musicandlyrix

Inga ord kan beskriva.

 

Ingen kan förstå.

Ingen kan vara så arg som jag är. Inget kan vara så orättvist som det jag upplever varje år. Den tjugotredje december halv tolv på kvällen. Det är då hela världen är som lyckligast. Alla väntar på friden, väntar på tomten och väntar på en värld som fylls med tusen ton kärlek över bara en natt.

 

Varför ska denna dagen vara så fruktansvärd. Varför ska man bara gå och vänta på att den värsta sorgen ska dra över en?
Jag orkar inte.

 

 

Jag vill ha det som alla andra. Jag vill ha dig här.

 

 

Åtta år sedan. 2922 dagar. Och mitt liv är fortfarande i spillror.

 

 

Jag saknar dig så.

Pappa, jag älskar dig.

 

Vi ses i himlen.