musicandlyrix

Nu ska jag vara ärlig tänkte jag. Inte för att jag inte brukar vara det, men nu ska jag skriva ner det med ord.

Det är som så att jag räcker inte till. Jag räcker verkligen inte till. Jag har så mycket jag vill ge, men jag har inte förmågan. Saker kommer ivägen eller så finns möjligheten bara inte.


Många människor har hjälpt mig igenom alla dessa år av sorg, depressioner, ätstörningar och mycket annat som inträffade i mitt liv. Men vad har jag att ge tillbaka? Känns som precis ingenting.

Jag bara tar och får, tar och får. Mitt samvete över detta blir bara värre och värre. Hur ska jag någonsin kunna betala tillbaka?  


Jag hittar ingen lösning på detta. Problemen är inte heller hundraprocentigt lösta heller, och nya problem uppstår ofta, men jag kan förfarande ingenting göra.