Äntligen är jobbet slut! Jobbade sista passet igår. Bl.a. var det bröllop där, och det var inte fint alls. Jag underdriver nästan. Jag skulle aldrig ha valt en beige klänning med blåa spetsar, en grön och en blå klänning på näbbarna, en lila bestman och så väldigt lite blommor! Det var väldigt futtigt! Ussa.

Idag var jag i kyrkan, tog mopeden eftersom jag ska iväg snart till barnlägret.
När jag skulle åka hem satt jag som vanligt och sjöng i hjälmen. Jag sjöng Celine Dion-låten som Sanna Nielsen sjöng på Grönan igår. "Don't give up in your faith", och så ser jag att det kommer en röd skåpbil en bit längre ner, på väg mot kurvan som vi ska mötas i. Han kör på rätt sida, men plötsligt inser jag att han har bytt sida! Han är på väg rakt emot mig, och han gör ingen ansträngning att köra undan eller någonting, så jag bromsar allt vad jag har, tyvärr spinner bakhjulet bara runt, och vrider sig ut i vägen. PANG.

Vi krockade, och jag flög ner i diket efter att jag skrapar upp några vackra sår på benen. Ajsing. Jag blir totalt frustrerad och tänker; "Kan jag röra på mig? Lever jag?" Och inser att det är inga problem för mig att ställa mig upp. Jag reser armarna upp i vädret som om jag vore vansinnig (vilket jag också blev i den situationen), och grymtar för mig själv i hjälmen. Bilen stannade och han kom ut och tog tag i mig och höll fast mig och sa att jag skulle sätta mig ner på vägen (inte för att jag kämpade emot, för det gjorde jag inte), och då var jag inte arg längre, utan sa bara att "jo, sånt händer, det är lugnt med mig". Sen körde han hem mig, och mamma trodde inte riktigt på att jag hade krockat tills hon kom ut i hallen och såg killen och mina blodiga byxor. Sen pratade de lite, och allt var helt lugnt. Han hämtade en kärra som han fraktade moppen på, och sen så ska resten fixas i veckan, med försäkringar och sådant.

Han körde på mig för att han såg inte att jag kom. Grejen var att den sidfronten som sitter mellan vindrutan och hans dörr, skymmer allt som kan tänkas komma uppe i kurvan, och han kör då ner på fel sida av vägen, så jag inte har en chans att köra på min sida utan att köra rätt in i hans bil.

Fatta sikken osis att få detta just idag! Jag som ska ut och röra på mig till max i veckan. Suck. Men saker händer, och jag är så otroligt glad att det inte blev värre. Vem vet, jag kunde ju hamnat rätt på bilen, knäckt halsen, ryggen, ja vem vet!?

Men jag lever, så ta det lugnt alla. Jag har bara sår på benen, ingen fraktur eller något sådant onödigt.

Tjing!