musicandlyrix

.

Jag är så sjukt trött. Så arg, och såå besviken!

Visst, en tonårings liv har inte varit det enklaste, men att det skulle vara SÅHÄR flängigt, det är inte roligt någonstans! Humöret är på topp, *knäpp*, med en gång hur piss som helst. Vad är detta?

.

Jag kan hitta mig själv snackandes med någon, och jag är hur glad som helst, det bara skiner om mig av allmän lycka, och vips, så är humöret i källaren, och jag blir vresig, otålig och tjurig på precis allt!

.

Jag kan hitta mig själv sittandes vid matbordet bland, då jag sitter och tänker, och sekunder efter rinner tårarna. Då undrar jag verkligen vad det är för fel på mig!

.

Jag kan hitta mig själv helt nöjd med tillvaron, och vips, så kommer jag på allt det dåliga igen, och då kommer jag inte upp till lyckliga ytan igen.

.

Jag tror ni hajjar vad jag snackar om. Om ni inte gör det kan ni väl berätta hur ni gör för att leva utan att humöret sitter fast på första raden i bergodalbanan. Det suger. Fett mycket!

.

Och detta med avundsjuka.. Vad ska det nu vara bra för?

Jag längtar så sjukt mycket till Australien, och tills jag sen kommer tillbaka igen. Då börjar livet, Livet.