Igår hade jag en riktigt bra dag på gymmet. Inställningen som jag gick dit med var: Våga!
Tidigare har jag varit för feg för att våga gå fram och köra mitt race, jag har inte vågat gå fram till de fria vikterna vid spegeln där alla står och spänner sig till max, och jag har inte vågat att köra bänkpress själv heller. Men igår, det gick så bra!
Jag har en hel del kvar tills jag når mitt mål vad gäller att pressa bänk. Målet jag har är att minst klara det som innefattar Winternettestet, alltså 30 kg 35 gånger.
Igår lade jag på 30 kilo och repade 22 gånger, sedan 10 och sist 10 igen. Kanske inte är så mycket för er, men jag är riktigt nöjd eftersom jag inte bänkat "på riktigt" på bra länge.
Jag körde även bl.a. marklyft. Testade på lite lätt bara, eftersom jag inte gjort det tidigare. Lade på 40 kg och kände att jag faktiskt klarade av det utan problem. Kommer lägga på mer nästa gång!
Jag vet inte alls om jag kommer stanna kvar, men jag ska göra ett försök! På det gymmet jag är på nu känner jag inte riktigt att jag vågar lika mycket som jag vill, men jag hoppas att det kanske känns bättre på det nya jag ska till. Det "nya" har även fler spinningpass vilket har kommit att bli något av en favorit för mig nu. Man känner verkligen att träningen gör nytta där!
Ska även testa på bodypump som de inte har på det "gamla" gymmet, och jag har hört att det också ska vara riktigt bra träning. Så för mig bådar detta bara gott!
Nu har jag suttit i olika telefonsamtal ett bra tag. Jag har ringt både arbetsförmedlingen och Crj:s åkeri i Varberg.
Jag har försökt nu i ungefär en veckas tid att försöka få svar på hur det fungerar med att ta lastbilskörkort och hur mycket det kan tänkas kosta.
Arbetsförmedlingen gav svar på en hel del frågor och jag ringde sedan till kontoret här i Kinna för att höra hur stor chans jag hade att de ville betala kortet för mig. Helt plötsligt var det helt uteslutet eftersom jag i sådana fall måste ha varit arbetslös i minst 3 månader och ungefär helt utan hopp om något arbete. Saken är ju den att är man undersköterska så finns det ju alltid jobb, så ja, jag är väl ganska körd där. Får pröjsa mitt egna kort helt enkelt.
Jag ringde sedan ett åkeri i Varberg som erbjuder utbildningar, men saken är den att man kan inte ta lastbilskörkort innan man är 21, om man inte vill ta YKB-utbildning. Men om man påbörjar den innan man är 21 år så måste man gå en dubbelt så lång utbildning och man lär ändå inte hinna ta lastbilskortet innan man är 21 ändå.
Jag vill ha körkortet klart innan jag kommer in på SMO egentligen. De säger att det är så mycket smidigare och man behöver ju inte hålla på med massa körkortsteori samtidigt då ju.
Så nu har jag hamnat lite i kläm. Ska jag läsa utbildningen och ta kortet efteråt eller ska jag vänta tills jag blir 21 med att söka in?
Saken är den att jag är så sjukt taggad på att söka in, kan knappt vänta. Samtidigt är det kanske bra att få lite mer erfarenhet innan man påbörjar den utbildningen. Jag menar, jag är 19 bast. En liten tös typ.
En sak som var bra dock, det var att kostnaden för C-kortet (utan YKB - Yrkeskompetensbevis) som jag vill ta brukar gå på ungeför 22000 för folk och då är allt inräknat. En utbildning med YKB kostar runt 50000. Jag behöver ju inte YKB så den biten känns bättre iallafall. Blev ganska chockad när jag såg att det kunde kosta så mycket..!
När jag blir 20 kan jag börja övningsköra, så jag tänker att jag anmäler mig om ungefär ett år och börjar läsa teori och den biten. Vill inte tappa greppet nu!
Folk säger verkligen både det ena och det andra om detta pulver, men vad jag sett är att det verkar som de som inte testat det säger att det är uselt och de som faktiskt använder sig av det tycker det är bra. Då tror jag ju självklart mer på dem som säger att det är bra.
Alltså, att prata om drömmar, det tycker tydligen folk är det tråkigaste som finns, men inte jag! Eller ja, jag fascineras verkligen av dem!
Inatt drömde jag att jag födde barn. Jag gick runt och kånkade på min bula, och vips så hade jag fött ungen, helt utan smärta. När jag väl kommit igång med ammande och sånt så började jag fundera på själva förlossningen igen. Vilka konstiga människor som tyckte det gjorde ont?! Pfft, inte på mig i alla fall!
Strax efter förlossningen låg min lilla tös i en vagn och jag var uppe och klättrade i berg och grejer. Hur fantastiskt var inte det? It was only just a dream haha.
Haha, tänk vad sjukt det kan bli alltså. Men om det är såhär förlossningarna kunde vara, så...
Jag och Vickis kämpade igenom en timmes STENHÅRT köttande! Jag svettades som aldrig förr och var tvungen att t.o.m. fylla på vattenflaskan mitt i passet eftersom det var så otroligt varmt och intensivt. Men vad vi är bra!
Imorn är vi där igen, fast då befinner vi oss i gymmet.
Imorgon börjar även jobbet och det ska bli skönt! Äntligen tjäna lite pengar igen!
Nu får sommarjobbet gärna börja snart så jag kan åka och shoppa saker utan att få alltför dåligt samvete. Det är fortfarande en hel del saker som jag vill köpa till lägenheten och lite annat smått och gott till mig själv, såklart. Shopping är skoj!
Idag har Klara varit på besök. Riktigt trevligt! Vi har pratat om ditten och datten och bland annat så har vi bokat in en dag i skärgården i sommar. Vi gjorde det för två somrar sedan, och det var riktigt underbart, så det måste ju såklart göras om!
Ikväll har jag även gått på ett pass med spinning. Riktigt välbehövligt! Tråkigt att musiken var lite för låg och att hon mest spelade Coldplay (!?).. Men annars! Annars var det inte dumt!
Konstigt att jag inte ska göra något. Jag ska inte gå till skolan, inte till jobbet, eller något sånt som man brukade göra. Eller jo, jobbet, men där börjar jag på torsdag, och nu måste jag ju ha ledigt lite.
Det nästan ekar i huvudet på mig. Så tomt känns det. (Missuppfatta inte detta nu och tro att jag vill tillbaka till skolan.) Men vad ska man hitta på? Tränar gör jag typ varje dag, men det är ju inget sånt extremt tidsfördriv att man känner att dagen redan är borta.
Som tur var kom fina Rebecka hit och drack kaffe med mig en stund innan hon skulle till jobbet. Efter det var jag och tränade med goa Vickis, och nu har jag landat på arslet igen. Framför Game of Thrones.
Jag har faktiskt börjat tycka om den serien, men samtidigt, jag kan ju inte kolla på den hela dagarna. Det går ju inte. Jag är inte den personen som kan sitta still flera timmar i sträck, det funkar inte.
Jag gissar att jag får låta tiden gå och försöka hitta på så mycket som möjligt som jag tycker är kul. Samtidigt vill jag ju inte hacka hål i huvena på folk bara för att de ska hänga med mig.
Okej, det är konstigt att ha tagit studenten. Den saken är klar. Men det är ju detta som är livet.
Här ska inte tränas något idag faktiskt. Men imorgon är vi på't igen.
Idag spenderas dagen i lägenheten och jag har faktiskt börjat se på Game of Thrones!
Mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara!
Ikväll kommer Molly hit! alldeles för längesedan jag träffade henne nu! Gissar att vi kommer planera en hel del roliga saker som vi ska göra i sommar. Bl.a. är jag sjukt sugen på att klättra igen!
En lördagskväll som denna spenderade jag genom att köra ett långlöp. Är skitglad över att jag faktiskt tuggade mig igenom milen! Samma tempo hela vägen.
Har inte sprungit så långt sen urminnes tider.
Energin från studenten sitter i fortfarande! Den saken är klar!
Det har gått fyra dagar sedan jag tog studenten. De flesta säger att det var den bästa dagen i deras liv. Jag instämmer helt. Dagen var så sjuk att det inte ens går att beskriva med ord.
Tittade lite i min mobil och tänkte dela med mig av några bilder som togs. De flesta är ifrån frukosten eftersom jag var fullt upptagen med annat när vi väl kom till skolan och sen sprang ut. Har även ett par bilder som min syster tog med sin kamera.
Se och njut.
Malin hade världens bästa ställe som man kunde ha en Champagnefrukost på.
En bunt med pojkar
Crazy Marry!
Som sagt. Jag har nog aldrig varit så glad som jag var då.
Finaste på jorden. Vi gjorde ALLT tillsammans.
Du är bäst. YMPFE
Uppklätt. SNYGGINGAR
Typ de roligaste som finns.
Mannen med slipsen som slog allas!
Snyggingar
En annan konstig känsla var den man hade i aulan. Folk visste inte om man skulle skratta eller gråta. Jag stog och dansade, sjöng högst av alla och bara fortsatte vara i extas.
Kramade hejdå till den mest omtänksamma lärare jag någonsin haft.
Längst bort i hörnet står jag och Sara och kramas. Vi sprang hand i hand hela vägen ut, dansade hand i hand och gick rakt ut i livet, hand i hand. Vi kunde inte gjort det på ett bättre sätt.
Sen föll alla tårar. Det bara sprutade. Lyckan var total.
Och ännu gladare blev jag över att mitt älskade fadderbarn, min fadder och deras familj var där.
Min älskade lilla Johannes som aldrig ville sluta kramas.
Vi åkte flak.
Och allt bara fortsatte.
När Annika, Sara och jag hade åkt hem med främlingen i den gula caben så stog det massa folk hemma och tog emot mig. Det var studentsång och det var födelsedagssången. Blev så otroligt g l a d över alla som var där och ville uppvakta lilla mig på min student.
Efter kalaset så var det dags för förfest hemma hos Carro. Alla var bra trötta, men det blev det ändring på när vi kom till hotellet.
Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Jag har aldrig dansat så mycket i hela mitt liv. Så otroligt galet.
Vi fick in Niklas från tvåan och visade honom vad studentfirande innebär. Han fattade galoppen och knäppte upp skjortan på Emil och Matteus som var GRYMMA på att dansa! Så obeskrivligt!!
Som sagt. Det finns inga ord för vad som hände denna dagen. Helt sjukt.
Det är fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt inte kommer att hänga med dessa fina människor varje dag. Jag kommer aldrig ha fler läxor. Aldrig några fler muntliga framträdanden. Inga fler nationella prov. Ja ni hör, det är galet.
Nu börjar allt på allvar. Jobb över sommaren, kanske även i höst. Mitt i allt ska det tränas JÄRNET. I höst är planen att jag söker in till SMO. Käre värld. Om två och ett halvt år kanske jag är brandman.
Hela kroppen pirrar, jag vet inte om jag är nervös eller bara taggad. Phuuu, detta känns så sjukt bra!
Natten till idag kunde jag knappt sova.
Skulle egentligen upp och tränat med Viktoria, men fick nästan panik då jag insåg att jag aldrig kommer att få tillräckligt med sömn inför morgondagen.
Ikväll ska jag försöka att trötta ut mig. Jag ska ut på en löprunda som ska suga musten ur mig.
