Idag var det dags för stadsvandringen!
I min grupp ingick Sara, Hanna, Klara och jag. Vi började rätt bra, och vi svarade på en del frågor, och viiips så var vi på från 28 eller nåt sånt, och då hade lilla Klaris sett fel i papprena, thihi, sikkenen.. Men det gjorde absolut ingenting! Och efter ett tag hade vi "gått ikapp" tiden, så det kändes lugnt igen. Hanna blev tjurig som en kossa (lustigt, jag vet) så hon fick för sig att äta, men det var inte gräs, nej då. Hon och Klara åt mat, och jag och Sara var redan mätta som två ärtor på socker.

Sen gick vi då vidare, och vi gick, och vi gick, och vi gick. På ett ställe kunde man gå i massa trappor, jag och Sara gillade det!

Vi gick tillbaka en bit igen, och sen kom vi ner på avenyn och letade efter någon dansställe. Sen var det dags att gå upp till Poseidon. Men då hände något.. (Spööökmusik på*)

Klara har bromsat in!

Hon har fått blåsor i ansiktet, eftersom det var okokt mjölk i potatismoset hon åt några timmar tidigare. Det var inte så mycket mer med det, men vi skickade iväg Sara och Hanna upp till Poseidon, medans vi satt och tog det lugnt vi tvåkanten.
Klara kände sig värre och sa att hon kanske måste ta en spruta, för allergin var inte snäll. Jag erbjöd mig att hjälpa till (spännande tyckte jag, men jag var allvarlig såklart). Klara skötte sig exemplariskt (som Marcus säger) och allt gick som smort kan man säga.
Sedan sprang jag in på restaurangen och fick tag i ett glas vatten som Klara kunde lägga sin 12 tabletter i.
Vi var såklart tvungna att få tag i lärare, men jag var tvungen att ringa 112 innan de kom.

Snabbt var ambulansen på plats, och de tog hand om Klara med vackra ord, som "gumman" och "vännen". Gulligt.

Jag fick åka ambulans!

Jag följde med in till sjukhuset, och allt gick superbra! Sen fick jag åka tillbaka in till stan igen och möta Hanna och syster, för vi hade lite shopping att göra. Och nej! jag lämnade inte Klara i sticket (nej, jag drog ur nålen..) utan Kate var med där också. Jag ville stanna, men jag kunde tyvärr inte. Men allt löste sig utan mig också, som tur var.

Jag fick köpt mina skor till avslutningsbalen, och sedan åkte alla hem åt olika håll.
Tyvärr fick jag gå från bussen och hemåt, och det var INGEN som ville ge mig lift! Dåligt säger jag bara.
Men sen kom jag till en gård, där en man erbjöd mig skjuts, tack hörru!

Nu sitter jag här och tar det lugnt. Jag unnar det verkligen!