Idag var det close, väldigt nära. Vadå? Jo, att jag blev utslängd från lektionen. Men hallå, våran svenskalärare är ibland helt kockobeng!
Jag klarar inte av att arbeta i ett klassrum där det är helt tyst, för det gör mig bara okoncentrerad och jag bara sitter och gluttar på alla andra, och det var såklart så det var i klassrummet. Helt tyst. Förutom att jag och Sara satt och pratade lite, och så började jag skratta lite, och så lite till men inte sådär högt och så, men ändå så att Annika kom och ställde sig framför mig och sa:

Jag förstår att du vill bli utslängd, för det är det du vill va? Nä, var tyst då!

Typ nåt sånt. Jomen tjenahej! Lägg av, tant. Jobbig du är då..! 

Ibland känner jag mig helt annorlunda jämfört med vem jag var innan, men jag vet inte om det är positivt eller negativt, och det är lite jobbigt. Folk som läser detta kanske tror att jag har lätt för att mucka med folk, men så är det ju inte, eller jo, det beror på med vem det är, men jag brukar verkligen inte bråka med de som är äldre, för det känns bara fel.
Jag är verkligen inte den som bråkar med folk, och det vet mina närmsta vänner, så mitt liv är lite buller om huller just nu. Men vi lär väl se hur jag blir sen. Det blir bättre - jag blir snällare. Fast... Snällare är kanske fel ord också, jag gjorde inget fel idag, och det vet jag att jag inte gjorde. Bara för att man blir utskälld för att man skrattar är BARA FEL. "Skratt förlänger livet", sådet så. Humpf!