Jag kan verkligen inte förstå hur min kropp fungerar. Hur hela psyket funkar, och hur bara allting känns som en bergodal-bana. Blir så sjukt trött på detta att jag snart inte vet vad jag sysslar med.

Varje dag bråkar jag med mängder negativa känslor, händelser, flashbacks osv, och de blir så många att jag knappt ser någonting positivt längre.
Detta måste få ett stopp, för nu fungerar jag snart inte längre.

Till alla er som tycker att jag beter mig underligt, fel, idiotiskt och elakt: Jag menar ingenting illa. Tonårstiden för mig är vrickad. Jag tänker på tok för mycket, och jag ju inte direkt påstå att det är någonting bra.


Klart för idag.

Pusha mig.