Det år som jag haft på Räddningstjänsten har varit något av det absolut bästa i hela mitt liv. Jag har kommit till insikt om vad jag faktiskt verkligen vill bli när jag blir äldre och jag hoppas inte att planerna ändras, för detta var verkligen något utan det allra bästa som sagt.

Varje onsdag som andraårselev på gymnasiet har spenderats på Brandstationen i Skene. Det har varit dagar med massor med teori men även mängder med praktik. Jag har njutit av varje sekund och försökt suga i mig allt som har kunnat gå att lära. Jag vill lära mig Allt. 



Denna våren har jag även varit lärling på stationen och det har inneburit mer tid som lärt mig hur det är att verkligen vara brandman. Jag har fått åka på larm och jag har kunnat umgås med gubbarna som om de vore mina vänner.

Jag ska vara ärlig. Dagen då jag lämnade tillbaka nyckeln och sa hej då var riktigt jobbig. Jag tillochmed grät när jag gick därifrån. Löjligt, men ja, det har verkligen betytt sjukt mycket för mig, tiden på station.


Igårkväll knåpade jag ihop ett litet brev till gubbarna men jag visste inte om jag skulle våga ge dem det, men jag tog mod till mig och stoppade ner det i blombuketten som de fick av mig idag. Jag skrev om hur mycket jag har uppskattat tiden där, samt även en liten lista på vad som verkligen fastnat hos mig. Allt från ordet "flappstare" till det där "deeptalket" med några som berättade lite hur det var för dem att verkligen vara brandmän.
Kände mig skittöntig som skrev brevet, men samtidigt ville jag inte vara en torrboll som bara ger en blomma och sticker, utan jag ville ändå göra något lite personligt också.


Nu är det ett år kvar i skolan. Sen är det ett år i Australien. Efter det är det äntligen dax att ta tag i livet och börja läsa till brandman. Jag har en sån fet anledning att längta till framtiden.