.
Jag: Gunilla, nu har jag kommit på en sak.
Gunilla: Jasså? Vadå?
Jag: Jag har analyserat fram att jag analyserar för mycket.
Men just nu ikväll får det lov att vara okej. Det är höst, det är varma drycker, det är filtar och det är tankerace. Det är mysigt. Önskar dock att jag kunde dela allt och ingenting med just någon. Någon mer speciell. Men det får tydligen vänta. Och väntar man på något gott så ska det väl komma tillslut.
