musicandlyrix

Du var hela min värld.
Du var min allra bästa vän.
Det var Du som tog hand om mig när jag var sjuk.
Det var i Ditt knä jag fick sitta i varje kväll.
Det var bara Du som lyssnade på mig. På mina galna historier.
Det var Vi som var ute och tog in hönsen, matade kaninerna och gav mössen till Naddis.
Det var Vi som klippte gräset. Du före med den stora, jag med min plastklippare.
Det var Du som följde med mig till toaletten mitt i natten när jag skulle kissa.
Det var Du som lärde mig sångerna jag inte längre kommer ihåg.
Det var Du som lärde mig spela munspel.
Det var Du som lärde mig historien om räven. Inte ens den kommer jag ihåg.
Det var Du som alltid gned tummen mot min handrygg när du höll mig i handen.
Det var Du som alltid stod med Mazdan borta vid grinden vid skolan och väntade på mig.
Det var Du som alltid sa "Den tar vi, sa polisen" när vi skulle t.ex. handla på Bra i Skene.
Det var Du som alltid smugglade med godis till kyrkan.  
Det var Du som visade mig vad äkta vänskap är.
Det var Du som visade hur den perfekta Pappan ska vara.

Du var min bästa vän.
Jag älskar dig så otroligt mycket.
Jag saknar din doft. Din grönsvarta tröja. Din skjorta med den lilla gorillan som märke. Din kudde på morgonen.

Jag önskar att jag kunde säga att jag känner att du är närvarande, men det känns inte så. Du är borta. Död.
Du anar inte hur många tårar som bara är för dig, för saknaden av dig.
Du hade inte sagt att jag skulle sluta gråta, för du ansåg inte det som något dåligt. Jag ska fortsätta gråta för Dig.  

Jag önskar att jag kunde åka och se till din grav oftare, men det går inte.

Åh, mina ögon är helt svullna och jag ser knappt vad jag skriver.
Jag önskar att jag kunde spola tillbaka allt. Jag vill vara liten igen. Inte ha några bekymmer.

Men Du, vi ses någon dag.
Jag älskar dig.