Alltså skolan.

Jag kan inte sluta arga sönder mig på skolan.

Visste, PMS:en lever sitt liv för fullt, men allvarligt, nu är jag snart död.
Jag hinner inte städa mitt rum, inte städa resten av huset, inte fixa tvätten, inte laga maten, inte plugga tillräckligt, inte ta hand om mig själv, inte ens raka mina ben. Och jag tycker inte alls om att gå omkring med orakade med. En sådan lurvig djungel alltså. Tur att man är blond ibland alltså.


Kom precis hem ifrån min kära bror och hans familj. Hans fru hjälpte mig i typ TRE timmar med den fruktansvärda matten. Jag insåg till min förtvivlan häromdagen att jag hade glömt ALLT. Och jag skojar inte. Det är galet sjukt. Och jag har nationellt prov i detta nästa onsdag. No chance.

Men, Elisabeth, jag älskar Elisabeth! Hon är precis som en mamma, och vi har så många gemensamma åsikter och grejer. Bland annat så har vi idag konstaterat att vi, vi kvinnor, vi vet vad världen är för något eftersom PMS lär man sig otroligt mycket av. Men vad vi hatar det!



Nu måste jag sova. Imorgon är det röd dag - ledig dag. Trodde du ja. Jag tänker INTE missa räddningstjänsten så jag drar dit såklart!