Men skit!

Jag har tappat suget nu ju. Tränar dåligt och äter som en häst. Det sista är iochförsig bra eftersom jag ska upp till 60 kg så snart som möjligt, och sedan jobba därifrån för att bygga upp mängder med muskler.
Men var tog motivationen vägen?

Att ta sig till gymmet tar ca 1h. Säg sedan att jag tränar två timmar, sedan duschar och ska åka hem igen. Japp, minst 4 timmar. Det hinner man inte med om man har sjukt mycket plugg, jobb vid sidan om (som är viktigare för pengarnas del) och sömn som man måste prioritera.

Men hallå, träna hemma då! Men nej, för att gå ut och springa varannan kväll är inte härligt när det känns som att hjärtat slår i otakt, magen krampar och man blir yr.
Visst, jag tycker om att springa, men att springa så den där känslan av välbehag och göttighet försvinner redan nu vill jag inte vara med om.
Sedan behöver jag ju redskapen som finns på gymmet. Jag har liksom ingen bänkpress inne på mitt rum, eller en roddmaskin instoppad i garderoben.

Sedan känns det faktiskt lite ovärt att träna järnet nu, när jag ändå antagligen åker till Australien efter skolan ett år, och sedan söker intill SMO efter kanske ytterligare ett år.. Hur ska jag göra egentligen? Blir inte klok på detta.




När vi ändå pratar framtid, så kan jag nu meddela att jag kommer inte att åka till Brasilien. Varför? Saken är den att det känns inte riktigt som att det är det rätta valet för mig just nu. Tänk bara 17 år, blond, första gången utomlands utan andra som är vana. Ingen jättebra idé då kanske. Sen måste jag ha de pengarna till flytten och till en senare sommarresa som bär till Grekland.

Nu känns det riktigt dassigt faktiskt. Inget Brasilien, sämre träningsform, större tomhet i ungefär allt. Piss.

För att inte tala som skolan. Nu har jag lov, så plugget ska jag inte sätta tänderna i alls just nu. Vi har så sjukt mycket. Någon sa 8 inlämningar som ska in nu efter praktiken. Praktik. Ska man verkligen ha läxor då? Nä, lägg av era kötthuvuden! Jag orkar inte! Ingen orkar!

Ska bli härligt att se lärarnas ansikten när typ ingen har orkat göra någonting. Men seriöst. När man har praktik och jobbar arslet av sig så är det inte så sjukt lätt att känna sig på topp och sätta sig ner och plugga i en timme varje kväll. Verkligen inte. Då lägger man sig och sover, kanske pratar med en vän, eller äter. Det gör jag iallafall.

Sedan kommer ångesten.

Att jag inte har gjort något även fast jag kanske hade kunnat, fast nä. Eller jo.
Hur ska man orka med allting när man inte har ork, saker och ting känns tungt i allmänhet och kroppen är jättetung?
Idioti. Alla ministrar, ledare och överhuvuden, ta tummen ur stjärten och fixa så att man kan få ett något normalare skolliv. Ta undan all onödig skit och stoppa in det som iallafall kan vara bra att kunna.





Nu ska jag inte skriva så mycket mer.

Ska sova, för imorgon väntar ännu en jobbig dag.
Först upp till kyrkan, och sedan jobba från 13-21. Känner mig absolut inte taggad för det.
Hejdå