Whitsunday Islands
Alltiallo, }Lördagen den 30 maj klev vi på båten Southern Cross för en två dagars segling runtomkring Whitsunday Islands.
På kvällen körde vi lite drinkspel men ingen (förutom två brittiska tjejer) var sugna på att parta till det ordentligt.
När vi vaknade nästa morgon vaknade vi till ljudet av havssköldpaddorna som tog deras första andetag för dagen.
Vi gick upp på däck och det var riktigt många som var runt båten och som titt som tätt kom upp till ytan och tog ett djupt andetag. Det var inga små varelser inte. Riktigt stora!
Vi seglade sedan bort mot det som är huvudmålet för seglingen runt Whitsunday. Whitehaven Beach. En strand så finkornig att har man med sig något elektroniskt så är det stor risk att det förstörs eftersom det liksom letar sig in i apparaten och förstör den.
Sanden är så finkornig och porös så den reflekterar så mycket solljus att man verkligen var tvungen att smörja in sig överallt, även under näsan liksom.
Pandora, tjejen som var crew tog med oss till en lite mer skyddad och mindre strand där vi var ett par timmar innan vi gick till utkiksplatsen och såg den mest magnifika stranden någonsin. Alla turkosa färger var som penslade allteftersom tidvattnet blev lägre. Vi kunde också se större stingrockor simma omkring långt därnere vid havskanten.
Det sista vi gjorde innan vi seglade (med hjälp av motor på grund av svag vind) var att snorkla på ett sista ställe.
Det ska bli riktigt kul att komma till barriärrevet nu och förhoppningsvis kunna se några hajar också.
Väl i hamn gick vi till vårt förra hostel där vi hade våra väskor. Men innan vi plockade ut dem så samlades de flesta av oss från båten på en restaurang där vi käkade ihop. Troligtvis den sämsta restaurangupplevelsen någonsin då det tog bedrövligt lång tid innan vi fick vår mat. För Lisa, en tysk tjej som vi blivit vänner med, tog det över en och en halv timma innan hon fick sin mat. Så nä, är ni i Airlie Beach så ät inte på Down Under Bar.
Nu kom nästa problem. Eller ja, problem var det väl kanske inte, men vi hade inte bokat någonstans att sova. Vi kunde alltid gå en timme ut ur själva huvuddelen av byn men det var riktig varmt och vi var riktigt trötta. Vi hörde sedan att man kunde campa för fem dollar vid ett av hostelena men innan vi hann gå och boka det så kom Pandora fram till oss och sa att vi gärna kunde sova på hennes och hennes killes båt. Skön säng, varm dusch och mängder med mat som blivit över. Det var inget snack om saken. Vi var så tacksamma!
Pandora och hennes kille har också liftat en hel del så vi hade ett bra och intressant samtalsämne. Riktigt kul att kunna dela historier och kunna peppa varandra för att verkligen försöka fortsätta med detta för att lära känna fler underbara människor och utbyta lärdomar.
