Trevlig söndag höll jag på att säga, men det var visst lördag.
Jag är lite mer Kocko i huvet än vanligt. Det är för att:
1. Jag jobbade först 7-14 igår, skulle sedan hem och sova för att jag jobbade även inatt, men sömn blev det väl inte riktigt där nä..
2. Jag lyckades inte sova mer än 3-4 timmar när jag kom hem imorse, vilket sätter sina spår.
3. Jag är täppt. Täppt i näsan, öronen och hjärnan känns det som.
Ja, så ungefär så är det väl just nu. Men det positiva är att ingen kan kräva något av mig eller sådär, så det är gött så sett.
Nu kommer vi till något spännande.
Om ett par veckor kommer det komma upp lite trevliga bilder här på bloggen. Det gäller lägenheten! Vi är i full fart med fixeriet, och jag har tagit några före-bilder så när allting är klart så ska de visas tillsammans med efter-bilderna.
Idag var jag och Annika ute på en läglig vinterpromenad!
Jag har inte tagit någon längre promenad (eller tränat alls, förutom på stationen i Borås) på nästan en månad tror jag! Muskelfästesinflammationen vill inte gå över, och det känns som att jag smörjer Voltaren helt i onödan. Blir snart galen. Fotbollen är verkligen kul, och jag som inte är vad vid att inte träna blir snart galen! Idag gick vi ju som sagt, och det kändes bra i början, hade inga känningar från höften, men vem smyger sig fram senare? Jo, den. Jag blir så trött på det nu! Vill börja träna så fort som möjligt ju!
Eftersom löpning är min starkaste sida så känns det bara tråkigt att bara köra styrketräning. Och dessutom värmer jag alltid upp med löpning, så det är verkligen dags att den smärtan försvinner fortare än kvickt!
Nu har Liverpool precis spelat lika mot M-City. Känns precis som förlust eftersom vi hade matchen innan Liverpools målvakt springer alldeles för far away från målet och bara gör bort sig. Irriterande! Menmen, nu får jag försöka ta och lugna ner mig.
Jag får väl helt enkelt ta tag i det jag lovat för längesedan att blogga om. Räddningstjänsten i Borås.
Jag och Eddie var supertaggade, och i en extremt kall kyla kom vi dit, fixade logementplats och larmställ och bara väntade på att larmen skulle trilla in. Det var väl lite så det var, men när vi väl skulle sätta oss i bilarna fick vi inte åka med.
Deras räddningstjänst hade aldrig låtit folk utifrån åka med på larm, men de sa att de skulle lösa det ändå, fast det blev väl inte riktigt så. Men jag kan förstå dem. Det är nog inte så kul att försöka ha koll på kanske en stor olycka och samtidigt oroa sig för att vi kanske ser för mycket hemskheter. Så ja, det blev helt enkelt inte så mycket med det, men det var ändå roligt att få komma dit och se något annat än lilla Marks heltidsstation. Vi fick bl.a se hur staben arbetade och bara det var jätteintressant!
Vi har en hel del kvar att jobba med, vad gäller projektarbetet, men ska jag vara ärlig så är jag så skoltrött att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att orka ta tag i den uppgiften. Och det är inte bara den uppgiften som är tung att tänka på. En stor rapport inom psykologi B ska också skrivas, men det finns inte en enda gnista inom pluggeri kvar. Menmen, jag får väl se om det kan gå ändå.
Studenten känns långt borta, det gör den. Men jag vet att när jag väl kommit dit så är jag ju verkligen i mål!
